ankdam

Lika barracudor leka inte bäst

Efter ett halvt yrkesliv på större skolor i Malmö har jag nu hamnat på en mindre skola (Klågerupskolan) i en mindre kommun (Svedala). Men det är inte de uppenbara skillnaderna i skala jag tänker reflektera kring här. Inte de fördelar och nackdelar en mindre verksamhet för med sig, även om den korrelationen kanske medför en viss kausalitet. Jag tänker inte uppehålla mig vid antalet människor, utan vilka människor.

Som ny på både arbetsplats och i kommun dränks man först av alla små och stora praktiska hinder som måste hanteras. Såklart. Nya IT-system, rutiner och läromedel. Annan kultur , strul med inloggningar och ingen kartongåtervinning. Sa jag strul med datorer? Men efter att denna initiala svallvåg har betvingats (som en surfare som leende vänder sig mot stranden och vinkar och inte ser nästa vågtopp torna upp sig bakom ryggen) ges tid och möjligheter för andra typer av observationer. Och det första som slår mig är homogenitet.

När jag plaskar runt i verksamheten (ok, jag ska sluta med vattenmetaforer nu) är allt… ganska lika. Jag och mina kollegor har samma hudfärg. Vi har ungefär samma ålder. Vi tillhör definitivt samma samhällsklass. Bor lika. Lever lika. Mitt intryck är att de flesta har liknande eller till och med samma intressen, erfarenheter (privata och yrkesmässiga) och värderingar. Speglingen är nästan total. Konfliktytorna nästan obefintliga. Det är tryggt och mysigt att glida runt i poolen i sin uppblåsbara badring (flamingo) (förlåt, jag vet inte hur man slutar).

Det här gäller sedan i ännu större utsträckning eleverna.

Det finns såklart många fördelar med homogenitet. Men vad innebär det för inkludering? Att våga vara sig själv och hitta olika vuxna förebilder att inspireras av. Att känna en gemenskap och trygghet och ingå i ett “vi” även om man tillhör en minoritet av något slag.

Och vad innebär det för ett förändringsarbete? Vad innebär det för de processer vi vuxna ständigt deltar i och driver för att utveckla verksamheten och oss själva och vad innebär det för de barn vi försöker förändra varje dag?

Spontant ser jag utmaningar med homogenitet. Min erfarenhet är att mångfald berikar. En pluralism av erfarenheter och kunskaper ökar möjligheten till skolutveckling då fler perspektiv får ta plats. Vi bygger på varandras idéer. Fler idéer når både högre och bredare.

Men det finns även en annan aspekt av det här. Förändring är jobbigt, det går trögt. Det kräver motivation och uthållighet. Och bra handledning. Vi bedriver inte skolutveckling för att vi tvingas till det utan för att det i slutändan alltid gagnar verksamhetens mål, barnen.

Ju mer olika vi är, desto större chans finns att vi når fler barn. Ju mer olika vi är desto fler förebilder får barnen, desto fler olika sätt att undervisa möter barnen, desto mer diversifierad tankevärld möter barnen och det är så verkligheten ser ut – olika. Mångfald rustar barnen för den värld vi önskar att de ska leva så bra som möjligt i.

Så hur kan vi göra för att möta den här homogena utmaningen? Vi kan vända blicken inåt mot oss själva. För visst finns det olikheter oss emellan bara vi dyker ned under ytan (jag har kapitulerat helt nu och bara kör). Det kan vara nervöst att utforska okända vatten. Tryggare i den grunda lagunen… men skatterna finns på bottnen, utanför branten. Genom att medvetandegöra behovet av mångfald kommer vi själva att kunna lyfta fram och sätta fokus på även andra aspekter än de rådande.

Vi kan även spana bort mot horisonten och föra in nya perspektiv utifrån. Att ta hjälp av andra är kanske det enklaste tillvägagångssättet om inbjudan är genuin. Det finns ett nästan oändligt hav av erfarenheter där ute för den som har mod att utforska det.

Mångfald är det fiskenät vi kastar för att fånga så många f̶i̶s̶k̶a̶r̶ barn som möjligt. Förlåt. Ridå.

Att diskutera

  • Hur kan vi arbeta för att fler elever ska kunna uppleva ett “vi”  i skolan även om de tillhör en minoritet av något slag?
  • Hur får vi in nya perspektiv och utmanar våra egna tankar när en majoritet av oss har likartade erfarenheter?
Share Button
Om författaren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *