Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig men bra ändå

Det är många tankar och idéer som gått om intet för många av oss sedan Corona bröt ut. En av dessa idéer handlade för mig och min kollega om att bygga en tydligare bro mellan högstadiet och mellanstadiet. Min kollega och jag hade tänkt samarbeta kring bland annat sagor och berättelser i svenska och få till en variant av värdeskapande lärande. Jag har fyror och min kollega har sjuor. Det har dock fått skjutas på framtiden eftersom våra sjuor till stor del haft distansundervisning under vårterminen.

Det som dock blev ett lyckat tilltag var när jag blev varse att den femma jag undervisar SO i jobbat med diskrimineringsgrunderna – i det här fallet sexuell läggning – under mentorstid. Eleverna hade gjort fina affischer som de satt upp på väggarna. Eftersom jag själv skulle ta upp samma fråga på mentorstid i min fyra tänkte jag att femmorna kanske kan göra en presentation för fyrorna där femmorna får vara experter på ämnet. Men så var det där med Corona…

Jag lyfte mina tankar med mina kollegor som är mentorer för den aktuella femman och ganska snabbt hittade vi en bra lösning. En grupp i taget slussades in i klassrummet som redan var Corona säkrat (så gott det går). Eleverna i femman visade sina alster på tavlan och pratade om sitt ämne. De ställde frågor på det de pratat om och sen fick fyrorna ställa sina frågor. Vilka moments det blev! Fyrorna var intresserade och hade många frågor som femmorna gjorde allt för att besvara. Blev det inte fnittrigt och ofokuserat då? Nej inte ett dugg! Femmorna var mycket fina förebilder och växte enormt av detta. När vi hade lite repetition dagen efter i fyran kom alla ihåg något och eleverna var så imponerade av femmorna. Vi har haft ytterligare diskussioner kring detta ämne långt efteråt och de hänvisar fortfarande till det som femmorna presenterade. Alla i åk 5 var med och deltog under redovisningarna – de var nervösa innan men det var inget de visade på plats – dessutom hade de en av sina mentorer med sig samt mig i klassrummet som de ju träffar fyra gånger i veckan.

Det här blev lyckat. För eleverna i femman betydde det mycket att få visa upp det de gjort – även om de inte visste om att så skulle ske från början. När vi bestämt att de skulle redovisa sina arbeten fick de givetvis tid till att öva. Som det ser ut idag har vi inga besök på skolan, vi har inga fysiska utvecklingssamtal där föräldrarna har möjlighet att ta del av elevernas arbete och vad de producerar i skolan. Jag tror starkt på ett värdeskapande lärande och ibland behöver det inte vara större än vad vi lyckades åstadkomma i vår fyra och femma. Det är viktigt för eleverna att någon får ta del av vad de gör. Att det de skapar får en betydelse för någon annan (inte bara något man gör för att sedan stoppa undan) och det de gör är relevant.

Jag har i en tidigare blogg skrivit om värdeskapande lärande och Martin Lackeus forskning kring detta. Även om nu inte detta kan falla inom ramen för värdeskapande lärande fullt ut då eleverna inte visste från början att det skulle mynna ut i redovisningar för personer utanför den egna gruppen, var det ett mycket lyckat tilltag. Mina elever i fyran var lyriska och undrade om de kunde få göra något liknande för nästa års fyror.  Så… kontentan är att det kom ett stort värde ur det vi gjorde för båda klasserna.

Förhoppningsvis kan jag och min kollega för åk 7 så småningom återuppta våra tankar på brobygget och om det inte fungerar att mötas i ”verkligheten” kanske vi får låta våra elever göra det digitalt.

Att diskutera

  • Hur har ni jobbat med värdeskapande lärande under Corona?
  • Hur gör ni för att synliggöra elevers arbete under pandemin?
Share Button
Om författaren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *