Läsning på schemat – inte bara för läsningens skull

Läsning måste få ta tid, eller kanske rättare sagt ges tid i skolan. I dagens skola, där det finns en ständig stress över allt som ska hinnas med och allt som ska bedömas, kan det för många kännas som slöseri med tid att ge just tid till läsning under lektionstid. Ett fenomen och ett problem som jag i högre utsträckning upplever på högstadiet där man som lärare endast träffar sina elever ett fåtal gånger per vecka. Erfarenheten säger mig också att läsläxor aldrig kan ersätta läsningen i skolan eftersom det alltid finns någon eller några som glömmer eller inte “hinner” öppna boken. Läsningen måste alltså få ta, eller rättare sagt ges tid i skolan. Först då visar vi eleverna hur värdefullt det är att läsa och vi ger dem också möjlighet att upptäcka böckernas värld.

Förutsättningarna är olika på olika skolor, på olika stadier och i olika klasser. Men oavsett är det viktigt att vi, som lärare, kollegium och skola låter läsningen ta plats i våra klassrum. Om en av oss kan, kan vi alla. Det handlar kanske bara om att våga att som enskild lärare, men kanske framför allt tillsammans som skola, våga ge utrymme och tid till läsning. I en av våra femmor inleds idag varje lektionspass med tio minuters enskild läsning, vilket ger eleverna möjlighet att läsa vid flera tillfällen samma dag och då också komma in i sina böcker och hitta en röd tråd under en skoldag. Det är också en lektionsstart som skapar rutin och ro. Varför inte på högstadiet inleda varje lektion, oavsett ämne, i alla fall under en veckas tid med att läsa? Den stundande Internationella Barnboksveckan och den Nationella Läsdagen som också infaller under vecka 46 är väl ett ypperligt tillfälle att testa, men också satsa på läsning för alla. En stund som ger eleverna möjlighet att träna sin läskondis. En stund som skapar rutin och ro, men också uppmärksammar läsningen som en del av skolan som helhet och alla dess ämnen.

I min egen undervisningsgrupp som är en mindre enhet med få elever arbetar vi hela tiden för att ge plats för läsning, både den enskilda och den gemensamma. Varje dag högläser vi ur en bok som blir vår gemensamma läsupplevelse. En bok som ofta har valts av någon av eleverna som själva har läst den och tyckt om den eller gärna vill läsa den. Vi läser utan krav och enbart för upplevelsen. Diskussionerna och frågorna dyker upp ändå, antingen i anslutning till att vi läst eller i ett samtal vid lunchbordet. Ett samtal som vi alla kan vara med i och bidra till då vi har samma läsupplevelse. Ett samtal som blir så mycket mer än själva läsupplevelsen. Astrid Lindgren lär ha sagt att “När vi pratar om litteratur så pratar vi om så mycket annat, vi pratar om oss själva och berättar lite ditt och datt, och då blir samtalet en del av bokens berättelse.” Och precis så är det. Berättelsen och läsandet blir så mycket mer.

Björn Sundmark, professor i engelska och tidigare juryordförande för Augustprisets barn- och ungdomslitteratur, lyfter också vikten av muntligt berättande, till exempel genom högläsning. Högläsningen skapar såväl jämlikhet som gemenskap och delaktighet hos såväl den som läser som dem som lyssnar och på så sätt stärks också gruppens vi-känsla. Det blir dessutom en stund av ro som låter oss alla reflektera över både oss själva och andra. Inre reflektioner som sedan sipprar ut och blir till samtal.

Våra elever läser också själva i sina egna böcker. Inte varje dag, men ofta. De flesta läser gärna och inte alltför sällan stannar också någon elev inne och läser på rasten eller tar med sig sin bok ut. Många vill  gärna läsa högt ur sina böcker för oss lärare. Något som vi ofta själva ber om men som även kommer spontant från eleverna. De vill helt enkelt dela sin läsupplevelse och prata om det de läser. Precis som högläsningen skapar den enskilda lässtunden en gemenskap som både innefattar en stund av ro och en möjlighet att samtala och tipsa. Dessutom tränas läskondisen!

Läsning i skolan är viktigt, oavsett om det handlar om högläsning eller enskild läsning. Att skapa utrymme för läsning är för mig enklare i en klass eller i en grupp vars elever du möter hela dagen, även om det även här handlar om att våga ge tid och att prioritera. I en högstadieklass krävs det på ett annat sätt att alla undervisande lärare är med på tåget och hjälps åt. Kanske är det till och med så att läsningen behöver schemaläggas , inte bara en vecka utan under hela läsåret, för att få det utrymme som den behöver. För visst behöver läsningen utrymme för att möjliggöra för eleverna att träna läsflyt och läsförståelse, men också för att öppna upp dörrarna för samtal om såväl böckerna som annat i livet. Samtal som på skolan kan skapa trygghet och gemenskap. Om en läsande klass med små enkla medel kan skapa den gemenskap och vi-känsla som lärare vittnar om vad kan då inte en läsande skola skapa?

Att diskutera:

  • Hur uppmärksammar och arbetar ni med läsningen på er skola?
  • Vilka utmaningar finns för att er skola ska bli en läsande skola
  • Vilka fördelar upplever ni att en läsande skola ger?
Share Button
Om författaren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *