Så här i OS-tider kan man inte låta bli att förundras över dessa fantastiska idrottsmän och idrottskvinnor. Det är också svårt att inte fundera över hur stor roll motivation och vilja har i deras resultat.  Naturligtvis i att orka träna i den här utsträckningen, men också i tävlingsmomentet, där man gång efter annan ser hur motivation slår klass. Det är också värt att fundera över detta även i vår verksamhet – skolan.

Jag har de flesta år jag undervisat på ett eller annat sätt sysslat med att undervisa om klockan och tid. Jag har också varje år känt mig lite misslyckad. Hur jag än vänt och vridit på det har jag inte riktigt lyckats att få alla elever med mig. Vi har fört anteckningar över dygnet, laborerat med plastklockor, fyllt i stenciler, gjort och ritat klockor osv…, men ändå har det alltid varit några elever som tyckt det har varit svårt!

Så förra året satt jag igen och funderade över hur jag skulle nå alla. Jag hade någon tanke om att jag ville få mina elever att se tiden i sin vardag och när jag var inne hos en kollega och såg hennes klassklocka fick jag en idé. Så jag satte upp min klocka på ett liknande sätt (se bild) och sedan en tabell med elevernas namn under. Dagen efter berättade jag för klassen att vi skulle lära oss kvart i och kvart över, och att de skulle få öva varje dag. Den som först räckte upp handen när klockan var kvart i eller över, skulle få sätta ett streck vid sitt namn i tabellen och den som hade flest streck när terminen var slut skulle få ett pris. Om flera stycken räckte upp samtidigt skulle vi slumpa med hjälp av slumpgeneratorn på vår Smartboard. Jag höll en kort genomgång över hur kvart i och kvart över såg ut och hur man kunde räkna och sen lät jag det vara.

Efter den dagen behövde jag inte hålla några fler genomgångar. Eleverna lärde sig själva! De diskussioner jag velat ha igång innan, kom nu av sig själv och mest ifrån de elever som tidigare tyckt att klockan var svårt.

–          Hur långt är det kvar till…?
–          Vad gör vi klockan…?
–          Hur ska jag räkna för att se när klockan är…?
–          Hur långt är det mellan…?

Lite skamsen kände jag mig. Jag brukar inte uppmuntra mina elever att tävla för att lära och jag brukar definitiv inte dela ut pris. Pris blev det dock. Hela klassen nådde målet och tre elever fick vars en väckarklocka. De fick också dela ut extrafina suddgummin till alla och några spel vi kan spela tillsammans. Den här terminen tar vi resten av klockan på i stort sett samma vis. Klockan (se bild), tabellen och varje dag visar jag ”dagens tid”. Blir det fem i, pratar jag lite kort om hur det ser, hur man ska tänka, hur många minuter det är till hel eller halv. Någon minuts genomgång, men inget mer om klockan. Egentligen kunde jag nog strunta i det överhuvudtaget för klockan lärde de sig förra gången.

Jag har funderat på det här och min tolkning är att jag skapade en lärsituation där motivationen var hög. Det blev också en vardagsnära situation, förvisso konstruerad, men en tydlig del av deras vardag där de kunde dra paralleller till saker som var bekanta.  Visst finns tävlingsmomentet här och det ska inte underskattas, och även om jag inte tänker använda det i andra sammanhang så visst spelar det in. Min poäng med detta är hur stor roll motivationen spelar för att man ska lyckas. Jag kan planera de bästa lektioner utifrån de bästa intentioner, men får jag inte eleverna motiverade är det tveksamt om jag når ända fram – eller?