När texten engagerar

Vissa texter är återkommande favoriter i mitt klassrum, så för min egen del är det en evinnerlig tur att eleverna byts ut med jämna mellanrum! Vad är det då som får texten att bli en favorit? Syftet med texten, möjligheten att arbeta vidare med den på olika sätt, strukturen, texttypen, själva innehållet, budskapet eller bara den enkla anledningen att den finns lättillgänglig? För mig handlar det nog alltid om innehållet och/eller budskapet. Jag måste helt enkelt tycka om texten, känna att den berättar något för att den ska falla inom ramen för favorit, men kanske till och med för att den ska platsa i mitt klassrum. Texten Tom är en sådan. En återkommande favorit. Jag älskar den i dess enkelhet och den funkar alltid i klassrummet. I år kanske till och med bättre än någonsin. Förutom att  texten i sig är viktig är självklart sammanhanget och syftet med att använda just den texten också avgörande för när den får komma på besök i klassrummet. Texten Tom högläser jag inledningsvis för klassen. Denna gång inledde jag dessutom med att skriva några av textens betydelsebärande ord på tavlan som eleverna fick översätta till engelska. På så sätt skapas en förförståelse för innehållet och ord som dyker upp när jag högläser är redan kända för dem. Anledningen till att jag väljer att högläsa är flera, dels just nu med denna grupp elever för att träna på att lyssna och förstå och dels för att jag med hjälp av röst, intonation och kroppsspråk ger ytterligare en dimension till texten. Dessutom får vi en gemensam upplevelse och kan under tiden samtala kring både ord, uttryck och innehåll. Tillsammans förstår vi helt enkelt texten, även om jag väljer att sluta läsa strax innan slutet. Ett tredje syfte med texten är således att inspirera eleverna till att skriva, i detta fall slutet på berättelsen. 

Texten om Tom berör. Någon kommer, i detta fall Tom, gör avtryck men försvinner sedan, utan ord och utan förklaring. Kvar blir tjejen. Ensam och undrande. Vem är egentligen den där Tom som inte tycks bry sig om någon annan än sig själv? Och hur slutar egentligen berättelsen? Kommer han tillbaka? Idéerna brukar ofta dugga tätt i klassrummet liksom diskussionerna kring om Tom kommer tillbaka eller inte men också om tjejen ska låta honom göra det. Toms beteende och vem han egentligen är får också eleverna att fundera och skriva. För skriver gör de. Ingen tycks få skrivkramp och skulle så vara finns både jag och klasskompisarna där för att diskutera olika scenarier och ge tips för att skrivandet ska komma igång. I år får eleverna efter första skrivtillfället dessutom i uppdrag att plocka tre detaljer från den befintliga texten och använda dem i sin egen text. En del gör detta per automatik, men långt ifrån alla och för att få eleverna att gå tillbaka till texten, lyssna och läsa den igen och verkligen använda den i sitt eget skrivande är det en god idé bygga in det i skrivuppgiften. Det kan vara en plats som återkommer, en replik eller tanke, någon detalj eller varför inte vädret som är detsamma eller förändras beroende på hur eleven väljer att avsluta texten. Skrivandet genererar således än mer träning i att lyssna och läsa och förstå och vice versa.

Självklart måste det riktiga, eller i alla falla författarens slut, också avslöjas. Och det gör det men inte förrän eleverna delgett varandra sina slut i mindre grupper. Och kanske är det hela arbetets höjdpunkt. Jag vet, men inte de. Texten är subtil och även om vi under arbetets gång arbetat ännu mer med tillhörande glosor och eleverna har läst och lyssnat på texten ett flertal gånger är det få som direkt snappar upp vem Tom egentligen är. För han kommer tillbaka, något blöt och med rivsår som om han varit i slagsmål, och tjejen låter honom, till mångas förtret, bli en del av sitt liv igen. Men att Tom inte är en man eller kille tar det en stund att förstå. Vi vänder och vrider på texten och jag ifrågasätter hur de kan vara så säkra på att Tom är en man, Var finns bevisen i texten? Till slut är det dock alltid någon i varje klass som uppmärksammar ordet “purring” (spinnande) som dyker upp i berättelsens sista mening och förvånade, ganska ofta irriterade eller småilskan utrop hörs runt om i klassrummet. Är Tom en katt??? Va?? Irritationen och ilskan handlar kanske inte i första hand om att Tom faktiskt är en katt för det är ju på sätt och vis bättre. Toms och tjejens handlingar blir nu begripliga på ett helt annat sätt. Irritationen handlar om att deras slut nu inte funkar …för Tom är ju en katt. Irritationen byts dock ganska snart ut mot skratt då alla inser hur tokiga deras slut nu är i sammanhanget. Utan det “riktiga” slutet fungerar de alla dock alldeles utmärkt!

Texterna i mitt klassrum berättar något. De är någons röst. En röst som jag vill att mina elever ska komma ihåg. För vi behöver lyssna till många olika röster, till olika berättelser. Innehåll och budskap styr alltså i första hand mitt val av texter,  även om syfte, struktur och texttyp avgör när och i vilket sammanhang de dyker upp. Och en sak är säker, texten om Tom berättar något och den stannar kvar, både hos eleverna och i mitt klassrum. 

Att diskutera:

  • Hur och varför väljer du de texter som du använder i ditt klassrum?
  • Har du en textbank som återkommer i ditt klassrum och hur ser den då ut? Finns det en variation i innehåll, budskap och texttyper?
Share Button
Om författaren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.