När den enkla matematiken är svår

Under min lärarutbildning minns jag att läraren i matematik ofta sa att tiotalsövergångar är oerhört svårt med stark betoning på oerhört. Jag är nog beredd på att hålla med. Just nu undervisar jag i en årskurs ett och under våren har vi arbetat med tiotalsövergång i addition och subtraktion. När eleverna kommer på höstterminen befinner de sig redan på helt olika platser kunskapsmässigt och i sin matematikutveckling. En del elever kan göra uträkningar och tänka abstrakt medan andra inte alls har tydliga bilder av talens innebörd.

Hittills i årskurs 1 har vi fokuserat mycket på att eleverna ska utveckla förståelse för hur tal kan delas upp, att förstå att 6=3+3=4+2 osv. Eleverna har även fått möta talbilder av olika slag för att få inre bilder av hur talet 8 ser ut med till exempel med hjälp av fingrarna eller konkreta material. 

två händer som håller upp åtta fingrar

10-kompisarna är ytterligare ett fokusområde för att hjälpa eleverna med strategier för huvudräkning som vi fokuserat på under årskurs 1. Nu under våren har vi börjat med tiotalsövergång i addition och subtraktion och nu blir det kämpigt för en del elever. Här märks det tydligt vilka elever som förstår uppdelning av tal och kan använda sig av dessa som strategi vid tiotalsövergång. För de elever som inte behärskar uppdelningen av tal upp till tio blir arbetsminnet väldigt belastat när vi räknar med tal som går över tio och matematiken blir oerhört svår. 

I matematiken så uppmanar jag eleverna att inte fastna i ett evigt räknande utan att börja med att se på talen. När de ser uträkningen 3+5+7 pratar vi om att de ska börja med att titta på talet och fundera kring vad de vet om dessa tal. Förhoppningsvis så ser eleverna snabbt att 3+7 är ju tiokompisar och då blir det lätt att addera 5. När eleverna inte har något att hänga upp uträkningen på är det många som använder fingrarna som metod och börjar med att räkna ut 3+5 och ska därefter lägga till 7 med hjälp av fingrarna. Med denna strategi är det lätt att eleverna räknar fel, tar upp en finger för mycket eller för lite eller kommer av sig i räkningen och får fram ett felaktigt svar. Använder de sig istället av strategin att titta på talen och fundera ut det smidigaste sättet att räkna ut talet på så visar eleverna på taluppfattning som gör att de även kan ha någon form av rimlighetsuppfattning kring svaret. 

Överlag upplever jag att det är viktigt för eleverna att bli klara med matteuppgifterna snabbt, det är mindre viktigt att fundera och förklara hur de tänker kring olika uppgifter. Denna inställning till matematik och skolan överlag bör rimligtvis komma från vuxenvärlden eftersom det är vi som präglar barnens uppväxt och sänder ut signaler kring vad som är viktigt i livet och inte. Att göra rätt och jobba snabbt i matteboken måste vara en tydlig signal till eleverna eftersom det är detta beteendet som många elever visar i klassrummet. Här måste jag som undervisande lärare verkligen ställa mig frågande till vilka signaler jag sänder ut till eleverna. Att göra många uppgifter men med väldigt knapphändiga matematiska strategier gynnar inte eleverna. Istället bör förmågor som att samtala kring tals innebörd och se samband mellan tal lyftas fram i undervisningen. Särskilt för de elever som upplever matematiken som svår och abstrakt är det viktigt att de får en grundläggande taluppfattning för att kunna gå från konkret material till abstrakt tänkande. Att arbeta med klossar, plockisar eller annat material för att underlätta vid tiotalsöverång eller andra matematiska uträkningar är en metod som jag upplever behöver förstärkas av lärarstöd för att göra denna metod meningsfull för eleverna. Är det ingen lärare som uppmärksammar eleverna på de samband och strategier som finns att använda sig av i matematiken används materialet bara på ren rutin utan eftertanke. Det måste finnas en koppling mellan det konkreta och det abstrakta för att ge eleverna förutsättningar att arbeta med matematik på egen hand och utveckla deras tänkande. 

För att kunna hjälpa och stötta eleverna på bästa sätt är det även viktigt för mig att ta del av hur eleverna tänker. Här blir det tydligt att de elever som har talkamraterna klart för sig använder strategier som visar på matematisk förståelse medan de elever som inte har samma taluppfattning använder strategier som att räkna bakåt, rita streck i matteboken som de stryker efterhand och liknande. Detta blir en form av kvitto på min undervisning där det är tydligt att grunderna inte sitter i den utsträckning som det behövs för alla elever. Vilken tur att vi bara går i ettan och har tid att fortsätta utveckla förmågan att tänka matematiskt och stärka taluppfattningen. 

Att diskutera

  • Vilka utmaningar och svårigheter kan eleverna möta vid tiotalsövergång i addition och subtraktion?
  • Hur kan vi arbeta med både konkret material och abstrakt tänkande för att stärka elevernas taluppfattning?
  • Vilka signaler sänder vi ut till eleverna genom vårt eget beteende och fokus i undervisningen?
Share Button
Om författaren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *