Ifall inte nån sätter fart

Långt, långt där borta ligger sommaren, finalen, slutet av läsåret. Transportsträckan dit är kantad av massvis med planer, motgångar, medgångar, lärdomar och (fyll på listan med allt som livet ger). Jag kan kanske inte skryta med att jag gör så att blommorna blommar i skolans värld eller ens att min kohage blir särskilt grön. Däremot är det definitivt så här vid terminsstart dags att sätta fart. Denna termin hittade jag en ny utmaning.

Om man har en lucka i sitt schema och upptäcker att ens klass också har samma lucka… Får man lov att ha en extralektion med dem då? Alltså rent lagligt? Kan man tvinga in eleverna i ett klassrum och hålla dem där i 40 minuter under deras rast? Det är ju för deras eget bästa, tänker jag. De har rast i en timme och tio minuter. Det räcker väl med halva tiden för lunch? Tvångsundervisning på rasten. Är det ok? Det känns lite busigt faktiskt. Det måste jag testa.

Först behövde jag ta ställning till om jag har tid själv att lägga 40 minuter extra i veckan på min klass. Det ingår ju inte i mina ordinarie arbetsuppgifter. När jag ser över behovet av extra stöd i klassen blir svaret enkelt. Självklart! Nästa steg var att prata med mina kolleger om passet. Utan deras backning blir ju innehållet upp till mig och det fungerar ju inte. Det är inte en regelrätt lektion jag är ute efter. Så egoistisk vill jag inte vara. Eleverna har olika behov i olika ämnen och alla behöver träna extra på något. Nästa steg har varit att få eleverna att själva se logiken i detta pass. Många föräldrar i klassen har slutit upp och tyckt det var en bra idé. Vissa elever har varit mer svårflörtade. Såklart! Efter ett antal veckor sitter jag nu med två tredjedelar av klassen på detta pass med fler elever som vill ansluta. Varför blev det så? 

Hur ser egentligen elevers vardag ut här i skolan? Vilka behov tillgodoses och var finns utmaningarna? Vad händer när ordinarie lektionstid inte räcker till för att alla elever ska känna att de har kontroll över sin skolsituation och lyckas? Vad händer när elever är hemma och lägger tid på sina skolarbeten? 

Eleverna har möjlighet till studieverkstad och en specialpedagog står till sitt förfogande. Detta är bra! Men… Det löser ju inte allt. Eleverna har ett tight schema under skoldagen. De hoppar från situation till situation och på varje ny lektion önskar vi lärare att de är till 100 procent påkopplade. Eller? Vad ser jag hända under mitt extrapass som kanske kan ses som någon form av extra möjlighet?

Klassrummet öppnas upp och eleverna sätter igång. Det är ingen lektion utan snarare en tid som de själva styr över. Lärarna tipsar om innehåll och eleverna prioriterar utifrån sin verklighet. En verklighet som vi lärare har svårt att greppa eftersom vi endast har dem på våra ordinarie lektioner. Några sitter med hörselkåpor och läser tyst. Ett gäng samlas kring ett besvärligt område inom matte. Ett par går igenom en so-uppgift. De hjälper, stöttar och förklarar för varandra. Jag… Jag går omkring och betraktar. Förundras över energin och engagemanget som fyller klassrummet. De samtal jag nyfiket hamnar i landar i studieteknik och planering. Inte sällan ifrågasätts min kompetens inom områden som jag inte stött på sedan jag själv gick i skolan. “Men Magnus… Kan du inte detta?” Och jag njuter… De behöver denna stund. Känslan av att förklara för en kompis så att denna förstår, tid att i lugn och ro landa tillsammans i en verklighet som de alla delar men gör så olika i. 

Jag kanske ändå får erkänna att alla kohagar kan bli grönare. Bara det gödslas lite på olika sätt. 

Att diskutera:

  • Får man lov att ha en extralektion med sina elever om man har den möjligheten?  
  • Vad skulle  hända i din klass om de fått organiserad tid för egna studier i skolan?
Share Button
Om författaren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *