Just nu handlar mycket om studiero. Överallt poppar den upp till ytan. Bra, för utan den blir det nog ingen vidare kvalité på elevernas utbildningsnivå. Vilken kunskapsnivå innebär ett A idag mot ett MVG eller en gammal 5:a? Jag svarar inte på det, men jag vet att all kunskap förmedlad av skolan byggs från elevens förmåga att anknyta till undervisningen. Mitt inlägg ska handla om läsförståelse, närmare bestämt hur jag lär eleverna att läsa/förstå skriftliga instruktioner.
Min erfarenhet är att jag många gånger efter en genomgång av skriftliga och muntliga instruktioner måste skynda mig till olika elever för att ta om alltihop, ibland mer än en gång. Vad är det eleven inte klarar av? Allt står ju där – klart och tydligt.
Svaret är helt enkelt brist på träning att analysera en instruktion, att dissekera den i sina beståndsdelar och uppfatta kärnan.
Häromveckan hade jag således en genomgång med en åk 6 i ämnet engelska. Jag berättade för klassen att de två målen med lektionen var att a) förstå vad som skulle göras och b) att kunna jobba koncentrerat i tjugo minuter. Detta skulle vara ett träningspass inför nästa termins uppsatsskrivning, C-delen på de Nationella Proven. Fokus låg alltså inte främst på att åstadkomma en uppsats.
Som exempel tog jag materialet som finns på Göteborgs Universitets ”Bedömningsstöd” (exempel på uppgiftstyper för åk 6). Jag visade instruktionerna för temat ”Friends” på stor skärm. (Gå via “Bedömningsstöd” för att nå ”Friends” för download för att bäst hänga med i nedanstående!) I stället för att läsa instruktionerna högt för eleverna ställde jag frågor i stället (det mesta skedde på målspråket, men här skriver jag på svenska):
- Vad står överst? (busenkelt)
- Alla uppsatser ska ha en rubrik. Vad tror ni att ni ska skriva? (redan en gnutta svårare)
- Var ligger Sydney? (kunde många)
Sedan läste jag högt de första inledande meningarna och vi nämnde kort bilden.
- Okej, vad ska ni skriva om? (busenkelt)
- Får man skriva som man vill? (tystnad)
- Bra att ni tänker, låt oss titta efter. (tystnad)
Nästa skriftliga instruktion bestod visserligen bara av tre meningar, men de flöt ihop, innehöll flera alternativ och ord som ”should”, ”would” och ”could” förekom. Jag valde att sakta läsa en mening åt gången, spalta upp informationen, göra en paus vid punkt och checkade om alla hade förstått de alternativa möjligheterna.
- Okej, frågor så här långt?
En hand for upp. ”Får man skriva om sin hund?” Mitt svar var: ”Trevlig idé men låt bli för säkerhets skull, eftersom det inte står i instruktionerna.”
Vi fortsatte gemensamt. Jag läste högt. Nu följde 6 tips som gör att om man följer dem, får man ihop en ansenlig uppsats.
- Frågor runt de sex plopparna? (tystnad)
- Måste man skriva om plopparna? (några sa ja, några nej)
- Ni som sa nej, hur tänker ni?
Sedan hände det! Några elever räckte upp, en elev fick ordet. Hör här! Eleven svarade: ”I instruktionen ovanför plopparna står att man kan, inte att man måste använda dem.
Jag gör tummen upp, pekar på ordet kan och är tyst några sekunder för att låta det sjunka in hos de andra och ger sedan beröm för uppmärksamhet och analysförmåga. Jag ger dock eleverna rådet att först skriva om åtminstone några av tipsen/plopparna, för att vara på den säkra sidan innan de lägger till egna.
- Dåså! Är vi klara att börja skriva i tjugo minuter? (spontana nej-rop)
- Nähä, varför inte?
Vid det här laget hade alla fattat. ”Det står två meningar till längst ner.”
- Helt rätt! Är de viktiga? (i kör ”ja”)
- Ja, det är de. De står med (jag inväntar svaret)… fet stil.
- Då börjar vi. Tjugo minuter effektivt skrivande!
- Hur skulle vi börja nu igen? Just det – med rubriken!
Den stora klockan på Classroom Screen började ticka neråt från tjugo minuter. Jag lovar att det var fokus, koncentration och en mysig tystnad i klassrummet. Man hörde bara en massa tangentklick. Jag gick runt och hjälpte i gång en o’ annan, hade tid att sätta mig en längre stund hos en elev. Jag pratade lågmält, normal samtalston hade inte passat in i atmosfären just då. Så i stället för att gå runt och ta om instruktioner, kunde jag direkt ägna mig åt att hjälpa eleverna med färdighetsträningen. När klockan ringde sa många: ”Jag är inte klar än. Får jag fortsätta nästa gång?”
Nästa gång går vi igenom stor bokstav, interpunktion, styckeindelning mm.
Jag har sagt det många gånger: ”Vilket jobb jag har!” När det lyckas, är det underbart.
Att diskutera:
- Hur mycket tid lägger du på att lära dina elever läsa och förstå instruktioner?
- Det här var ett sätt att jobba med instruktioner. Hur ofta diskuterar du/ni olika sätt att fokusera på inlärningsmekanismer just runt avkodningen av instruktioner?
- Hur viktigt tycker du att förståelsen av instruktioner är för studieron i klassrummet? Diskutera! Motivera!
Lärare i tyska och engelska på Naverlönnskolan.