Jag brukar introducera kamratrespons för mina elever redan i årskurs 1. Ska det fungera måste gruppen först vara trygg. För att det ska få effekt behöver det både tränas och ges handledning. Att se vad kompisarna gör mindre bra är eleverna i den här åldern oftast ganska bra på och det kräver tid och tålamod att träna eleverna till att bli bra lärresurser åt varandra.

Följande mål i läroplanen arbetar vi mot.

“Skolans mål är att varje elev

– utvecklar ett allt större ansvar för sina studier, och
– utvecklar förmågan att själv bedöma sina resultat och ställa egen och andras bedömning i relation till de egna arbetsprestationerna och förutsättningarna.”    

Jag ville att uppgiften som vi skulle använda för vår första kamratrespons skulle vara relativt enkel. Målsättningen var att alla elever skulle klara att genomföra uppgiften som sedan skulle bedömas. Vi har tränat en del på att forma bokstäver och när vi kom till bokstaven K införde jag att vi även skulle träna på att ge varandra respons på hur väl vi lyckats forma bokstäverna.

Så här lade jag upp lektionen. Jag skrev först några K på tavlan som var av varierande kvalitet. Eleverna fick två och två diskutera och komma fram till vad  jag gjort bra.  Därefter fick de fundera på tips till mig hur jag kunde göra ännu bättre K när jag sedan skulle göra några till. Eleverna var väldigt aktiva i diskussionerna och det jag hörde när jag gick runt var hur svårt det var att med ord förklara de olika tipsen och hur det pekades och visades i luften för att beskriva vilka förbättringar de kom på. Några elever fick sedan ge sina tips till mig inför hela klassen och jag formade nya bättre K.

I Kommunförbundet Skånes skrift  ”Bedömning för lärande – en vägledning utifrån aktuell forskning”  kan man läsa:  

”Det har också visat sig att när elever delar tankar och idéer med varandra, använder de ett språk som kan vara mer tillgängligt än det som läraren använder. Detta kan i sin tur leda till att elever får en bättre förståelse för de synpunkter de får av sina kamrater och därmed i högre grad genomför förbättringar av sitt arbete.”

När vi gemensamt lyfte tips från eleverna hörde jag många exempel på just det här med elevernas egna språk. Jag fick tips att inte göra ”näbben” för stor i lilla k och det ser man ju direkt att det är bra att kalla det näbben! Andra fraser de använde var ”nudda linjen” och         ”stoppa med pennan på samma ställe”. Det blev tydligare för eleverna vad tipsen gick ut på när de använde sitt eget språk.

Efter att vi gemensamt provat att ge respons fick eleverna arbeta två och två. De hade nu gemensamt ansvar för bådas bokstäver. De skrev några bokstäver var och gav sedan respons till varandra. Jag noterade när jag gick runt att tempot på formandet var avsevärt lägre än det brukar vara hos en del elever. Jag hörde många uppmuntrande kommentarer och många tips. – “Oj, nu har du inte nuddat linjen! Försök att göra lite rakare streck! – Nu blev det bättre!” Men det fanns också inslag av att någon elev inte ville visa sina bokstäver, någon hade svårt att ta emot tips utan att bli arg och några glömde att berätta det som var bra. Eftersom paren arbetade självständigt fanns det tid för mig att handleda de lärpar som behövde hjälp.

Vi har fortsatt med att ge kamratrespons när vi arbetat vidare med andra bokstäver och en bieffekt som jag noterat är att eleverna redan börjar göra självbedömningar i större utsträckning. Några elever har visat mig att de gått tillbaka till andra bokstäver och gjort om de som de inte varit nöjda med. Någon elev har velat visa mig sina bokstäver men innan jag hunnit ge respons har de sagt – “Vänta de här tre ska jag göra bättre, jag ser att… ”
Jag tycker mig kunna se en större medvetenhet om att vilja prestera med hög kvalitet sedan vi började att ge varandra respons.

Att diskutera:

• Hur arbetar ni med kamratrespons och självbedömning?
• I vilken årskurs börjar ni träna på detta och varför just då?