Harmoni i den studiefrämjande undervisningen

Läraren:
Pondus, självförtroende, engagemang, glädje

Eleven:
Lojalitet, respekt, samarbete, skratt

Det har skrivits bra inlägg runt främjandet av elevens egen vilja och engagemang för att nå bra studieresultat. Förstår eleverna t.ex. syftet med undervisningen, är de mer benägna att /sam/arbeta och når följaktligen bättre studieresultat. Jag tänkte fortsätta spinna lite på den tanken fastän ur ett annat och kompletterande perspektiv.

Jag vill, som så många gånger tidigare, lägga fokus på lärarrollen.

Aggarpskolan i Svedala hade nöjet att under sin senaste KU-dag få lyssna på fil dr pedagogen och föreläsaren John Steinberg. Jag vill gärna lyfta hans budskap runt lärarens ledarskap, för att det i mångt och mycket bekräftar mina egna erfarenheter. Du kanske redan känner till nedanstående klipp, annars se det kanske först en gång utan uppehåll, därefter tillsammans med mina reflektioner och slutligen ur ditt eget perspektiv.

Mål: att lära sig knepen för ett tydligare ledarskap för att skapa harmoni i undervisningssituationer, såväl i som utanför klassrummet

Ta rätt beslut i klassrummet (9:39)

 

0.56–1.33  Hur fångar jag 25 fjortonåringars intresse på 3 sekunder?

Med risk för upprepning vill jag igen betona vikten av ledarskapsmodell i klassrummet. Med ordet modell menar jag din och min personlighet. Var och en av oss måste hitta just sitt trygga ledarskap och alla ”knepen” måste passas in i ditt och mitt väsen, för att vi ska kunna äga dem. Filmklippet riktar sig till huvudsakligen nyutexaminerade lärare, men min uppfattning och erfarenhet säger mig att man lätt fastnar i en ”tidig personlighetsvariant”, som man senare inte ”hinner” ta sig ur på grund av olika faktorer, t.ex. nytt regelverk, många arbetsuppgifter, brist på reflektionsmöjligheter m.fl.

Var analytisk och reflekterande! Registrera vilka små förändringar du vidtar!

2.25 – 2.28                                ”Barn, de kan det här – sträng men snäll.”

Allt behöver inte hela tiden förändra sig. Jag håller verkligen med Steinberg, när han hävdar att vissa tillvägagångssätt är tidlösa och mänskligt relaterade.

2.50 – 3.28                                Hur tar man i ett dörrhandtag?

Hm, intressant! Sättet en lärare stänger dörren på – inte för hårt, inte för mjukt, offensivt, inte mitt emellan. Jättebra, tycker jag! Exemplet beskriver så väl, att läraren från sekund 1 är i sin profession. Ingenting lämnas åt slumpen i inledningsskedet, den viktigaste minuten används till metodik, pedagogik, didaktik i kroppsspråk och rörelsemönster som kommer att prägla hela passet positivt. Att läraren sedan hälsar på klassen i farten tilltalar inte min personlighet. Jag betonar alltid det respektfulla i hälsningen genom att ge den utrymme stillastående, framifrån, med en svepande blick och ofta armrörelser för att möta alla. Jag kräver också alltid en hälsningsfras tillbaka. Viktigt, tycker jag. Så, förbered de första minuterna av din lektion in i minsta detalj! Det lönar sig.

4.15 –  5.10                                Hur blir eleverna intresserade?

Jag vill verkligen inte förminska måluppfyllelsen, men jag håller med Steinberg att jag, för att komma dit, först måste ha nått elevens värld. Det kan ta en stund. Gör introduktionen elevnära! Vill jag prata om Karl XII, kan jag börja med en hängning, romerska siffror, en gåta m.m.

5.36 – 5.57                                ”Ta det här rummet!”

Steinberg betonar det igen – kroppsspråket. Det är någonting som varje lärare verkligen kan utveckla och lära sig att göra till ett effektivt verktyg. Våga kontrollera ditt kroppsspråk, din röst, dina ögon! Fråga kollegor hur de uppfattar dig (kanske inte vem som helst:)!

6.06 – 6.47                                ”Hjärta, hjärna och hand!”

”En enkel planeringsmodell” kallar Steinberg de tre h-orden. Jag håller med; klockrent också att han väljer orden i den ordningen. Utan att först appellera till hjärtat, händer inte mycket i den unga människans inlärningsmekanism. Var charmig! Le! Ett litet skämt, kanske?

8.50 – 9.40                                Tappa tilltron till sig själv?

Jag tror att alla vi lärare, även vi med lång erfarenhet, ibland kan tappa tilltron till vår egen förmåga. Det händer inte bara nyexaminerade lärare. Viktigt är, att jag inte bär mina problem själv. Jag pratar med mina kollegor, ger utlopp för mina känslor men samlar mig sedan igen för att hitta lösningar. Låt aldrig en jobbig elev eller grupp ”gå under skinnet”! Du är inte privatperson på jobbet, du är professionell. Jobba! För då har han rätt, John Steinberg, det är ett fantastiskt yrke vi har.

Jag vill gärna avsluta med två goda exempel från min egen undervisning, som bevisar detta. Känner eleverna lärarens pondus, självförtroende, engagemang och glädje svarar de (oftast) med lojalitet, respekt, samarbete och skratt.

Tyska i årskurs 6:
Det är varmt och skönt ute, de första varma dagarna på året. Klassikern låter inte vänta på sig.
– Får vi jobba ute?
– Hm, jag vet inte riktigt om det är lämpligt. Då får ni ju inte gjort någonting i det ljuvliga vädret. (Sägs utmanande)
– Jodå, vi lovar.
Eleverna delades in i grupper och försvann. Jag väntade 10 minuter, smög mig sedan på dem. Vad jag såg, fick mig att hämta min mobil. Detta ville jag dokumentera. ALLA satt och jobbade i bästa samförstånd. Underbart yrke! Verkligen!

Utbyte med vänort i Tyskland:
Vi har precis kommit tillbaka från Rügen; ansträngande dagar men så givande. 22 elever skötte sig exemplariskt, en fröjd att lägga sin lärarenergi på. Underbart yrke! Verkligen!

Jag kompletterar med bilder senare, om så är möjligt.
Har ni tillgång till Naverlönnskolans facebook, kan ni följa vår resa där.

Att diskutera:

  • Hur arbetar du med utvecklingen av din ”lärarmodell”?
  • Hur gör dina kollegor? Likheter/olikheter?
  • Ser du ett samband mellan ett harmoniskt klassrum och ditt ledarskap?
  • Omsätt ”hjärta, hjärna, hand” i realiteten. Hur gör du/andra?
Share Button

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *