Ett par veckor efter påsklovet förra läsåret var det dags för mina nior i engelska göra ett sista projekt där de skulle visa sina färdigheter. Många elever var trötta efter en arbetsam vårtermin som hackats sönder av alla nationella prov. I tanken befann sig de flesta redan på sommarlov och på väg mot nya äventyr i gymnasiet. Jag kände att det var dags för något som engagerade och kändes roligt att jobba med. Efter en del funderande bestämde vi oss för My Dream Trip.
Inspirationen till projektet kommer från Patricia Diaz, språklärare, föreläsare och författare. För ett par år sedan ledde Patricia en intressant workshop för oss på Naverlönnskolan och berättade då om sin undervisning där hon arbetar formativt och digitalt.
Tanken med My Dream Trip var att eleverna skulle få mycket frihet att bestämma utformningen av arbetet och därför fanns det bara några viktiga krav att förhålla sig till. De skulle uttrycka sig både muntligt och skriftligt, de skulle använda sig av flera digitala källor och sätta samman det hela till en produkt. Många elever uttryckte en önskan om att själva välja hur de skulle arbeta, ensamma eller tillsammans med andra och i så fall med vem.
Jag skickade ut klassen på en fiktiv resa, till ett valfritt engelsktalande land. Vart vill du åka? Åker du själv? Vad vill du göra? Hur vill du bo? Frågorna haglade tätt under vår introduktionslektion. Till allas glädje bestämde vi att budgeten skulle vara obegränsad. Dock skulle resenären kunna redogöra för en del av sina utlägg, t ex för flygbiljett, upplevelser och hotellboende.
Ganska snart uppslukades klassen av det virtuella resandet och i klassrummet hördes många diskussioner kring biljettbokningar och (för höga) hotellkostnader. Jag hade via Google Classroom skapat en sida där eleverna la in sina länkar till resorna. Då blev det möjligt att följa varandra. Det var också bra som inspiration för några elever som fastnade i sitt arbete när de inte kunde bestämma sig för hur de ville dokumentera sin drömresa.
My Dream Trip resulterade i bildspel gjorda i Google Presentation, resedagböcker och bloggar. De flesta eleverna spelade in en muntlig presentation. Några elever infogade ett ljudklipp i sin reseblogg och andra körde en filmad föreläsning av resan.
När deadline kom hade jag så många fina reseberättelser att ta del av att slutbedömningen kändes som ett rent nöje. Den här gången syntes verkligen eleven i arbetet! Här fanns grabbgänget som for iväg till New York, köpte fina bilar och åkte på en road trip. Killen som åkte ut med sin motorcykel i Australiens öken under en vecka. En elev dokumenterade resan så väl i sin blogg, att jag var bombsäker på att hon faktiskt besökt landet!
Vi avslutade genom att i smågrupper diskutera resorna; val av resmål, höjdpunkterna och kostnaderna t ex. Det är så härligt när man får se ett genuint intresse och en nyfikenhet hos eleverna att få veta mer om varandra!
Det här projektet vill jag gärna utveckla i framtiden, kanske genom att koppla ihop med en annan av mina engelskklasser som får kommentera och göra inlägg under projektets gång. I halvtid kan eleverna få i uppgift att läsa och kommentera kamraternas resor utifrån olika bedömningsaspekter. Eller ställa krav på autentisk muntlig kommunikation, t ex genom att eleven måste ringa ett hotell och förhöra sig om om priser via Skype.
I utvärderingen när vi sammanfattade kunskapskrav, färdigheter och mål uttryckte många elever att det varit väldigt kul att arbeta! Då kunde jag ju inte låta bli att citera de välkända raderna av Karin Boye:
“Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.”
(Boye, “I rörelse” ur samlingen Härdarna, 1927)
Läs mer: Diaz, Patricia, Webben i undervisningen, Studentlitteratur, 2012 Diaz, Patricia, Arbeta formativt med digitala verktyg, Studentlitteratur, 2014
Att diskutera:
- När fungerar återkopplingen bäst i ett projekt som detta?
- Hur kan vi hitta arbetsområden som engagerar eleverna?
- Hur kan vi synliggöra elevernas arbete och på så sätt öka motivationen?
