Motstånd och mindset

När vi avslutade förra läsåret analyserade vi gruppvis de olika kriterierna utifrån vilka vi mäter förflyttningar för att se om vi kommer framåt i vårt i utvecklingsarbete. Till kriterierna listade vi olika strategier vi använder och som är väl implementerade på skolan.

Sammanställningen av våra analyser ledde fram till att vi just nu arbetar med observationer och samtal utifrån kriteriet:  “Eleverna har strategier när de möter motstånd i skolarbetet.

Motstånd kan vara ett negativt ord och många av oss såg i våra observationer negativa beteenden kopplat till motstånd. Motståndet kan höras och synas tydligt men det kan också vara elever som blir tysta och passiva. Vi såg också elever som bad om hjälp på olika sätt, vilket var en positiv aspekt. Motståndet och utmaningen är en del i undervisningen, och vi lärare behöver hjälpa våra elever att få fler strategier för att klara av att möta det, lära sig något och komma vidare. Våra samtal om motstånd och negativa beteenden har fått mig att fundera på vad det är vi vill se. Vilket mindset har våra elever? Vilket mindset har vi lärare, både i undervisningen men också i våra samtal om det som sker i vår undervisning? Hur arbetar vi för att som Carol Dweck (2020) skriver “få eleverna att älska utmaningar, se misstag som intressanta, tycka om att anstränga sig och fortsätta att lära sig”. 

Jag skriver nedan om två olika processer som innehöll både motstånd och lärande, den ena initierad av eleverna själva och den andra i en planerad undervisningssituation. 

Det tokiga flygplanet 

När jag kom till skolan en förmiddag möttes jag av ett glatt “Hej Frida, vi ska bygga det tokiga flygplanet”. Två elever var i full färd med att plocka fram sugrör, papper, saxar och linjal. En av eleverna lånade veckan innan en bok som heter Häftiga vetenskapliga experiment av Rob Beattie och Sam Peet. Han har behållit boken ett tag och de två pojkarna har tillverkat en telefon med pappersmuggar och snöre, en helikopter och nu var det alltså dags att tillverka ett tokigt flygplan. Jag blev imponerad av deras nyfikenhet, initiativförmåga och glädje inför uppgiften de själva tilldelat sig. Men jag tänkte också på hur självklart det var för dem att de fick göra det. De presenterade sin idé, bad om hjälp när de saknade material, vi läste den lite krångliga instruktionen tillsammans när de körde fast och till slut hade de med lite hjälp konstruerat ett tokigt flygplan.  

Skriva svar på frågor

Varje vecka läser vi ett nytt kapitel i läseboken och arbetar kring innehållet på olika sätt. Ett återkommande moment är att arbeta med frågor kopplade till texten vi läst. Vi har pratat om att det är viktigt att svara med hela meningar och att vara noggrann och läsa igenom det man skrivit, precis som när vi bearbetar andra, längre texter. 

När jag tittade på svaren såg jag att det fanns något att arbeta med. Jag tog fram svaren i formuläret och visade eleverna, givetvis utan att visa vem som svarat vad. Vi hittade tydliga svar formulerade i korrekta meningar blandat med ettordssvar och ofärdiga meningar. Vi såg meningar som saknade stor bokstav eller punkt och ibland var det oklart vem som åsyftades i meningen och det kunde skapa förvirring. Vi hittade också några svar där det stod “Vet inte”. 

Vi använde första delen av lektionen för att tillsammans försöka utveckla svaren, meningar byggdes ut och skrevs klart. Ibland gjorde små förändringar stor skillnad. Men vad gör man om man inte vet svaret då? Barnen funderade och någon svarade att man läser i boken och letar upp svaret. Man kan fråga en kompis om hjälp med att leta efter svaret. Man kan också fråga läraren om hjälp. Ibland finns inte svaret tydligt i texten utan man får tänka en stund. 

Senare under samma lektion fick jag se långa och noggrant formulerade meningar.  Jag blev tvungen att stanna upp och be alla att lyssna och barnen själva eller jag läste upp meningarna. Det är inte alla mina elever som med glädje fattar pennan och skriver, men även de som ibland visar sitt motstånd tydligt, ansträngde sig och visade leende upp sina spretiga rader text. 

Avslutande ord

I klassrummet har vi pratat om hur små snåriga stigar blir till motorvägar i hjärnan ju mer vi tränar på något. Hur många kunde gå när de föddes? Det var inte många. Hur lärde du dig det? Hur går det till när man lär sig saker? Hur kommer det sig att du klarar att läsa längre meningar och texter nu? 

Carol Dweck skriver i Mindset – du blir vad du tänker om hur viktigt det är att berömma ansträngning och inte förmåga och att i grunden handlar det om att tro på att människor kan utveckla sina förmågor. 

Alla elever kan utveckla sina förmågor och om de ibland (eller ofta) uppvisar ett tydligt motstånd, så tror jag att det är extra viktigt att påminnas om stunderna när de byggde de tokiga flygplanet eller stolt läste upp sin långa mening. Stunderna då nyfikenheten, engagemanget och motivationen överspeglade allt motstånd. 

Att diskutera:

  • Hur gör du för att skapa nyfikenhet och engagemang hos dina elever?
  • Hur arbetar du med elever som ofta visar motstånd på olika sätt? 
  • Pratar du med dina elever om lärande och mindset? Hur gör du det? 

Referens:

Dweck, C. (2020).  Mindset – du blir vad du tänker. Natur & Kultur.

Share Button
Om författaren
Förstelärare Marbäcksskolan | frida.celander@skola.svedala.se

Legitimerad lärare i svenska, matematik, NO och SO för förskoleklass och grundskolans tidiga år. En del av min tjänst är jag arbetslagsledare.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *