Hedersförtryck och hedersvåld

Jag tror vi är många som längtar och ser framemot att få arbeta med den nya reviderade läroplanen. Jag upplever att det införts en hel del förbättringar och förtydliganden som kommer at påverka oss lärare och elever positivt. Men där är ett specifikt område som sticker ut och som jag har efterlyst i snart 20 år. Jag vågar säga att för mig har det varit omvälvande att se det svart på vitt och jag känner att äntligen, äntligen kan vi agera. Vågar mig till och med påstå att den förändringen kan påverka vårt samhälle åt det bättre och om vi tar det på allvar (vilket vi förstås ska göra) och arbetar med det aktivt, medvetet och fullhjärtat så kan vi förändra livet för hundratusentals barn och ungdomar. Något som i sin tur kan leda till att vi i framtiden kan förminska eller rent av radera ett av de enligt mig största demokratiska problemen vi har i vårt land.

Så vad är det jag talar om? Jo, jag talar om att man äntligen fört in begreppen hedersvåld och hedersförtryck i läroplanen. Vi hittar det under ”Rektorns ansvar”, under ”Skolans värdegrund och uppdrag” och även under rubriken ”Skolans uppdrag”. Nu finns det på flera ställen och för mig betyder det att våra styrande organ äntligen insett vidden av detta och att de nu vill att vi agerar.

Enligt olika undersökningar av socialstyrelsen och olika forskare talar man om ett antal runt 200.00 till 300.000  personer i Sverige som idag lever under detta förtryck. Man talar också om ett stort mörkertal, så inga siffror kring dessa är exakta. Undersökningar gjorda påvisar att det rör sig om allt mellan 7-20% av grundskole- och gymnasieeleverna i Sverige. Detta enligt undersökningar gjorda i de tre största storstadsområdena. Det område som stack ut mest i undersökningarna var Malmö där siffran låg på 20%. Man har baserat dessa siffror på bland annat enkätundersökningar i dessa tre områden utförda bland skoleleverna och utifrån dem dragit en slutsats. Naturligtvis kan de skifta starkt mellan småstadsregioner och storstadsregioner. Men att de finns i olika utsträckningar tror jag vi måste kalkylera med.

Siffrorna är inte dagsaktuella utan har några år på nacken. Den undersökning jag läste från socialstyrelsen påbörjades 2017 och avslutades 2019. (publicerad av socialstyrelsen april 2019 , artikelnummer 2019-3-17) Så det finns röster som påstår att dessa siffror är inaktuella och att man befarar en ökning. Även Astrid Schlytter som är docent i rättsociologi på Stockholms universitet, har medverkat i undersökningar som påvisar stor möjlighet att dessa siffrorna stämmer, dvs att ca 250 000 barn och ungdomar lever under hedersförtryck. Men hon påpekar att det är svårt att mäta och att det befaras finnas ett stort mörkertal.

Att en ökning har skett kan man se via ungdomsstyrelsen undersökning från 2009 där man talade om att ca 70 000 ungdomar uppgav att de inte fick välja vem de skulle gifta sig med. Några år senare (2014) gjordes ytterligare en statlig utredning i regi av Carin Götblad där siffrorna påvisade att det handlade om ca 100 000 ungdomar. Naturligtvis är det svåra siffror att mäta då hedersvåld och förtryck är ett stort begrepp och idag inbegriper allt från kontroll av kläder, umgänge, utbildning till vem man får gifta sig med. Antalet kan förändras i takt med vilka parametrar man väljer att mäta och undersöka.

Men min personliga slutsats här är att oavsett om det är 7 procent eller 20 procent så har vi ett allvarligt problem och att det nu förts in i läroplanen ger oss ett ansvar jag innerligt hoppas vi tar tag i med hela vår fulla kraft.

Min största önskan vore förstås att varje skola ser detta som ett prioriterat mål och att vi på det sättet kan angripa detta ordentligt. Jag önskar också på kraftigare tag på nationell nivå då detta är något många kommuner har kunskapsbrister inom. Det vågar jag påstå då jag upplevt detta i min yrkesroll men även det faktum att Socialstyrelsen kritiserat socialtjänsten för brister i deras hanteringar av dessa barn.

Även det låga antalet fällande domar påvisar hur svårt det är att komma åt problemet. Jag är övertygad om att kunskapsluckorna inom de olika myndigheterna är en av orsakerna till att detta har kunnat växa sig så pass stort som det har gjort under de senaste åren.

De kunskapsluckor jag mött på under mina år gällande hedersförtryck är att många förväxlar det med våld i hemmet. Det vill säga situationer där vårdnadshavaren t.ex. slår sitt barn, något som oftast döljs för omgivningen och sker inom hemmets fyra vägar. Man ser vårdnadshavaren som en enskild förövare och agerar därefter. Utövarna vet oftast om att detta beteende inte är accepterat av samhället och att det är olagligt. Våld i hemmet är något vi har arbetat med i skolans värld aktivt sedan det blev olagligt med barnaga och jag upplever att kunskaperna här är relativt goda och att vi har fått många verktyg att arbeta med. Dessa verktyg och kunskaper är tyvärr inte alltid applicerbara på de hemsituationer där barnen lever i en hederskontext.

För hedersvåldet/förtrycket skiljer sig avsevärt från våld i hemmet. Inom hederskontexten så är förövaren inte en enskild individ som agerar ensam utan här har vi stora grupper som samarbetar i att upprätthålla de normer och värderingar som råder inom gruppen. Normer och värderingar som står i stark kontrast till de normer och värderingar som Sveriges lagar vilar på.

Förövarna kan vara hela släkter, grannar och andra vänner kopplade till gruppen. Flertalet artiklar har bland annat skrivits om att i vissa områden i Sverige finns det självutnämnda moralpoliser som kontrollerar ungdomarna och kvinnor i området så att de följer de regler som gruppen har.  De hjälps åt att upprätthålla de värderingar som råder i deras grupp och de utövar påtryckningar på varandra. Så även om vårdnadshavare till det aktuella barnet inte vill agera så kan påtryckningar från de övriga i gruppen vara så pass starka att de inte kan stå emot det.

Gruppen kräver att åtgärder sätts in mot den individ i gruppen som inte agerat enligt deras normer och värderingar. Dessa åtgärder kan vara allt från hot om uteslutning ur gruppen, utegångsförbud efter skoltid till slag och i de värsta fall att gruppen kräver att individen dödas för att gruppens heder ska kunna återställas. Så att använda sig av insatser som enkom riktas mot vårdnadshavarna här kan vara helt verkningslösa. Jag har läst om fall där dessa grupper kan utgöras av hundratals personer. Om dessa individer vet om att detta strider mot Sveriges lagar låter jag vara osagt då jag inte funnit tillräckligt med information för att kunna dra någon form av slutsats.

Så vad innebär det att leva i en hederskontext?

Att leva i detta kan innebära allt från att barnet inte får umgås med barn av motsatt kön, barnet får inte umgås med barn från andra grupper än den egna, de får inte klä sig som de vill, de får inte utbilda sig till vad de vill, de får inte vara delaktiga i fritidsaktiviteter, de får inte välja vem de ska gifta sig med. Listan kan göras lång och tilläggas bör att detta drabbar även pojkar. Även om uppfattningen är att pojkar inte drabbas i samma utsträckning så kan de också råka ut för arrangerade äktenskap och tvångsgifte.

Många gånger får även pojkarna i uppgift att vakta och kontrollera sina systrar och kvinnliga släktingar. Detta är något jag stött på under i min yrkesroll och jag har sett hur jobbigt detta kan vara för dessa pojkar. De måste hela tiden kontrollera vad systern gör, vem hon pratar med och hur hon klär sig för att sen rapportera hemma eller i värsta fall straffa systern på plats om han upptäcker att hon brutit mot gruppens normer och värderingar. Dessa pojkar slits mellan familjens krav och det demokratiska samhälle de växer upp i.

För mig är detta ett av de viktigaste problemet vi möter i skolan och vi måste ta tag i det. Här är kunskaper a och o. Vi måste lära oss att se dessa barn och vi måste lära oss upptäcka varningssignalerna. Sist men inte minst, vi måste våga prata med eleverna kring detta. Vi måste upplysa dom, stödja en utveckling där folk vågar börja stå upp mot detta. Att stötta dessa elever så att de kan vara en del i att bryta den onda cirkeln.

Det första vi lärare kan göra är att vända oss till vår ledning och kräva utbildning och att vi utvecklar ett systematiskt arbete kring detta.

Att diskutera:

  • Har du stött på dessa elever och vad gjordes?
  • Vilka var signalerna du regerade på?
  • Vad borde finnas i en handlingsplan som hanterar hedersförtryck och hedersvåld?

Lästips:

  • Varken hora eller kuvad av Fadela Amara
  • Våga stå kvar! – En mindre kommuns erfarenhet av ett framgångsrikt arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck. En rapport av Iman Hussein, Astris Schlytter, Monica Strandow och Gunilla Lindfeld
  • Heder och samvete av Eduardo Grutzky och Lars Åberg
Share Button
Om författaren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.