Laborera mera

Varför fortsätter jag vara lärare? Tar ett djupt andetag 8.15, fullt ös, fem minuter klassrumsbyte, fem minuter klassrumsbyte till längst ner i andra huset, 90 minuter till. 11.30 inget kaffe kvar, kanske lika bra hinner ändå inte med att gå på toa, kopierar, kollar av med en elev om det varit lugnt sedan utredningen av konflikt dagen innan, plockar fram labbutrustning, rusa till matsalen för pedlunch, tillbaka till framplockning av labbutrustning, det var den lunchrasten, snabbt in med allt i klassrummet. Men så händer det. Upptäckarglädjen lyser i klassrummet. Efter tio minuters koncentrerat byggande ska muggtelefonen testas.

– Man hör ju! Coolt!

Kanske är det för att rätt kille i klassen säger det, men lektionen lyfter. Vi övar systematiska undersökningar och att bara ändra en variabel i taget. Eleverna har i par byggt en muggtelefon av 2 meter mattvarp och två pappmuggar. Nu bytes en variabel i taget och jämförelse görs. Vad händer om man dubblar längden på snöret? Hörs det mer eller mindre? Hur blir det med halva längden? Vad har vi upptäckt och varför blir det så?

Utvärdering och labbrapportskrivande under laborationen.

Under hösten har vi ma/no- lärare arbetat med laborationsförmågan i vårt utvecklingsarbete. Vi har upplevt att vi laborerar mer sällan med eleverna. Orsakerna var många, allt från tajta scheman, större undervisningsgrupper till slitet eller för lite laborationsutrustning. Efter en nulägesanalys bestämde vi oss för att vi behövde input och började läsa Skolforskningsinstitutets Laborationer i naturvetenskapsundervisningen. Bara att vi började läsa och diskutera laborationer gjorde att jag började planera in fler laborationer i min undervisning. En av sakerna jag tog till mig var att integrera skrivandet i själva lektionsaktiviteten istället för att skriva laborationsrapport i efterhand.

Ofta har jag låtit eleverna skriva labbrapport efter de laborerat klart. Ibland på nästa lektion. Visserligen har de dokumenterat sitt resultat under tiden de laborerat, men sällat har de hunnit med analys och utvärdering vid samma tillfälle som laborationen. Att skriva labbrapport är något jag upplever att många elever tycker är svårt och tråkigt. Nu valde jag att integrera labbrapporten i själva laborationen. Fler elever använde ämnesbegrepp i sina förklaringar och språket blev mer formellt neutralt och mindre talspråk än jag upplever att de brukar skriva. Var och en skriver, men det föregås av diskussioner och prövande av teorier och förklaringsmodeller. Eftersom laborationen fortfarande pågår kan de elever som i diskussionen testar en teoretisk förklaringsmodell också testa praktiskt en gång till. Funkar muggtelefonen verkligen inte om snöret inte är sträckt? På vilket vis påverkar snörets längd hur väl ljudet hörs? Jag upplever att eleverna blir ett stöd till varandra i att skapa förståelse och koppla undersökningen till det vi läst teoretiskt. Jag får också fler möjligheter till bedömning då jag hör resonemanget mellan eleverna och inte bara får veta vem som är bäst på att formulera sina kunskaper i skrift. Det var lättare att plocka upp missförstånd och att förtydliga när eleverna fokuserade på andra spår än jag planerat. Att då genast kunna lyfta små moment i helklass för att sedan låta eleverna återgå till sina undersökningar berikade förståelsen.

Nya undersökningar föddes. Hur påverkar materialet i muggen ljudet? Vartannat par bytte sina muggar till plastmuggar? Nya test och ny utvärdering av hur material påverkar ljudet.

Vad händer om man drar det runt ett hörn? Hur blir det om vi korsar två telefoners snören?

Det är då man inser. Detta är varför jag fortsätter vara lärare. Att få vara med om när elever upptäcker och lär sig nya saker är coolt. Och NO-labb är värt missade lunchraster och släpande av material mellan husen, allt förberedande och undanplockningen efteråt.

Att vi NO-lärare tillsammans diskuterat hur vi ser på laborationen har verkligen lyft min NO-undervisning. Jag gör fler laborationer, men har också försökt vässa dem så de blir mer effektiva. Ofta vill jag få in så mycket som möjligt i en och samma laboration och risken är nog att eleverna för svårt att se vad som är viktigast. Dessutom finns risken när laborationstillfällena blir för få att varje tillfälle blir bedömning. Den här hösten har jag istället satsat på att låta eleverna öva på en del vid flera tillfällen för att sedan få en bedömningslaboration där jag kunnat se hur långt de kommit i sin laborationsförmåga.

Nästa utmaning blir att hitta mer effektiva sätt att bedöma laborationsförmågan. Kanske måste även detta brytas ner i mindre moment som val av utrustning? Det ska bli intressant att fortsätta vårt arbete till våren.

Att diskutera:

  • Hur arbetar du med laborationer i din NO-undervisning?
  • Hur bedömer du laborationer?
Share Button
Om författaren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *