Jag har genom åren haft många skiftande visioner om skolan och om min undervisning, men en av de som stått sig är den om mitt klassrum som en plats dit 25 barn eller ungdomar går varje dag för att läsa tillsammans. Väldigt många av våra barn läser inte på fritiden och då tycker jag att det är en vacker tanke att det finns en plats dit de går och får uppleva läsning, se och höra en erfaren läsare modellera hur man läser, hur man kan använda sig av olika strategier för att förstå det man läser och hur man kan reflektera över det lästa och göra det meningsfullt för sig själv. Att det finns en plats där de själva får möjlighet att läsa och tillsammans med andra roas, förfasas och engageras av berättelser och faktatexter och samtala med varandra utifrån dessa.
Eleverna hittar gaspedalen
Ibland, när vi läser tillsammans i helklass, lyfter det plötsligt. Eleverna blir engagerade i det vi läser och driver diskussionerna med själ och hjärta. Vid sådana tillfällen behövs inte jag som ständigt bollplank eller samtalsledare. Vid sådana tillfällen lutar jag mig nöjt tillbaka och njuter av elevernas samtal. Mitt önskemål är förstås att alla lektioner såg ut så, men ibland (ganska ofta, om jag ska vara ärlig) går det trögare och jag måste hela tiden utmana eleverna med uppgifter, påståenden, frågor och följdfrågor.
Vad är det som gör att det lyfter?
Jag har många gånger funderat över vad det är som gör att en viss lektion ”lyfter” och att eleverna blir engagerade i det vi läst tillsammans. Jag kan se tre saker:
- Texten i sig. Att texten vi läser är tillräckligt intressant, tankeväckande eller underhållande.
- Förberedelse. Att helklassdiskussionen föregås av diskussioner i smågrupper där alla är delaktiga, så att alla fått chans att ”prata sig in” i ämnet, innan vi går över till samtal i helklass.
- Typen av frågor. Riktigt bra frågor skapar tänkande hos eleverna och detta skapar ofta också engagemang.
Jag väljer nu att fokusera på den sista punkten. De mest givande och utvecklande samtalen tycker jag är de där eleverna får utrymme att tänka själv, men fortfarande kring texten. Sådana samtal tränar elevens förståelse av texten, men också kreativitet och eget tänkande. För att få till stånd sådana samtal krävs bra frågor.
Frågor som lägger samtalen nära texten
För ett par veckor sedan hade vi ett arbetsområde kring sagor. I de moment där vi läste sagor gemensamt i klassen, eller där jag läste högt, fick jag anledning att reflektera över just frågornas art. En del frågor hamnar ibland för nära texten. De blir bara en uppmaning till eleverna att upprepa vad de läst: ”Vad hände när Guldlock kom in i björnarnas hus?”, eller att dra slutsatser av det de läst: ”Varför följer inte barnen med hovmarskalken tillbaka till slottet i sagan om Pomperipossa?”. Sådana frågor, där svaren finns på respektive mellan raderna, är förstås livsviktiga. De är avgörande för att eleverna ska utveckla strategier för att förstå det lästa och det är nog så viktigt att kunna redogöra för vad man läst. Men de uppmuntrar inte till kreativitet och jag upplever heller inte att de skapar engagemang.
Frågor som lägger samtalen långt från texten
Andra frågor hamnar för långt ifrån texten. De kanske tar avstamp i handlingen, men diskussionerna kommer sedan att handla om rent personliga upplevelser och svävar på så sätt iväg från texten: ”Den fula ankungen kände sig utstött. Har du någon gång känt något liknande?” är en typisk sådan fråga. Visst kan den leda till engagerande samtal, men ganska snabbt släpper eleverna texten och diskussionen övergår ofta till att bestå av en samling anekdoter ur elevernas liv, med allt svagare koppling till det vi läst. En annan sådan fråga/uppgift är: ”Hitta på ett annat slut på sagan!”. Här får eleverna visserligen använda sin fantasi och även om en del förhåller sig till vad som hänt tidigare i berättelsen, skapas det utrymme för andra att helt lämna texten.
Både och är bäst
De bästa och mest utvecklande frågorna tycker jag därför är de som BÅDE kräver att eleven tar det lästa i beaktande OCH att hen får tänka i nya banor. Frågor som stimulerar elevernas kreativitet, men ändå tvingar dem att förhålla sig till innehållet. Ett exempel på detta dök upp när vi hade läst ”Den fula ankungen” och samtalat om sagans budskap. När klassen blivit överens om budskapet, fick alla fundera en stund över följande frågeställning: ”Hur hade en berättelse med samma budskap kunnat se ut om den utspelade sig i nutid och med människor i huvudrollerna?”. Här tog det verkligen skruv! Det blev ett samtal om hur utanförskap kan gestalta sig, vilka mekanismer som driver på utfrysning och mobbning, vilka orsaker som kan finnas till att någon mobbar, samt om vilka känslor detta väcker hos den som blir utsatt. Samtidigt som eleverna blev engagerade och ”tog replik” på varandra, tvingades de hela tiden att återkomma till ”Den fula ankungen”. Vem var egentligen vem? Vad var det som gjorde att ankungen blev så illa behandlad? Hur skulle förvandlingen till svan kunna gestaltas hos en människa? Och vad fanns det att lära av allt detta?
En annan fråga som fick det att tända till dök upp efter att jag högläst ”Prins Hatt under jorden” och ställde frågan: ”Vad tror ni att prinsessan lärde sig av allt hon var med om?”. Här kom eleverna med häpnadsväckande många förslag och vågade också ifrågasätta varandras idéer, genom att lägga fram argument som var rotade i sagans skeenden. Den här frågan triggade kanske inte elevernas fantasi lika mycket, men den lät dem röra sig fritt över hela sagans händelseförlopp och lägga ihop och dra slutsatser. Formulerandet av lärdomar krävde ändå kreativt tänkande av eleverna och en del av deras förslag ledde till skratt i klassrummet: ”Skaffa inte barn med någon du aldrig sett!” eller ”Bada aldrig i FÖR varmt vatten! (angående att Prins Hatt dödade häxan genom att knuffa ner henne i en kittel med kokande soppa).
Att formulera frågor som på detta sätt uppmuntrar eget tänkande utan att helt lämna textens kontext är något jag kommer att jobba vidare med så ofta jag får tillfälle.
Att diskutera
- När är du riktigt nöjd med ett textsamtal i klassrummet?
- Tänk på ett tillfälle när en helklassdiskussion utifrån läsning verkligen har lyft. Vad var det som gjorde att det lyfte?
- Vad är en riktigt bra uppgift eller fråga kopplat till gemensam läsning?
- Tänk på en bok eller en text ni läst nyligen. Kan du formulera en fråga som både håller eleven nära texten och samtidigt uppmuntrar till eget tänkande?
