Lågaffektivt bemötande – Det som är bra för någon är oftast bäst för alla (del 2)

I mitt tidigare inlägg (här) lyfte jag fram vikten av att skapa en skolmiljö som präglas av lugn, trygghet och positiva förväntningar. En inkluderad lärmiljö som möjliggör för alla mina elever. Ett låg-affektivt förhållningssätt för att skapa trygghet och tilltro. Men att vara lärare innebär också att kunna leda, även i svåra stunder, och samtidigt få eleverna att vilja följa efter. I detta inlägg ska jag försöka förtydliga hur det arbetet kan se ut i mitt klassrum.

Det där jag lärde mig att börja med. Det måste jag nog sluta med.

Genom åren har jag blivit bättre på att våga titta på mitt eget sätt att arbeta och undervisa. Ödmjuk över mina tankar och med eleverna i fokus försöker jag  att göra mer av det som fungerar och mindre av det som inte fungerar, vilket kan vara svårt. Reflekterande tankar växlas mellan att påminna mig om  hur jag har förändrats och utvecklats. En resa mer lik en bergochdalbana snarare än en rak motorväg.  Jag har dock haft hjälp. Till stor nytta använder jag mig av psykolog Bo Heljskov Elevéns teorier kring problemskapande beteende i skolan och Låg-affektivt bemötande. Ett viktigt stöd i hur jag ska agera i svåra och utmanande situationer. För att skapa lugn och trygghet i mitt klassrum försöker jag  upprätthålla följande punkter:

  • Arbetsuppgifter och aktiviteter som är intressanta, begripliga och meningsfulla.
  • Arbeta för att de fysiska ramarna är optimala rörande utrymme, ljudmiljö och beteendereglerande inredning och andra faktorer.
  • Relationsskapande arbete gentemot alla elever.
  • Skapa lugn i klassrummet genom struktur och förutsägbarhet, listor och scheman och begripliga regler.
  • Aktivt arbeta för samarbete i klassrummet och att själv vara lugn i svåra situationer.
  • Undvika bestraffningar, utskällningar och tillrättavisningar och se till att eleverna känner sig rättvist behandlade.
  • Genomtänkta placeringar.
  • Minimera misslyckanden och beröm positivt beteende.

Med erfarenhet av inläggets titel omges såväl mina elever som min undervisning av ovan nämnda anpassningar och därtill ett låg-affektivt förhållningssätt. Dels för att underlätta mina elevers lärande samt för att skapa de bästa förutsättningar för alla att lyckas.

Dock uppstår det situationer ibland då jag snabbt behöver arbeta med att dämpa en elevs affektnivå. Då försöker jag att ta hjälp av Heljskovs tankar och låg-affektiva förhållningssätt i bemötandet av eleven.

  • Reagera lugnt och behärskat.
  • Undvik ögonkontakt vid konfliktrisk.
  • Undvik beröring när en elev är upprörd.
  • Respektera det personliga utrymmet.
  • När du känner behov av att gå framåt, gå två steg baklänges.
  • Ställ dig aldrig mitt emot eleven.
  • Låt eleven få möjlighet att dra sig undan när han eller hon är frustrerad.
  • Skäll inte ut, ge hellre lugna, framåtriktade anvisningar gällande hur eleven skall göra.
  • Undvik att markera dig, t.ex. genom att spänna dina muskler.
  • Sätt dig, gärna på golvet. Då tar du mindre plats i elevens medvetande.
  • Få bort andra elever om en elev är i affekt.
  • Prata lugnt i inledningen av förloppet. Om eleven förlorar kontrollen ska du inte prata alls.
  • Ge dig. Att ge sig handlar inte om att ge sig varje gång eleven vill något annat än vi. Ofta handlar det om att rädda en situation.
  • Byt personal.
  • Avled, humor är effektivt i detta sammanhang.

Avslutningsvis vill jag dock poängtera vikten av ett kollegialt samarbete, i synnerhet vad gäller arbete med elever som utmanar skolan med problemskapande beteende. Att tillsammans arbeta fram arbetsmetoder och stärka bemötandet av alla våra elever. Att t.ex. våga ge uttryck för egen osäkerhet och/eller frustration, eller att i samråd tänka ut, prova ut och utvärdera strategier i förhållande till det beteende som orsakar problem. Att förändra om arbetet inte ger/gett effekt. Samarbeta för att alla ska lyckas.

Att diskutera:

  • Hur ser ert förhållningssätt gentemot elever med problemskapande beteende ut?
  • Hur hanterar du en konfliktsituation som uppstår i klassrummet, på rasten eller i matsalen?
  • Hur arbetar ni för att upprätthålla lugn i klassrummet. på rasten, på gymnastiken eller i omklädningsrummet?
Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *