Lektionsdesign i cyberspace? del 1

Under hela läsåret har vi på vår skola – corona pandemin till trots – fortsatt att utveckla, analysera och omsätta Helena Wallbergs handbok “Lektionsdesign”. Visserligen har vårt utvecklingsarbete bromsats på grund av pandemin, men ändå har vi läst och förberett åtskilliga frågeställningar anpassade till vår vanliga verksamhet. Vi  har till och med i viss mån hunnit med lektionsobservationer hos varandra med “Lektionsdesign” som bas. 

Alla kunde vi dra våra guldkorn ur boken och förbättra strukturerna i vår undervisning. Men sedan hände någonting. Distansundervisning!

Jag har skrivit ganska många blogginlägg vid det här laget och i dem är det fysiska klassrummet ofta en central punkt. Där känner jag mig trygg med den professionalism som jag har byggt upp med åren. När beskedet om distansundervisning kom, kände jag lite “hej och hå, hur ska det gå”. Frågor dök upp. Här är två.

  • Vad ska jag ersätta våra givna, väl inövade klassrumsrutiner och -ritualer med – enligt mig utgångspunkten för en lyckad lektion?

  • Hur ska jag ge instruktioner?

Det ska erkännas att det i början var ganska kul att göra någonting helt annorlunda. Det var frestande att “bara låta det ske” för att sedan se vad som hade gått bra respektive mindre bra. Men jag är för kontrollerande för att släppa taget så där. Dagarna innan distansundervisningen skulle träda i kraft, preparerade jag mina elever.

Rutiner

Alla ska sitta vid en arbetsplats i hemmet. Ingen får ligga ner, äta eller dricka. (Tur att jag var noga med det, har hört att vissa hade problem med just det; det fungerade bra.)

Alla ska vara med i bild och med ljudet på, det hade vi kommit överens om på hela skolan. (Mycket elementär men superviktig instruktion, underlättade att skapa studieatmosfär.)

Närvarokontroll i början av varje lektion (också enligt hela-skolan-principen). Detta fungerade över förväntan. En o annan försov sig någon gång till första morgonlektionen, annars mycket bra närvaro och mindre antal försenade ankomster än vid närundervisning. 

Jag inleder arbetspasset med en eller flera instruktioner. LYSSNA!

Detta var det svåraste och gick inte alltid så bra. Här märkte jag att det var en klar förlust att inte vara på plats i det fysiska klassrummet. Jag har ofta poängterat och skrivit om vikten att använda kroppsspråket som verktyg för att skapa lust och intresse. Den kinestetiska biten är viktig för helheten i min professionalism och nu var var begränsad till nästan enbart rösten. Att förklara en differentierad uppgift – där viss info går till en elevgrupp, nästa instruktion till en annan, och så vidare – utan att prata för mycket är    s v å r t faktiskt, hur mycket man än försöker att nyansera (läs gärna min blogg om rösten). Det blir jobbigt för eleverna att hålla fokus. Därför blev nästa punkt mer avskalad men också lättare att följa.

Alla instruktioner finns också i Classroom. LÄS!

Här skrev jag t.ex. 

  • Gör först uppgift 1, sedan 2 och så vidare. 
  • Alla ska göra uppgift 1 och 2. Resterande uppgifter om du hinner.
  • Välj fritt bland de tre uppgifterna! Du ska hinna minst en under lektionstiden. 
  • Eller så delade jag in i betygsnivåer: E,C och A-uppgifter. Allt för att eleverna    skulle ha fasta punkter att arbeta sig fram till (“milstolpar”)

Superenkelt och lyckat för de flesta men inte för alla. Här märktes så tydligt att vår första särskilda insats att gå till “Pelle” och “Lisa” direkt efter genomgången instruktion för att hjälpa igång dem inte gick att genomföra digitalt. Jag erbjöd eleverna t.ex. ett break-out room, i vilket man kan kommunicera i smågrupper, vilket fungerade bra, men det visade sig också i t.ex. skrivhäftet att vissa elever, som hade behövt det, inte valde en ytterligare förklaring och sedan hade svårt för uppgiften eller rent av missuppfattade den. Inte bra

Alla skriftliga uppgifter skrivs in i det digitala skrivhäftet (Classroom)

Bra idé! Nu har jag inte kläckt den i samband med distansundervisningen utan jag har alltid ett skrivhäfte i Classroom. Det är verkligen avslöjande hur och på vilken nivå elever jobbar genom att se hur de tar sig an en skrivuppgift. (Eleverna har också ett fysiskt skrivhäfte men att samla in det för genomläsning kan jag inte tänka mig längre.) Detta är smidigt och bedömningsbart. Fuskar eleverna? Ja, det händer, så klart, men för det första märks det i regel tydligt och för det andra anser jag att vissa former av fuskande också ka till någon form av inlärningsprocess.

Alla muntliga uppgifter spelas in med Flipgrid eller sker via         gruppredovisning i  s.k. “breakout rooms”.

Detta fungerade bra. Flipgrid känner eleverna till, ett väl använt verktyg även i vanliga fall. Breakout rooms fick jag lära mig, lite tidskrävande i början, sedan okej. Ibland upplevde jag stress medan jag skapade dessa breakout rooms, för tyvärr kan man inte skapa dem före lektionens början. Det var svårt att hinna med alla, vilket ju inte är något nytt egentligen men det blev mer påtagligt, när jag direkt kunde se vem jag inte hade hunnit koppla upp mig till.

Lektionsdesign i cyberspace, del 2 kommer snart. Då delger jag mina tankar angående nedanstående frågor. Hoppas vi “ses”.

  • Går det att differentiera undervisningen på distans?
  • Hur bedömer jag formativt?

Att diskutera:

  1. Vilka svårigheter mötte du vid distansundervisning? 
  2. Hur skapade du fungerande rutiner?
  3. Kan du tipsa om digitala verktyg, som t.ex. Flipgrid eller skapandet av ett skrivhäfte i Classroom, som fungerar som bedömningsbara “kunskapsmätare” i digital undervisning?
Share Button
Om författaren
Förstelärare Naverlönnskolan | cornelia.falkentoft@skola.svedala.se

Lärare i tyska och engelska på Naverlönnskolan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.