Konsten att kunna återberätta

Att återberätta något, muntligt eller skriftligt, känns som en vanlig uppgift i skolans värld och något eleverna arbetar mycket med under sin skolgång. Det kan handla om att berätta om vad som har hänt under lovet, vad de gjorde förra lektionen eller om någon utflykt som de har varit med på. Det läggs ner mycket tid på att få eleverna att så utförligt som möjligt och i noggrannhet återberätta sina upplevelser.

Vi var nyligen på en Skåneresa och tanken var att eleverna skulle skriva en personligt återberättande text om resan. Men under tiden som jag presenterade idén för eleverna var det flera av eleverna som gärna ville presentera det muntligt och plötsligt blev uppgiften betydligt större än vad jag till en början hade tänkt.  Istället för en runda av cirkelmodellen blev det två modeller som löpte samtidigt.

Att träna på att tala

Under alla mina år som lärare har jag sett många redovisningar och presentationer och vi har tidigare arbetat med den personligt återgivande genren och därför valde jag att börja arbetet med en retorik-del. Alla eleverna deltog i undervisning och övningar under arbetets gång men fick sedan själva välja redovisningsform.

Att tala är något naturligt för oss; vi gör det ständigt. Det är väl inget som vi egentligen behöver träna på? Var utgångspunkten när vi startade upp arbetet i klassen. Eleverna var skeptiska till idén om att vi skulle öva på att prata då de ansåg att det var naturligt. De ville fokusera på sitt skrivande. Men med precis som alla annan praktiskt kunskap så krävs det träning, träning och träning för att utvecklas.

Vi började med att diskutera om hur vi påverkar med ord och hur vi kan använda ord för att övertyga och påverka. Eleverna fick komma med exempel där de har lyckats övertyga någon annan och fokus låg på att beskriva känslan av att övertyga någon annan.

Vi valde att fokusera vårt arbete på tre olika delar: talaren, talets uppbyggnad och talets innehåll. För att inte tappa bort eleverna totalt så varvades teorin med många små praktiska övningar för att hålla igång intresset och elevernas skärpa.

Talaren

Vi fokuserade på de tre begreppen som betyder mest för talaren; ethos, logos och patos.

Ethos handlar om din utstrålning, om den trovärdighet du skapar genom att vara du. Framförallt så handlar ethos om att du ska visa dig kompetent.  Logos är de logiska argumenten du använder för att nå lyssnaren, där du talar till lyssnarens förnuft och till de kognitiva och rationella delarna av hjärnan, medan ditt patos handlar om ditt engagemang och om de känslor du väcker hos lyssnaren.

Vi pratade om vad syftet med att hålla sitt framförande var och vi enades om att vi hade tre huvudmål:

  1. Du vill informera om något, öka kunskapen hos lyssnarna, eller kanske lära dem något.
  2. Du vill beröra lyssnarna med ditt budskap din berättelse.
  3. Du vill väcka intresse för att nå fram med ditt budskap.

Vårt fokus hamnade på det andra målet eftersom att de ville beröra publiken med sina upplevelser av dagen. Eleverna ville att deras berättelse skulle vara så pass spännande att publiken skulle sitta som på nålar.

Vi pratade vidare om känslan av att redovisa, om vad som händer i kroppen och alla kunde känna igen situationer där vi som talare får lite mer hjärtklappning, eller adrenalinpåslag som får oss att rodna, humma, svettas och tics. Omgivningen eller sammanhanget där vi befinner oss kan dessutom göra tillvaron ännu värre till exempel om publiken ser ointresserad ut. Då kom vi osökt in på att prata om hur man aktivt lyssnar och vilka krav det faktiskt ställer på publiken. Men ju mer vi tränar på att tala i olika situationer, desto säkrare blir vi.

Talövningar

Övningar som vi gjorde i samband med att tala var ofta oförberedda. En övning var att under en minut prata om något som eleverna tyckte om, ett känt ämne för eleven som kunde handla om vad som helst t.ex. en favoritlåt, favoritartist etc. Tanken var att de skulle bli bekväma med att prata inför varandra och öva på att hålla en kortare redovisning.

En annan övning handlade om att sälja det osäljbara. Eleverna fick en lapp med något som inte borde gå att sälja och fick sedan slipa på sina argument för att sälja in sin grej. Det fick eleverna en lektion på sig att förbereda och vi pratade om olikheterna i denna uppgift från den förra. Då den handlar mer om att övertyga än att förmedla en personlig åsikt.

Personligt återgivande genre

Efter övningarna började vi med att titta närmare på hur den personligt återgivande texten ser ut. Vi tittade på de gamla texterna som eleverna själv hade skrivit för att fräscha upp minnet. Vi skrev ihop en gemensam text om en utflykt och där alla elever var med och skapade. Detta var viktigt eftersom att tillsammans kunde vi komma ihåg mer av utflykten och vi fick ett utbyte av varandra.

Syftet med en personligt återgivande text är att återge ett händelseförlopp på ett underhållande sätt. Texten ska börja med en orientering som svarar på frågorna när, vem/vilka, var och varför? Sedan följer händelserna i kronologisk ordning. Eftersom att texten ska vara underhållande så ska den vara skriven med ett målande språk och skriven i preteritum. Texten ska sedan avslutas med en värdering, en känsla som sammanfattar deras känsla kring det som de har skrivit om. Eftersom att vi arbetat med denna genre tidigare så gick arbetet med skrivandet betydligt snabbare.

Att diskutera vidare:

  • På vilket sätt kan eleverna förberedas på muntliga framträdande?
  • Varför behöver vi arbeta mer medvetet med retorik i skolan?
Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *