Så sitter jag här igen. I de sista skälvande veckorna på terminen. Den tidpunkt som hela läsåret har strävat mot. Den tidpunkt som hela tiden har känts så overkligt avlägsen. Nu är den här, med allt vad det innebär av stressade elever, stressade kollegor, schemabrytande aktiviteter, utvärdering, sammanställning och bedömning. Den tid när det är dags att göra upp räkenskaperna. När allt prat om att lära för livet, skapa intresse och att hela tiden sträva efter att bli bättre endast framstår som tomt prat. Det är nu alla framsteg, all progression och alla ansträngningar tappar betydelse om de inte har lett till de resultat eleverna förväntade sig. Det är nu verkligheten öser kallvatten över visionerna och idealen. Nu reduceras elevernas självkänsla till att endast innefatta bokstäver i ett betygsdokument. Nu definieras de inte längre av sina fantastiska personligheter och sin strävan efter framsteg. Nu är det bara de där bokstäverna som äger giltighet. Allt annat bleknar.
För vissa elever är detta en fantastisk tid, det är nu de får kvittot på att allt arbete de lagt ner lönat sig. För andra elever känns det som om all tid de lagt ner under ett år, varit helt i onödan. Tyvärr blir det så i dessa betygstider, att alla andra fördelar med studierna bleknar bort. Det spelar ingen roll att jag kontinuerligt under läsåret pratat med eleverna om deras resultat och vad som krävs. De blir ändå besvikna. Någonstans inom sig har de ju ändå hoppats att deras insats skulle räcka hela vägen. Det spelar inte längre någon roll att jag försöker visa på de framsteg som gjorts och vilka enorma framgångar eleverna faktiskt nått. Detta förlorar nämligen all betydelse när de godkända betygen uteblir. Just där och då reduceras personen jag har framför mig till en bokstav i ett betygsdokument.
Ibland önskar jag att det fanns ett sätt att kompensera för detta. Jag önskar att det fanns ett sätt för skolan att med mandat, pondus och giltighet kunna säga till en elev att hen duger och är en fantastisk person som kommer att vara till glädje och röna uppskattning i många viktiga sammanhang i livet även om arbetsinsatsen hittills inte har räckt till för att generera de där magiska bokstäverna på betygspappret. Jag vill ju att hen ska förstå att hen är lika mycket värd och är lika viktig som den där andra eleven som kommit lite längre i sitt skolarbete. Men just här och nu når inte mina ord fram. De studsar mot en osynlig mur runt den elev som behöver mer tid för att nå de mål som öppnar porten mot framtiden. Porten till gymnasiets nationella program.
Det är väldigt mycket kunskap som ska byggas på väldigt begränsad tid, när jag tänker på allt som eleverna måste lära sig för att kunna klara av ett gymnasieprogram. Det är ju kunskaper motsvarande nio års grundskola dessa elever ska visa att de besitter. Helst ska de hinna med detta på ett år. Det är ingen liten uppgift för en person som kanske bara har gått i skolan sporadiskt under tre år i ett krigsdrabbat land. Det mest anmärkningsvärda är väl egentligen att så många faktiskt klarar det. Bara i mina ämnen har vi hunnit förkovra oss i vasatiden, Sveriges geografi, det svenska demokratisystemet, kristendom, de fyra räknesätten, geometri, islam, hinduism, världskrigen, samhällsekonomi, resursfördelning, buddhism, ideologier, algebra mm mm. Plus alla andra ämnen de läser. Det är inte konstigt att vissa inte hinner med allt. Det räcker ju inte med att hinna gå igenom allt stoff. Det ska ju dessutom hinna sätta sig och omsättas i den egna referensbanken för att det ska bli verklig och användbar kunskap.
Därför skulle jag vilja ge en medalj till alla elever som verkligen anstränger sig för att nå betygsmålen men som inte når ända fram. Jag skulle vilja få dem att förstå att det de åstadkommit kan ingen ta ifrån dem. De kunskaper de förvärvat under året i skolan kommer att hjälpa dem längre fram. För varje ny kunskap de tillägnar sig så kommer de att kunna nå lite längre, se lite längre. De har utvecklats och blivit bättre. Mer än så kan man väl inte kräva?
Att diskutera
- Hur samtalar ni konstruktivt med de elever som trots stora ansträngningar inte når målen?
Förstelärare i Svedala kommun på Nils Fredriksson Utbildning, kommunens gymnasieskola. Undervisar i SO och matematik på i huvudsak introduktionsprogrammen.