När målen blir viktiga för eleverna

Under hösten har jag haft förmånen att få undervisa en klass på Barn och fritidprogrammet. Jag har dem i en hundrapoängare som heter Ungdomskulturer. En väldigt rolig och allmänbildande kurs med mycket lexia_mohikanutrymme för diskussioner. Då där är en historisk dimension på kursen, så har diskussionerna spänt över stora områden från hur det var att leva som dräng eller piga i det gamla bondesamhället via femtiotalets raggarkultur och hippierörelsen på sextiotalet, fram till dagens facebook-kultur och hur de sociala medierna påverkar ungdomar idag.

Redan från början visste jag att jag ville medvetandegöra eleverna om de mål de har att sträva mot i kursen. Jag delade ut målen redan vid kursstart och har vid flera tillfällen under kursens gång plockat fram dem igen för att diskutera dess innebörd och vilka mål vi rör oss mot under lektionernas gång. Problemet som jag upplevt är att när det är dags att prata om mål, så pratar jag för döva öron. Eleverna verkar inte särskilt intresserade av just detta. Märkligt, med tanke på att det ju är målen som är utgångspunkten för kursen och att det borde vara svårt att arbeta med något om man inte vet vad målet för arbetet är. Jag har diskuterat detta mycket med mina kolleger och många känner igen fenomenet. Vi lärare presenterar målen och försöker att diskutera dessa med eleverna men eleverna är inte särskilt intresserade. De litar på att vi kommer att lotsa dem i rätt riktning ändå.

Under den senaste månaden har eleverna arbetat med att fördjupa sig i någon ungdomskultur som de själva valt. Arbetet skulle delas med mig i Google Drive redan från början, så att jag skulle kunna ge feedback under processens gång. Detta har fungerat bra och de flesta har verkligen gått in för att göra bra arbeten. Jag har kommenterat under tiden och de flesta har tagit till sig av de tips de fått i feedbacken. Men, det var inte förrän alla arbeten var inlämnade och jag plockade varje elev åt sidan för ett enskilt samtal om deras arbete som jag märkte att jag faktiskt fick gehör för mina kopplingar till målen.

Jag hade tillverkat en enkel matris utifrån målen och gulmarkerade de mål som eleven hade täckt in i sitt arbete. Jag hade även skrivit en ganska utförlig förklaring till vilka delar av texten som föll under vilka delar av målen. Efter det gav jag förslag på hur eleven skulle kunna arbeta vidare med just detta arbetet, för att kunna täcka in fler mål på högre nivå. Dessa förslag var av väldigt konkret natur, vilket var något jag dragit mig för att göra tidigare. Anledningen till det är att jag inte ville påverka innehållet alltför mycket. Jag vill ju att det ska vara elevens idéer som styr arbetet, inte mina. Men just då, i det ögonblicket, ledde detta till väldigt givande och konstruktiva diskussioner om hur man bör ta sig an denna typ av uppgifter. Jag tror att anledningen till detta är att eleverna just i det känsliga ögonblicket var väldigt intresserade av hur de skulle kunna leverera så bra som möjligt och kunna skörda så mycket som möjligt av det arbete de faktiskt lagt ner. I det tidigare skedet var detta inte lika intressant. Men just då blev det allvar. Eleverna såg helt plötsligt den tydliga kopplingen till målen och deras lärande blev tydligt för dem själva. Flera av dem valde att få jobba vidare och förbättra arbetet ytterligare. Andra valde att fokusera på det fortsatta arbetet i kursen, fast med denna feedback för ögonen.

Ingen av eleverna tyckte att jag var orättvis eller hade gjort fel i mina markeringar i matrisen. Ingen av eleverna frågade efter ett omdöme i form av betyg på arbetet. I stället låg fokus på hur arbetet skulle kunna bli så bra som möjligt utifrån vars och ens förutsättningar och ambitionsnivå.

Jag menar inte att jag skulle ha struntat i att försöka tydliggöra målen redan i det tidiga skedet. Tvärtom så tror jag att det var väldigt viktigt att göra det. För på så vis var begreppen redan lanserade och eleverna kunde känna igen tankesättet. Men det var inte förrän de verkligen såg målen tillsammans med sitt arbete som det blev verklighet.

Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *