Lektionsobservationer och kollegialt lärande

Sedan en tid tillbaka har vi på min skolenhet arbetat med lektionsbesök som en del av det kollegiala lärandet. För oss var det viktigt att vi lärare fick stor frihet att själva avgöra vilket område vi ville arbeta med och vad i den egna undervisningen som skulle observeras. Vi ville även att lektionsobservationerna skulle systematiseras därför bestämde vi oss för en modell liknande den som går att hitta här. Lektionsbesöken ska utgå från skolans prioriterade utvecklingsområden, bedömning, språkutveckling, IT som pedagogiskt verktyg och studieteknik. Utifrån dessa områden har vi de senaste tre åren läst en hel del forskning och annan pedagogisk litteratur. Att nu föra in lektionsobservationer kompletterar litteraturstudierna och öppnar upp för mer undervisningsnära arbete.

Vi planerade så att det som ska observeras avtalas i förväg med den kollega som ska utföra observationen. Vi bestämde även i förväg hur observationen skulle dokumenteras och återkopplas. Vissa av oss arbetade i par andra i grupper om tre. Detta gjorde att antalet observationer varierade men att alla fick möjlighet att både observera samt bli observerade utifrån de områden vi själva önskade. Observerade områden har varierat stort vilket jag tror är en fördel eftersom de då speglar de behov som finns i olika klasser, program eller kurser. Efter genomförd observation sker en återkoppling där den observerade för anteckningar som sedan sammanställs och kopplas samman med en analys av hur det som framkom av observationen kan användas för att utveckla undervisningen.

Jag och två av mina kollegor bestämde oss för att undersöka om de anpassningar vi gör i klassrummet verkligen får önskad effekt. Vi valde att främst observera anpassningar som görs för helklass för att få ett tydligt fokus. Det vi såg efter genomförda observationer var att de anpassningar som görs t.ex. tydlig lektionsstart med planering av lektion på tavlan, korta genomgångar varvat med elevaktiva moment, bildstöd, kopplingar till elevernas kommande yrken eller nuvarande intressen, öppna frågor och högläsning av svårare texter ger önskad effekt för elever med funktionsnedsättningar som t.ex. ADHD och dyslexi. Vi såg även att elever med låg motivation svarade sämre på anpassningarna. De arbetar när läraren är i närheten eller interagerar med eleven men återgår till att pyssla med annat så fort de är utanför lärarens omedelbara uppmärksamhet.

Vi funderar nu på hur vi kan göra lektionerna ännu tydligare för att stötta elever som t.ex. inte klarar övergångar från ett moment till ett annat utan att tappa fokus samt hur vi kan arbeta för att höja elevers motivation. Jag har tidigare skrivit ett inlägg om just motivation. Är du intresserad kan du läsa det här. Men kort sammanfattat kan man säga att elever som känner att de har ett visst mått av självbestämmande och känner att de utvecklas samt kan skapa goda relationer till lärare och klasskamrater har större möjlighet att hitta inre motivation för studier. Så där är vi nu. Utifrån de observationer jag och mina kollegor genomförde kom vi fram till att vi behöver arbeta mer med att öka elevers motivation för studier. De behöver känna att de utvecklas. Vi behöver se till att det skapas goda relationer mellan klasskamrater och mellan elever och lärare samt låta eleverna känna att de är autonoma så långt det är möjligt.

Att diskutera

  • På vilket sätt skulle lektionsobservationer kunna hjälpa dig att utveckla din undervisning?
  • Vilka svårigheter och möjligheter ser du med att låta en kollega observera din undervisning?
Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *