Intryck från 10th International Conference on Supplemental Instruction, Seattle

Vart annat år hålls internationell konferens om Supplemental Instruction, SI, och i slutet av maj flög ett litet gäng från skolan till Seattle för att fånga upp goda exempel och dra lärdom av hur andra skolor och lärosäten arbetar med samverkansinlärning. Det var verkligen inspirerande! SI är ursprungligen ett akademiskt stödprogram som bygger på att äldre studenter hjälper yngre vid pluggsessioner i grupp. I tidigare blogginlägg kan du läsa om hur vår SI-verksamhet på NFU börjar ta form.

På konferensen blev jag imponerad över att SI är så spritt och inarbetat i högre lärosäten världen över. Det är en självklarhet att SI erbjuds och parallellt med denna pedagogiska modell är det vanligt med Tutor-program. Skillnaden är att en tutor assisterar och fungerar nästan som extralärare och utgår från de uppgifter studenterna nyss fått. SI-ledaren har en annan roll och ger inte svar utan stimulerar och driver problemlösning i kollektiv lärandemiljö. Gemensamma arbetsprocesser leder fram till bredare kunskap. Alternativa lösningar på ett matteproblem kan till exempel jämföras och deltagarna motiverar inför varandra sitt val av lösningar.

SI är spritt i över 30 länder och många tusen studenter tränar numera sina studiestrategier och sitt lärande vid SI-möten som sker minst en gång per vecka i kurser/ämnen som är särskilt utmanande.

I USA, Australien, Canada, Storbritannien och Sydafrika är SI speciellt vanligt. Större skolor har fast personal som arbetar med SI administrativt såväl som  utbildar studenter till SI-ledare. Kontinuerlig uppdatering av ledarna är viktigt och den support de själva får av sina metodhandledare ska matcha de höga krav som ställs på SI-ledarna.  Konceptet är certifierat och det finns 5 SI-PASS-center globalt. I Lund ligger det nationella centret som tillika har Europa som sitt uppdragsområde .

Vem blir SI-ledare?

Rekrytering av SI-ledare sker ofta genom att lärare vid fakulteten utser och rekommenderar studenter till SI-ledarskap. Andra universitet har ett öppet ansökningsförfarande med intervjuer och uttagningar för de som vill arbeta som SI-ledare under sin egen pågående studietid. Ledarna är ofta anställda med en relativt blygsam lön men även ideella insatser är vanligt. De 900 (!) SI-ledarna på University of Manchester är aktiva utan betalning. Det är oavsett eftertraktat att vara SI-ledare då den utbildning i ledarskap, social samverkan och problemlösning som alla ledare genomgår är värdefull. Det har visat sig över tid att de som varit SI-ledare går i högre utsträckning vidare till yrken där ledarkompetens är viktiga inslag. Deras livslånga lärande blir ett livslångt ledarskap. Detta visste jag inte innan och det är spännande att veta att framtida karriärer kan ha sin start i ett SI-program.

Bättre betyg

De elever som deltar i SI på akademisk nivå tenderar enligt dekanus Wayne Vaugth, University of Missouri, att bli mer engagerade på lektioner och föreläsningar och interagerar kring ämnesinnehållet istället för att vara passiva mottagare. Om en elev tvekar att ställa frågor i klassrummet är SI-mötet ett informellt och kamratligt forum för kollektivt lärande. Anteckningar kan jämföras, viktigt ämnesstoff identifieras, begrepp tränas. Kanske någon vill klura ut vad som rimligen kommer på tentan och det kräver att man kan fånga upp och hantera det avgörande i ämnesstoffet. Den förberedelsen är bra att göra i grupp. Det stärker tilltron till den egna kapaciteten och gynnar övergången från Fixed Mindset till Growth Mindset

Många av föredragshållarna på konferensen visade statistik över hur deltagande i SI utmynnar i högre betyg och bättre genomströmning. Siffrorna talar ett tydligt språk och jag känner mig fundersam kring varför det inte är snudd på obligatoriskt att ha SI på alla skolor i Sverige. Pedagoger och skolledare arbetar ju intensivt för att alla elever ska nå bra resultat. Varför är inte SI lika frekvent förekommande i grundskola och gymnasier när universitet och högskolor även i Sverige idag allt oftare erbjuder SI för sina studenter? Metoden har visat sig gynna lärande och personlig utveckling och jag tänker att det är just det som skola är till för.

Mitt motto efter konferensen i Seattle är: SI åt alla!

Att diskutera

  • Vilka erfarenheter har ni av att använda elever som lärresurser för varandra?
  • Hur gör du för att skapa samspel i din undervisning?
  • Hur gör du för att främja samarbete mellan eleverna?
Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *