Marathon

Har du sprungit ett marathon någon gång?

Om du inte har sprungit alla de 42.195 metrarna så kanske du kan tänka dig hur det är. Man laddar en del inför loppet och i starten står vi verkligen på tå, laddade men ändå med viss oro. När vi sedan väl kommer iväg i loppet vill man ge allt direkt, men vi tvingar oss att ta det lugnt, inte ge allt  i början. Många med mig delar upp loppet i delar, oftast springer jag 6 gånger 7 km, det blir mer hanterbart. I perioder under loppet kommer känslan av trötthet, det är då publiken, musiken och och stämningen runt loppet får en att ta nya tag. Sedan mot slutet räknas varje kilometer ner och där, där är målet och vilken glädje det är att ta det där sista steget över mållinjen. Man är väl värd sin nedvarvning, men någonstans där i bakhuvudet börjar det gro ett litet frö, nästa marathon.

Många gånger under läsåret brukar jag tänka att jobbet i skolan är som att springa ett marathon. Den liknelsen kan vara galen kanske, men vänta ska jag förklara.

Innan skolstarten laddar vi en hel del, vi förbereder, planerar och tänker igenom hur vi ska ta oss igenom året. När jag springer marathon brukar jag träna en hel del, men det krävs även en hel del planering, vad man ska äta, men även hur loppet ser ut, vilka backar, broar, svängar som finns längs banan. Var finns stationer för vatten och var får jag den efterlängtade saltgurkan.  Planeringen och förberedelsen i undervisningen och inför ett marathonlopp är nog det viktigaste.

Så när väl skolstarten är där, är vi fulla av energi och entusiasm, det där smittar av sig på elever, föräldrar, kollegor och skolledning. jag säger inte att man ska hålla igen på energin i början av terminen, men man behöver spara på krutet, det kommer dagar då du behöver plocka fram reserverna. Det är som när man kommer till 32 kilometer och vill lägga sig ner och då, då plockar man fram reserven och tar nya tag.

Jag försöker dela upp läsåret i mindre delar där vi arbetar oss igenom olika teman. I matematiken brukar jag dela upp året i sex större teman, de lite svårare brukar jag lägga i mitten för då är orken och energin på topp, de lite lättare brukar komma på slutet. Det är som mina marathonlopp, jag vet precis vilka delar av loppet som jag kommer att behöva kämpa rejält, men det finns även de delarna som är som att springa på moln (ingen bra liknelse, jag har aldrig sprungit på moln, men ni fattar nog).

Det är under de här jobbiga delarna i skolan som vi behöver många hejarop, både elever, lärare, föräldrar och rektorer. Efter många möten och en del misslyckande behöver vi hjälp och stöttning. Någon som ger lite extra energi och som får en att räta på ryggen, ta nya tag och få tillbaka den där underbara energin.

I Skolan händer även en massa saker som gör att vi behöver tänka om, byta riktning. Vi arbetar med underbara elever, föräldrar och kollegor. Men det kan hända en massa saker som göra att vi (kanske inte stannar upp) måste byta riktning lite och ta en liten omväg. Kanske blir det lite längre väg, men vet vi var målet är, då kommer vi alltid fram till slut. Jag sprang Berlin marathon ett år, det skämtas om att det året var det en del löpare som sprang ett av de längsta marathonen. Mitt under loppet sker en olycka som gjorde att de ändrade sträckningen på loppet under drygt 30 minuter, vi fick helt enkelt springa några gator extra för att komma på rätt spår igen. I och för sig har jag hört talas om en man som sprang vilse och aldrig kom i mål, det var under OS i Stockholm 1912 som Shiso Kanaguri startade men försvann under loppet och aldrig sprang in i mål.

Och till sista, där vi är nu, i slutet av skolåret, det är inte många dagar kvar, vi ser målet. Vi alla ser målet, elever, föräldrar, lärare och rektorer ser slutet framför sig. Det är nu vi ger allt, det sista vi har, vi ska ända in i mål.  Och tillsammans har vi lyckats, vi har gjort en enorm prestation. Alla har utvecklats, lärt sig massor, visst har det tagit emot ibland, men nu är vi här tillsammans. Den där känslan att ta det där sista steget in i mål är underbar. Visst kanske det inte har gått så bra som du har tänkt dig, men du har gjort det. Och nästa år, tar vi nya tag och lyckas lite bättre.

Och precis som varje gång jag springer ett marathon, börjar tankarna gro direkt. När blir nästa lopp? Hur ska jag träna, planera? Hur ska jag bli ännu bättre? Så är det i skolan också, planerna inför höstens arbete börjar redan ta form, idéer och tankar börja gro som i augusti har börjat spira. Men först lite vila!

Att diskutera

  • Hur laddar ni tillsammans inför terminen eller ett nytta arbetsområde?
  • Hur stöttar ni varandra när det går lite trögt?
  • Hur gör ni ett riktigt snyggt avslut?
Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *