Körläsning – som ljuv musik i klassrummet

Det finns ingen enskild metod eller sätt som kan sägas vara den effektivaste för att träna läsförståelse och läsflyt, utan det finns många vägar dit. Avgörande är dock mängden läsning, ju mer vi läser desto duktigare blir vi. Inte så underligt egentligen för vem blir duktig på att spela fotboll eller gitarr, eller för den delen att sjunga i kör utan att träna och att träna mycket, på olika sätt men ändå med inslag av repetition, precis som när vi tränar läsning.

I skolans värld, på lektionerna tillsammans med eleverna, handlar det ofta dock inte enbart om att vi läser, och att vi läser mycket, utan också hur. Det viktiga för mig i min undervisning, oavsett om det handlar om engelska eller svenska, är att eleverna inte lämnas ensamma i sin läsning, utan att vi hjälps åt. Lärare och elev, elev och elev, parvis, i större eller mindre grupper. Variationerna är inte oändliga, men de finns och variation oavsett om det handlar om gruppindelning eller hur vi läser är ofta viktiga för att skapa glädje och motivation.

En återkommande övning i mitt klassrum är vad jag kallar körläsning och då är det inte körläsning som i att hela klassen läser samma text samtidigt, det vill säga i kör, utan att eleverna i mindre grupper om tre till fem agerar som en kör eller som på engelska a choir. De väljer själva om de ska rappa, sjunga opera eller något däremellan. Uppgiften innebär att de tillsammans som kör måste bestämma vad alla ska läsa, vad en ensam elev ska läsa eller vad ett par av eleverna ska läsa. Andra faktorer som kan varieras i det oändliga är röststyrka, rytm, tempo och om vissa partier till exempel ska framföras med stereoeffekt, vilket innebär att körmedlemmarna helt enkelt står på olika ställen i klassrummet. Ljudeffekter av olika slag kan är också vara rätt skoj att använda för att förstärka textens innehåll.

Förberedelsen inför ett framförande blir ofta ett mycket bra textsamtal, eftersom det är då eleverna tillsammans ska komma fram till hur de uppfattar texten såväl innehållsmässigt som stämningsmässigt för att sedan kunna förmedla det till åhörarna. Sedan är det inte framförandet i sig som är det viktiga utan den tid som de förbereder sig, men framför allt då de tränar. Iklädd en annan roll vågar eleverna helt plötsligt släppa loss mer och vill man till exempel inte sjunga (läs läsa) själv har man uppbackning av övriga kömedlemmar. Tillsammans övar gruppen både på uttal och intonation och eftersom ett körframträdande innebär att gruppen måste öva och åter öva, repeteras och befästs inte bara uttal och intonation utan också ord och fraser. Att läsa tillsammans skapar en gemenskapskänsla och höjer också ofta självkänslan för de inblandade. Inte minst svagare läsare kan bli hjälpta att våga försöka och därmed uppnå ett bättre flyt i läsningen.

För denna typ av övning passar korta berättelser eller texter ofta bäst. Texter som på något sätt förmedlar en tydlig känsla och som om möjligt har en klar rytm. Ramsor, dikter eller låttexter är ofta bra, men en kortare berättande text är kanske inte sämre utan bara en större utmaning. Och vem säger att man inte kan skala av en del i texten för att ytterligare spetsa till framförandet? En och samma text kan alltså få helt olika skepnad när väl körerna intar scenen i klassrummet. För någon vecka sedan, i mitt klassrum, var det spökhistorier som berättades eller sjöngs. Helt klart både kusligt och kuligt! Nästa vecka är det dags för julinspirerade dikter och noveller. Allt för att öva på att läsa men också för att skapa lite stämning inför kommande julhelg.

Att fundera kring:
– Hur arbetar ni för att träna på att läsa i ditt klassrum?
– Kan körläsning användas i andra sammanhang och för andra syften i våra klassrum?

Share Button
Om författaren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.