Kan lärarledd undervisning skapa självständiga elever?

Jag har genom åren kämpat för att mina elever ska värdera och tolka sina källor kritisk, skriva sakligt, objektivt och precist och följa formalia. I artikeln ”Gymnasieelever tränas för lite i källkritik” (skolinspektionen 2015-10-08) säger Helén Ängmo, tillförordnad generaldirektör på skolverket att elever behöver mer hjälp att utveckla kritisk värderingsförmåga, självständighet och ett vetenskapligt arbetssätt. Ängmo poängterar att förmågan att kritiskt tolka och värdera källor är avgörande för fortsatta högskolestudier samt en viktig medborgarkompetens. Det är därför av högsta vikt att skolan ger eleverna möjlighet att utveckla detta genom att träna mer på de olika förmågor som sedan ska bedömas i de olika kurserna säger Ängmo.

Eleverna ska utveckla självständighet och de ska ges möjlighet att träna de förmågor som ska bedömas. Har jag gett mina elever dessa möjligheter? Nej, inte alltid. Min metod var länge att efter diverse genomgångar låta eleverna arbeta självständigt med komplicerade uppgifter som till exempel rapportskrivning där flera färdigheter bedömdes och jag fungerade som handledare under arbetets gång.

Jag tror inte längre att det går att utveckla självständighet genom att arbeta självständigt. Det självständiga arbetet resulterade ofta i mediokra ämneskunskaper, formaliafokus och ”klipp- och klistratexter”. Vill vi att eleverna ska utveckla ett självständigt arbetssätt och källkritiskt tänkande måste vi först hålla i dem, hårt. Vi måste ha fokus på vilka förmågor vi vill att eleverna ska utveckla och träna dessa förmågor, en i taget. Ett vetenskapligt arbetssätt är otroligt komplicerat och det är klart att kritisk värderingsförmåga blir lidande om den ska utvecklas samtidigt som eleven ska bemästra flera andra förmågor den inte har fått träna.

Jag har nyss avlutat ett arbetsområde i kursen svenska 3 som behandlar svenska språkets utveckling och vetenskapligt skrivande. Vilka moment har då ingått i detta långa arbetsområde? Vi började med värderingsövningar kring vardagliga frågor som har med språkutveckling att göra. Ordet hen är tacksamt. Det väcker elevernas nyfikenhet, de har åsikter och vi kommer enkelt vidare in på frågor om hur och varför språk förändras och vad vi tycker om dessa förändringar. Vi har läst flera olika populärvetenskapliga och andra texter om svenska språkets utveckling och diskuterat deras form, innehåll och språk (se tidigare blogginlägg där jag går närmare in på hur). Vi har hela tiden haft ämnet språkhistoria i fokus. Genom att diskutera hur ämnet behandlas i de olika texterna närmar vi oss det källkritiska förhållningssättet.

Eleverna  har skrivit, referat och utredande text i miniformat, parvis. Vi har diskuterat språkhistoriska textexempel. Jag har lagt mycket vikt vid att eleverna ska förstå hur språkutveckling sker och att de ska ha kunskap om det svenska språkets utveckling samt att de ska få träna på att själva uttrycka sig sakligt, objektivt och formellt i tal och text. Eleverna har skrivit och diskuterat – övat, på lektionstid och återkopplingen har skett på lektionstid. Jag har gett dem möjlighet att reflektera över goda exempel och exempel som behöver förbättras genom att vi har diskuterat deras övningstexter i grupper och i helklass. Undervisningen har varit lärarledd. De har även skrivit ett klassiskt prov i språkhistoria, med faktafrågor och argumenterande frågor. Provets syfte var att få eleverna att plugga lite extra på ämnet som de sedan skulle skriva utredande text om. Utan faktakunskaper blir det svårt att analysera och dra slutsatser. Arbetsområdet avslutades med att eleverna skrev individuella utredande texter som skulle behandla frågan ”Hur ser svenska språket ut om 100 år?”

I licentiatavhandlingen ”Jakten på den godkända texten: läspraktiker och internetanvändning i gymnasieskolan” (2012-06-08) skriver Ulrika Németh att lärarens viktigaste uppgift är att lära eleverna att inte vara rädda för olika typer av texter utan att kunna se vad som är användbart i olika sammanhang. Att arbeta på egen hand, leta fakta och bocka av punkter i en lista eller följa en mall räcker inte. Eleverna måste förstå betydelsen av att arbeta tillsammans, diskutera och dela med sig av sina insikter och perspektiv. ”Det viktiga är inte att snabbt bli klar med uppgiften, utan att tillsammans läsa, resonera och reflektera för att värdera, tolka och förstå” enligt Németh.

Det är viktigt att vi lärare gör skillnad på när eleverna tränar och när de ”skapar produkter” för bedömning. Det är djupt orättvist att bedöma skapade produkter där eleverna inte har fått möjlighet att träna. Varken kritisk värderingsförmåga eller självständighet kan utvecklas om den inte får tränas först. Vägen till att utveckla dessa förmågor går via lärarledd undervisning och ett dialogiskt klassrum.

Att diskutera

  • Hur tränar vi elever i kritisk värderingsförmåga?
  • Kan lärarledd undervisning skapa självständiga elever?
  • Hur långe kan vi låta elever träna på de färdigheter som ska utvecklas innan de måste bedömas och hur tydliga är vi på att skilja dessa två moment åt?
  • Vilka fördelar respektive nackdelar anser du att elevers självständiga arbete har?
Share Button
Om författaren

2 reaktioner på ”Kan lärarledd undervisning skapa självständiga elever?”

    1. Tack för kommentaren Cilla och tack för länken till din blogg! Jag har verkligen inte kommit i mål än men jag tror att ämnesfokus och reciprok undervisning och förståelse för texttypen hjälper eleverna att förhålla sig källkritiska. Ett gott samarbete med skolans bibliotikarie är också väldigt viktigt i det här arbetet 🙂
      /Lilian

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *