Högläsning och textsamtal grunden i att träna läsförståelse

Att läsa och förstå en text kräver mycket av eleven. Läsförståelse innebär inte endast att avkoda texten utan man måste även behärska förmågan att tolka och förstå en läst text, utläsa budskap, tema och motiv samt reflektera över avsändare och sammanhang verket har tillkommit i. Denna djupare läsförståelse är inget som sker automatiskt vid läsning utan något man som lärare medvetet  måste planera för och där högläsning och textsamtal utgör grunden. 

Förmågan att just tolka en text kräver bl a att eleven kan se och beskriva olika typer av kopplingar: kopplingar mellan sig själv och texten, kopplingar mellan olika texter samt kopplingar mellan texten och omvärlden. Det är detta vi brukar kalla att läsa mellan raderna eller göra inferenser. Ofta tolkar vi skönlitterära texter på olika sätt utifrån våra olika erfarenheter och kunskaper vilket är en stor tillgång om man som lärare planerar för och genomför samtal om texterna. Ju mer eleverna får diskutera med andra hur de tolkar en text desto bättre blir de på att läsa mellan raderna, men det innebär även att de lär så mycket mer. De lär om sin omvärld, de lär om andra människors förutsättningar och de lär om sig själv. Detta är också svenskämnets intention. I syftestexten för ämnet svenska kan man läsa följande:

I mötet med olika typer av texter, scenkonst och annat estetiskt berättande ska eleverna ges förutsättningar att utveckla sitt språk, den egna identiteten och sin förståelse för omvärlden.

För att elever ska få träna och utveckla sin läsförståelse måste de få möjlighet att läsa olika typer av texter. Mötet med olika typer av texter och innehåll samt hur andra upplever dem aktiverar och utvecklar elevens referensram och tankesystem, s k scheman. Det är tillgången till schema som avgör hur goda läsare eleverna är och det är texterna och sättet vi arbetar med dem i skolan som hjälper eleverna att utveckla dessa schema.

I träning av läsförståelse ser jag högläsning och textsamtal som två grundläggande metoder. Om högläsning sker på på ett sätt där läraren använder intonation och läser med inlevelse, blir det en grund för eleverna att förstå olika textgenrer och deras specifika uppbyggnad, berikar ordförrådet och ger en känsla för syntaxen. Högläsningens styrka kopplat till just läsförståelse ligger i intonationen, när läraren på olika sätt använder rösten för att förtydliga framhäver denne även själva kärnan i texten och blir en modell för hur en text ska läsas och förstås. Men högläsning kräver även samtal om det lästa för att just läsförståelsen ska tränas. Textsamtal visar tydligare vad eleverna lär sig och hur de förstår texten vilket möjliggör för läraren att planera för den fortsatta undervisningen. Om undervisningen enbart består av att elever läser tyst, för att självständigt besvara frågor efter läsningen ges inte läraren möjlighet att se hur eleverna gör för att förstå det lästa utan endast återger det. Att låta eleverna resonera om hur de gör för att förstå det lästa är en viktig del av läsförståelseutvecklingen och att höra hur andra resonerar blir ett stöd i detta. 

Textsamtal kan genomföras enligt en mängd olika modeller, grunden är dock  att läraren kan lyssna till hur eleverna tänker och därigenom anpassa frågor och följdfrågor. Textsamtal visar också tydligare vad eleverna lär sig och hur de förstår texten vilket möjliggör för läraren att planera för den fortsatta undervisningen. Om undervisningen enbart består av att elever läser tyst, för att självständigt besvara frågor efter läsningen ges inte läraren möjlighet att se hur eleverna gör för att förstå det lästa utan endast återger det. Att låta eleverna resonera om hur de gör för att förstå det lästa är en viktig del av läsförståelseutvecklingen och att höra hur andra resonerar blir ett stöd även i detta. 

Att genomföra textsamtal kräver en tillåtande och tolerant inställning hos alla deltagare, även läraren. I en sådan miljö ges eleverna ökat talutrymme och möjlighet att pröva sina åsikter och vidareutveckla dem och skapas det man kallar en gemensamhetstext. Vi läser och förstår texter olika p g a våra olika referensramar men genom samtal som ger möjlighet för både lärare och elever att ändra uppfattning medan texten tolkas och diskuteras skapas helt enkelt en gemensam text. Med denna utgångspunkten blir fokus inte på vad den enskilde inte kan utan på att man utforskar texten tillsammans och lär tillsammans vilket skapar en vi känsla. 

Att samtala om:

  1. Hur använder ni högläsning i era respektive ämnen?
  2. Vilka styrkor och svagheter kan ni se med högläsning i era ämne?
  3. Hur genomför ni textsamtal i er undervisning?
  4. På vilka sätt kan du se att dessa samtal gynnar era elever som individer samt  deras kunskapsutveckling?

 

Share Button
Om författaren
Förstelärare Spångholmsskolan | annica.eldh@svedala.se

Legitimerad lärare i åk 3–9 i svenska, historia, religion, samhällskunskap och geografi. Arbetslagsledare för arbetslag 7–9.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *