Kamratrespons – att våga vara kritisk och att vilja tro det bästa

“Tack så jättemycket för hjälpen. Med er hjälp så har vi rättat alla stavfel och lagt in fler bilder, Vi läste igenom texten och bytte ut vissa svåra ord”

Vad hindrar elever från att bli viktiga resurser för varandra? En del handlar om att vi måste systematiskt träna eleverna att använda varandra som stöd för sitt lärande. Men det handlar också  om att skapa en lärmiljö där eleverna vågar vara ärliga och lita på varandra när det gäller deras skolarbete.

Kritiska vänner är ett begrepp som används inom aktionsforskning, till exempel när man gör klassrumsobservationer hos en kollega. Att vara kritiska vän innebär att man tar sig tid och sätter sig in i någon annans arbete, ställer kritiska men konstruktiva frågor och vågar säga det som kan vara lite obekvämt men nödvändigt för att utveckling skall kunna ske. Att vara kritisk vän innebär att man granskar någons arbete, inte personen bakom arbetet och ger nya infallsvinklar som för arbetet framåt. Kritiska vänner handlar om mod, både att våga vara ärlig men också att våga lita på det ärliga uppsåtet. Begreppet kritisk vän är mycket användbart när vi diskuterar kamratrespons.

Under vårterminen har vi i NO  arbetat med en ganska ordinär uppgift. Vi har med hjälp av olika frågeställningar granskat en biotop, korallrevet. Eleverna har beskrivit korallrevets uppbyggnad, dess betydelse för djur och växtliv. De har dessutom analyserat vilka hot som finns mot korallreven och vad som ligger bakom dessa hot. Eleverna jobbade i par och resultatet presenterades i form aven poster. Eftersom jag undervisar i båda klasserna i årskursen utnyttjade jag detta till att låta eleverna ge kamratrespons till någon i parallellklassen.  Det har jag gjort förut med mycket gott resultat, se https://1larare.svedala.se/delaktiga-elever-5-tips-pa-enkla-saker-som-funkar/. Eleverna fick byta sina redovisningar med ett annat par som jag tilldelat dem och sedan ge respons med hjälp av en mall som jag satt ihop. Mallen var en variant på “two stars and a wish” men innehöll också en checklista där man kollade att alla viktiga delar fanns med på postern och en del där man kritiskt granskade källorna som kompisarna hade använt.

Nästa steg för eleverna var att förbättra sitt eget arbete med hjälp av responsen de fått. Slutligen fick de skriva ett meddelande till sina kamrater där dels tackade för hjälpen och  dels beskrev vilka ändringar de gjort i sin poster med hjälp de tips de fått. Om de valt att inte göra förändringar fick de motivera varför de valt att bortse från kompisarnas förslag.

“Tack för alla de bra tipsen. De förändringar vi gjorde var att skriva till vad som är bra med korallreven och varför man skall skydda dem. Vi valde att inte lägga in fler bilder för att vi inte har plats och vi tyckte att vi hade bra och tillräckligt många bilder”

Citatet ovan visar ett exempel på hur eleverna svarade varandra efter de gett och fått respons.

Eftersom jag hade tittat igenom alla presentationer före kamratresponsen kunde jag tydligt se hur redovisningarna förbättras. Jag samlade också in gruppernas kommunikation med förslag och kommentarer. Idén med att eleverna skulle tacka för hjälpen men också beskriva hur det hade utvecklat deras redovisningen har jag hämtat från min egen forskarvärld. Det är precis så här det fungerar när man skickar in en vetenskaplig artikel för publicering.

Under arbetet inträffade ett par händelser som tydliggjorde hur viktigt det är med tillit och mod. Ett par elever blev lite förargade över responsen de fått. De kände sig personligen kritiserade och tog kritiken som ett underkännande av deras arbete. Det gav mig tillfälle att betona att de skulle se responsen som en unik möjlighet att förbättra sin redovisning innan de lämnade in den till bedömning. Tack vare sina kompisar blev deras arbete bättre än vad det var från början. Ett annat par blev bekymrade när de fick respons. De uttryckte att de kände dåligt samvete eftersom de hade varit kritiska och kommit med flera punkter som de tyckte att det andra paret behövde förbättra. Själva hade de bara fått positiva ord och ingen kritik – “De var så snälla fast vi var så kritiska”.  Vi resonerade om det en stund och jag påpekat att de inte skulle ha dåligt samvete eftersom de hade varit snälla genom att hjälpa sina kompisar att lära sig mer och göra ett bättre arbete.  Här kommer vi till kärnan i problemet. Om kamratrespons skall vara ett effektivt hjälpmedel i vår undervisningen måste  vi hjälpa eleverna med att våga ge ärlig och konstruktiv  kritik i en positiv anda samtidigt som vi odlar en klassrumskultur där eleverna lär sig att lita på varandra. Det kan vara lite läskigt att lämna ut sitt arbete till granskning samtidigt som min erfarenhet är att det ses som positivt av eleverna. Det gäller att tona ner allvaret. Kamratrespons är inte bedömning och ersätter inte lärarens arbete, det är snarare ett naturligt sätt för eleverna att få ett värdefullt perspektiv på sitt arbete. Vi måste påpeka att det man visar upp inte är en färdig produkt utan att man ber om hjälp för  att komma vidare och öka sitt kunnande.  Att vara kritiska vänner i klassrummet är inte samma sak som att vara kompisar på rasten men det är lika värdefullt.

Sammanfattningsvis:

Jag tyckte att det fungerade bra att formalisera responsen genom att eleverna fick använda en mall vilket gjorde deras kritik mindre personlig  samtidigt som mallen hjälpte eleverna att formulera sina synpunkter. Genom att eleverna fick skriva ett tack till sina kompisar betonades det att responsen var en värdefull hjälp. När eleverna fick läsa hur deras kritik hade tagits emot fick de ett kvitto på att deras hjälp varit värdefull och hur viktigt det var att vara uppriktig.

Att diskutera:

  • Hur uppfattar ni elevernas förmåga att vara kritiska vänner när de ger kamratrespons? Vilka svårigheter ser ni med detta?
  • Hur kan man göra för att avdramatisera respons och bedömning så att den uppfattas som värdefull hjälp?

Share Button

2 reaktioner på ”Kamratrespons – att våga vara kritisk och att vilja tro det bästa”

  1. Tack för ett mycket intressant inlägg, det finns mycket här att ta med sig! Jag blir särskilt inspirerad av hur du beskriver processen så konkret samtidigt som du kopplar det konkreta till teorier och övergripande mål, och av att du ser arbetet både ur lärarens och elevens perspektiv.

    1. Tack så mycket för din kommentar. Jag tror att om kamratrespons skall vara effektiv bör vi lägga tid på att träna eleverna att både ge och ta emot kritik. Det är en kunskap som man dessutom har stor nytta av resten av livet.
      Mvh Cristian

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *