Varför ska vi lära oss detta? Vad har jag för nytta av historia? Två inte helt ovanliga frågor från eleverna. Ett svar bland många skulle kunna lyda: “Genom att veta vad som hänt och hur människor levt genom historien kan vi se åt vilket håll saker utvecklat sig och det kan ge oss en vink om vad som väntar i framtiden.
Det här perspektivet hittar vi också i läroplanen. I kunskapskraven står att eleven ska kunna undersöka utvecklingslinjer inom kultur, migration, politik och levnadsvillkor och beskriva samband mellan tidsperioder. De ska också visa hur någon av utvecklingslinjerna påverkat vår samtid. Hur det ska se ut i klassrummet när eleverna gör detta är något jag brottats mycket med och som vi också diskuterat i ämneslaget på skolan. Det är inte ett helt enkelt kunskapskrav att se framför sig, men så här såg det ut när vi tog oss an utvecklingslinjer i årskurs 6.
Vissa formuleringar i kunskapskraven är enkla att se framför sig. De rimmar väl med den undervisning man vanligtvis bedriver. Andra skaver lite. De kan kännas luddiga, vara svåra att tolka eller svåra att omsätta i konkret undervisning. Så har jag ofta känt inför utvecklingslinjer i historia. Ett skäl till det är förmodligen att eleverna behöver kunskaper om flera olika tidsepoker för att kunna jämföra och se utveckling. Men nu är mina elever inne på sluttampen av årskurs 6 och har skaffat sig dessa kunskaper. Alltså var det dags att skrida till verket!
Först repetition
Första utmaningen är väl att det krävs lite repetition för att de ska minnas vad de lärde sig i årskurs 4 och 5. Hur repeterar man ett så omfattande innehåll lite snabbt? Jag provade att baka in repetitionen i själva uppgiften. Jag valde ut några teman inom vilka eleverna skulle undersöka utvecklingslinjer. Det blev makt/styre/politik, religion, befolkning/migration, samt kvinnors levnadsvillkor. Jag satte upp dessa i en matris, valde sedan
ut tidsperioderna vikingatid, frihetstid och nutid och delade sedan upp eleverna i grupper, så att de skulle kunna hjälpas åt med repetitionen och ta del av varandras kunskaper.
Första momentet bestod helt enkelt i att tillsammans försöka få ner vad de visste om de olika tidsperioderna, ur de perspektiv jag hade valt ut. Det gick över förväntan. Att få konkreta perspektiv att utgå ifrån och att hjälpas åt i grupp, fungerade stöttande för minnet. De flesta grupper fyllde sina matriser med stödord. Ibland brottas man med vikande motivation hos eleverna, ibland sliter man sitt hår för att saker inte verkar fastna, men här var det rörande att se hur mycket de faktiskt lärt sig om svensk historia under de här tre åren. Sådana ögonblick behöver man som lärare!
Att jag begränsade mig till några få tidsperioder berodde på att jag tänkte att det skulle bli mer greppbart för eleverna, men det visade sig i stället vara en svaghet. Flera gånger undrade de varför inte till exempel medeltiden fanns med och hade den gjort det, hade vi också fått bättre utvecklingslinjer i slutändan. Något att tänka på till nästa gång.
Eleverna undersöker utvecklingslinjer
Lektion två inleddes med att jag bad alla ta fram sina anteckningar. Eftersom jag vid förra lektionstillfället ställt som krav att alla skulle anteckna, hade alla en egen matris att plocka fram, även om de resonerat sig fram till innehållet gemensamt.
Med projektorns hjälp tog jag upp den tomma matrisen på tavlan och sedan började vad som i mitt tycke blev en ovanligt intressant diskussion. När alla grupper hjälpts åt att bidra med kunskaper och rutorna var proppfulla tittade vi på ett tema i taget. Nu kunde de som ville fylla i med kunskaper om andra tidsperioder (som inte fanns med i matrisen) och tillsammans letade eleverna efter samband, mönster och utvecklingslinjer. Massor av spännande tankar luftades och även om inte alla är helt korrekta och jag fick gå in och korrigera eller problematisera många av dem, var det fina steg mot att kunna göra historiska analyser: “Folket har krävt mer och mer inflytande ju längre fram i historien vi kommit”, “Kontakt med andra kulturer har vi alltid haft, men man kan nog säga att den har ökat hela tiden”, “Det ser ut som om det finns ett samband mellan kvinnors levnadsvillkor och hur stark makt kyrkan har haft”, osv.
Framtiden engagerar
När jag sedan lade till en sista kolumn: “Framtiden”, blev det riktigt engagerade diskussioner. Jag kunde sätta mig ner och bara lyssna när eleverna debatterade med varandra om vilken roll religion kommer att spela i framtidens Sverige, eller hur det kommer att bli med jämställdheten. Underbart!
Tredje lektionen var bara en check på hur var och en av eleverna hade förstått det här. De fick välja ett tema och skriva ganska fritt om den historiska utvecklingen genom olika tidsperioder fram till idag. Det gick också bra och här fanns förstås en viss spännvidd. Allt ifrån enklare jämförelser mellan förr och nu till avancerade analyser av utvecklingen över tid, stöttad av detaljerade beskrivningar om hur förutsättningarna skiftade under en rad olika tidsperioder.
Några avslutande reflektioner
- Det är slående hur elevernas intresse och engagemang för historieämnet tänder till när de får göra kopplingar till nutid, för att inte tala om framtid.
- Att utvecklingen genom historien och fram till idag kunde användas för att göra rimliga antaganden om framtiden var något som fick eleverna att uppleva att historieämnet kändes relevant. Att de faktiskt såg en praktisk nytta med sina kunskaper.
- Kunskap är ett komplext begrepp. Ibland upplever jag att lärare kan tala om förmågor som om de var något generellt och frikopplat från sitt innehållsliga sammanhang. Här blev det tydligt att analysförmågan går hand i hand med faktakunskaper. De som hade gedigna kunskaper om historiska skeenden och levnadsvillkor hade också lättare för att göra avancerade analyser.
Att diskutera
- Finns det delar ur kunskapskraven eller centralt innehåll som gör dig osäker?
- Har du moment, innehåll eller aktiviteter som brukar väcka elevernas intresse för historieämnet?
