Kunskapande fortsätter efter provet

Två gånger per vecka denna termin har jag utöver lektionerna haft schemalagda supportpass. Elever har varit välkomna att komma och arbeta lite extra utöver lektionstiden i naturkunskap/biologi/kemi. Alla elever i dessa kurser har varit välkomna, så supporten var inte öronmärkt till enbart ”mina” elever.

Min ursprungliga tanke var att ge de elever som inte lyckat så bra på något moment möjlighet att ”repetera och reparera”. Lektionstid har en tendens att susa iväg och vi lärare känner ofta att vi önskar mer tid med eleverna. Så är det för mig i alla fall! Därför kändes det bra att få möjlighet att ge gymnasieeleverna lite extra tid utöver lektionerna.

När jag kommunicerar resultat på skriftliga prov, muntliga redovisningar eller andra kunskapspresentationer så händer det att jag jämför med bilprovningens klassificering på åtgärder. Eleven kan alltså få feedback där bilbesiktningens termer används som tillägg i den övriga responsen – ”utan anmärkning, 1:a, 2:a med ombesiktning”. Lyckligtvis behöver jag inte använda ”körförbud” som term!

Detta sätt att delvis beskriva vad eleven har för förbättringspunkter brukar förstås direkt utan alltför många förklaringar och exemplifieringar. Ingen har, i alla fall hittills, misstolkat detta sätt att ange vad som behöver fixas till. Eleverna är bekanta med innebörden i dessa siffror – som inte har någon koppling till betyg eller omdöme.

I början av terminen var det mestadels elever med ”2:or” som kom till supporten och ville ha hjälp. Vi arbetade med det som behövde rättas till och därefter checkade jag av det som blivit bra och bättre. Det var alltså lite av reparationsverkstad i klassrummet.

Efter någon vecka blev verksamheten på supporten lite förändrad. Jag lade märke till att elever som redan hade presterat mot sina höga mål också kom för att nyttja supporten. ”Reparationerna” var inte så stora. Nu kunde det handla om yta, finish, pimp och högblanka ytor – för att göra jämförelser från bilmeckarvärlden.

Det blev fler och fler saker på gång i klassrummet. Någon elev kom bara för att sitta  just där och plugga. Andra skrev på någon laborationsrapport eller bad om att få extra genomgång på något moment. Om en elev varit sjuk och missat en laboration så blev supporten ett tillfälle att ikläda sig laborationsrocken. De elever som missat någon liten detalj, på ett test eller under lektion, kom även de för att visa att de ”repeterat och reparerat”. Detta gladde mig och supporten blev även de redan högpresterande elevernas forum. Att eleverna kunde få känna sig trygga i att det är inte provet som är det viktiga, utan hur de går vidare med sitt delresultat. Att de under hela kursens gång utökar sin kunskap – även i de moment som inte återkommer inom kursens ram. Provet är ett av många tillfällen där eleven kan visa sin kunskap och supporten kan vara det forum där fördjupning kan ske. Test och prov blev lite avdramatiserade. Det är ju, tack och lov, i slutet av kursen eleven ska ha nått så långt som var och en kan och vill.

Vid utvärdering framkom att alla vill ha supportpass även nästa läsår. Därför hälsar jag elever också nästa termin välkomna till support. Där ska de, som en av eleverna uttryckte det , få tillfälle ”både för komplettering och för att gräva djupare i ämnet”.

Att diskutera

  • Vad har du för erfarenheter av support och stödjande undervisning?
  • Hur gör du för att eleven ska fortsätta sitt kunskapande i momentet även efter kunskapskontroll?
Share Button

2 reaktioner på ”Kunskapande fortsätter efter provet”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *