Vi människor behöver balans och variation i våra liv för att må bra. Det är när vi tappar kontrollen över denna balans som vårt mående påverkas negativt. Vad händer egentligen med oss när vi upplever att vi inte kan styra över vår egen verklighet?
För en tid sedan upptäckte jag att elever bortprioriterar en del av sina läxor i mina språkämnen. Jag bestämde mig för att ta reda på varför och en alternativ verklighet öppnade upp sig för mig. En verklighet som var elevernas perspektiv på fenomenet läxor. Jag bestämde mig för att diskutera läxor i helklass med olika årskurser och i min nia intervjuade jag samtliga elever i par. Har vi nytta av att förstå deras perspektiv när det gäller ett så omfattande område där vi lärare faktiskt inte är delaktiga? Vi förväntar oss att de ska göra sina läxor men hur ser detta studerande ut när de är hemma?
I mina samtal kan jag konstatera att ungdomar är kloka. De pratar öppenhjärtligt om att de mycket väl kan vara lata och prioritera bort. De är väl medvetna om att det finns bättre sätt att hantera sin läxläsning på hemma men menar att det finns så mycket annat som lockar och distraherar. I flera samtal lyfter elever att de borde vara mer koncentrerade under lektionstid och om de varit detta skulle de vara bättre rustade för repetition hemma. De vill att de ska klara av sina läxor men de pratar också om läxor som de anser vara omotiverade. Läxor de upplever inte fyller någon egentlig funktion. Det starkaste skälet att lägga tid hemma på läxan är när det är prov. “Då vet man ju om att om man inte pluggar får man F på provet och betyget”. Känns detta motiverande av rätt anledning? En personlig reflektion här är att jag nu bättre förstår varför vissa eleverna inte läser den skönlitteratur jag ger dem i läxa ibland. De ser inte att det leder till ett mätbart och avgörande resultat oavsett hur jag säljer in vikten av att läsa skönlitteratur och vilka vinster detta har på lång sikt. En besvärlig insikt… Många elever uttrycker en frustration kring hur de ska läsa sina läxor hemma. Studieteknik. De lägger ner mycket tid hemma inför prov. I flera årskurser kommer klasserna fram till att det kan handla om ett snitt på tre timmar hemma inför större prov. Många lägger ner fler timmar än så. När jag pratar med dem om varför de tror de gör det svarar många elever att de är osäkra på när de ska sluta. Om de vet tillräckligt för att klara det.
Våra ungdomar är kloka. I mina intervjuer med elevpar i min nia bad jag dem fundera över vad som skulle kunna underlätta deras studier hemma. Den tydligaste lösningen som diskuterades var att inte behöva plugga hemma alls. Detta handlade inte om att slippa läxa. Ingen jag pratade med ifrågasatte nyttan av läxa. De vill göra läxan i skolan så att de kan ha en tydlig gräns mellan skola och fritid. Detta skulle underlätta deras verklighet i en rad olika områden menar de. De kan släppa en del av stressen, få hjälp av kompisar som är i samma situation och arbeta mer effektivt. “Är man i skolan så tänker man ju att man är i skolan och jobbar”. Ska jag vara ärlig är det precis så jag själva resonerar när det gäller mitt arbete som lärare. När jag är i skolan är jag lättare motiverad beroende på vilken typ av arbetsuppgift jag arbetar med. Jag var tvungen att fråga eleverna om det faktum att skolan har läxhjälp två dagar i veckan. Varför så få av dem inte går på den. “För den är frivillig…” Visst är svaret självklart. De efterfrångar något som de tänker skulle hjälpa men om de får välja själva väljer de bort.
Vad har vi lärare för nytta av elevernas perspektiv på fenomenet läxa? Om vi inte tar deras perspektiv på allvar kan vi då förvänta oss bättre resultat? Hur mycket tar vi lärare förgivet om vi inte bjuder in deras verklighet? Kanske vi lärare tillsammans på våra skolor behöver lyssna, förstå och göra annorlunda i vårt förhållningssätt till läxor. Detta sker bara om vi väljer att belysa läxa som fenomen på våra skolor. Vad gör jag om jag väljer att ge läxa till mina elever och jag inte är nöjd med hur pålästa de är när de kommer till skolan? Om jag bara konstaterar resultatet av läxan och släpper det där… Kan jag då förvänta mig bättre resultat nästa gång?
Att skriva denna blogg har varit vanskligt. Det finns så många områden att ta upp och undersöka. Jag har nu kunskap om elevperspektivet. Nästa område bör kanske vara föräldrarnas perspektiv på läxa för att sedan landa i mina kollegers. En sak i taget…
Att diskutera:
- Har ni på er skolan kunskap om hur läxläsningen ser ut på individnivå bland era elever?
- Skulle ni ha nytta av den kunskapen?
- Finns det ett systemstiskt och kontinuerligt arbete kring läxor på din skola?
- Om inte alla elever har likvärdiga förutsättningar att hantera sina studier hemma på er skola är det då rimligt att alla elever får samma läxor i alla ämnen alltid?
