Under en båtfärd drabbas vi av en tropisk storm. Fartyget går under i vågorna men vi spolas upp på land och räddas mirakulöst. Platsen bär spår av människor i form av en övergiven forskningsstation. Vi har inget vatten, ingen mat och ingen möjlighet till kommunikation. Nu gäller det att överleva. Välkomna till Ön…… vad gör vi nu? Med de här orden inledde jag en NO-lektion i årkurs 6 tidigt i höstas och sedan dess har vi befunnit oss på Ön. Där löser vi problem med hjälp av naturvetenskap för att förhoppningsvis klara oss tills vi blir räddade i slutet av läsåret. I början av höstterminen hade vi jobbat mycket med vad naturvetenskap är för något och hur naturvetenskaplig kunskap formas. Nu ville jag gå vidare med att använda naturvetenskap i en kontext som inspirerade och som samtidigt utmanade eleverna. Storytelling och problembaserat arbetssätt är inget nytt men mitt tidsperspektiv var annorlunda. Jag tänkte förlägg all NO-undervisning på Ön under hela läsåret för att låta eleverna vara delaktiga i undervisningen, både när det gällde urvalet av stoff (även om jag hade en plan angående det) men framförallt ville jag att de skulle ta aktivt ansvar för hur och varför vi arbetade med visst innehåll. Ett annat syfte var att vi konsekvent skulle arbeta undersökande och lösa autentiska problem.

Eftersom jag inledde med att ställa frågan “vad gör vi nu?” fick eleverna ta initiativet. Genom en EPA-övning fick de komma med förslag om vad som borde vara deras första åtgärd. Mina egna idéer fanns med bland elevernas förslag (mat, vatten, skydd, undersöka ön etc) men deras förstaval hade jag inte tänkt på, nämligen att signalera efter hjälp. Deras idé var att skriva ett SOS-meddelande på stranden samt tända en eld på natten. Men hur stora bokstäver måste man göra för att de skall upptäckas av ett flygplan? Efter att ha diskuterat hur högt ett flygplan flyger när de letar efter skeppsbrutna bestämde sig eleverna för att bokstäverna måste kunna synas på upp till 1000 meters höjd. Sedan följde det verkliga problemet: hur vi skulle vi kunna undersöka hur stora bokstäverna skulle vara? Det slutade med att vi utförde modellförsök i korridoren. På hur långt avstånd kan man läsa bokstäver som är 1 cm höga? 5 cm? 10 cm? Eleverna räknande om sina resultat och vi hade därmed löst vårt problem med hjälp av ett viktigt naturvetenskapligt verktyg, modellering. Vi testade modellen utomhus men det går naturligtvis inte riktigt veta om den håller i verkligheten men för eleverna var det en viktig erfarenhet. Det går att lösa problem med ett naturvetenskapligt sätt att tänka. Extra spännande blev det några veckor senare när den här nyheten presenterades i svenska media https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/ensamseglare-hittad-pa-o-i-harstena-efter-haveri. Sedan följde problemet med att göra upp en eld. Tack vare att vi “hittade” lite olika saker, bland annat batterier och stålull kunde vi testa att ordna eld på ett annorlunda sätt.

Nästa åtgärd blev att rena vatten. Genom det arbetet lärde vi oss bland annat om aggregationstillstånd, smältpunkt och kokpunkt, filtrering, sedimentering och destillering. Vi gjorde bakterieodlingar på vatten från en vattenpöl på skolgården som genomgått olika stadier av vår reningsprocess för att lära oss hur man undviker att bli sjuk av dåligt vatten. Sedan har det rullat på. Vid jul fick eleverna veta att ett vrak hade spolats upp på ett rev utanför ön. Kanske fanns det mat ombord? För att komma till vraket var vi tvungna att konstruera flottar. En teknikuppgift som vi löste, inte genom att bygga modeller utan genom att rita i ett CAD-program, TinkerCAD, https://www.tinkercad.com/. Samtidigt lärde vi oss begreppen densitet och vattnets lyftkraft. På vraket fanns inte bara konservburkar utan också en generator. När vi förstått vad det var för något konstruerade vi turbiner av suddgummi, tandpetare och träspatlar för att kunna bygga ett vindkraftverk. Sedan testade och förbättrade vi våra turbiner med hjälp av en bordsfläkt och voltmeter. Vi filmade dessutom i slow motion turbinerna med hjälp av elevernas telefoner för att kunna räkna ut hur många varv i sekunden de snurrade för att se om det fanns ett samband mellan antalet varv och hur stor spänning som uppstod. Där befinner vi oss nu. Nästa problem är hur vi skall kunna dra nytta av elektriciteten från vårt vindkraftverk.

Ungefär så har det fungerat. Eleverna driver historien framåt genom att diskutera vilka problem behöver lösas, vilka förslag till lösningar som vi skall jobba vidare med och vilka kunskaper de saknar för att lösa problemet. Jag ser till att vi tränar kursplanens förmågor och inkorporerar stoff och begrepp från det centrala innehållet. Det mesta går att få in på Ön, vi har gjort mer än vad som får plats i detta blogginlägg. Några elever har undrat vad som händer om vi blir sjuka, andra vill veta mer öns djur och växtliv. Många vill bygga saker som ger stora möjligheter för mekanik och kemins materiallära. Den övergivna forskningsstationen erbjuder också spännande möjligheter.

Delaktigheten och ett undersökande arbetssätt har skapat ett elevengagemang. Jag har varit rädd för att de skall tröttna på ön, att de skall tycka att det är barnsligt men än så länge håller det. Eleverna får en tydlig bild av hur naturvetenskap erbjuder förklaringar till fenomen och lösningar till problem i deras omvärld, fenomen och problem som utgår från deras egen verklighet även om den är fiktiv. Det här visar hur man kan knyta ämnesstoff, även om det är abstrakt, till förhållande som känns verkliga och nära för eleverna. Man behöver inte backa undan för det som är svårt.

Att diskutera

• Hur jobbar ni för att abstrakt stoff ändå skall bli elevnära?
• Hur kan eleverna göras delaktiga samtidigt som undervisningen är lärarstyrd?