Gruppens kraft

– inkludering – tillhörighet och lustfyllt lärande

Hen smäller upp dörren, sparkar i väggen, tar upp en bok och kastar mot fönstret, innan jag hinner reagera sätter hen sig under bänken, händerna täcker ansiktet och gråter. ”Vad hände?” frågar jag försiktigt. ”Jag skulle läsa i klassen. Jag kan ju inte läsa.”  Jag sätter mig bredvid hen och bredvid oss ligger tegelstenen till bok som varit ämnad att träffa fönstret. Jag ska läsa den här säger hen och skjuter fram Jane Eyre av Charlotte Bronte. Sen skrattar vi och jag säger trevande:”Om jag varit du, hade jag valt en annan bok”

Två veckor senare skulle hens klass till simhallen, hen hade sett fram emot detta i flera veckor. När vi kom till parkeringsplatsen där bussen skulle stå var ingen där. Tiden hade ändrats utan att vi meddelats och kvar stod vi. Det suger fortfarande till i magtrakten när jag tänker på den här morgonen. Frustrerad sparkade hen på en tomburk som låg på marken och suckade: ”Kom vi går till lilla rummet.” Det var där vi höll till, jag och fem elever. Då och då hände det att vi var några fler elever som under perioder inte fick/klarade av att vara i sina klasser. Vi var inte saknade och inte efterfrågade, men med tiden utvecklades mer och mer kontakt med elevernas klasser.

Glädjeyttringar över A och MVG jag satt, står sig väldigt slätt i jämförelse med glädjen eleverna i ”lilla rummet” gav uttryck för när de började känna tillhörighet och gemenskap med sina klasskamrater. En av eleverna berättade för sin mamma att det var roligt att gå till skolan nu, för hen arbetade med något som hens klass arbetade med Vikingatiden. Vi åkte också med på utflykt till Foteviken. En glädjefylld dag för en annan elev var när hen skulle ha prov för första gången.

Med åren har jag bara blivit stärkt i att elever ska om möjligt lämna klassrummet så lite som möjligt, och om de lämnar måste det alltid finnas beröringspunkter med den större gruppen. Alla barn vill passa in och vara som alla andra, ingen vill exkluderas från större sammanhang. Gruppen erbjuder i många fall en kraft och en dynamik som inte är möjlig att skapa i mindre grupper.

All forskning visar också att utanförskap i skolan ökar risken markant för utanförskap i livet. Grunden för att inkludering ska lyckas är att se de svårigheter som uppstår som en relation mellan elevens förutsättningar och det pedagogiska sammanhang eleven möter. Det är alltså den pedagogiska miljön som behöver anpassas utifrån elevens förutsättningar.

Hur kan vi då göra för att utnyttja gruppen som en kraft som leder till lustfyllt lärande istället för att verka hindrande?

Värdegrund i vuxenvärlden, bygga upp en kultur som värnar om trygghet, samarbete, acceptans och stimulans. Alla elever är allas elever.

Trygga grupper, skapa  ett inkluderande klimat där olikheter ses som en  tillgång, förebyggande likabehandlingsarbete.

Samverkan och Kommunikation, skolans olika organisationsnivåer samt med hemmet

Utveckla pedagogisk verktygslåda

Tanketid
I skolans värld råder ofta ett mycket högt tempo och det är många bollar som ska hållas i luften, snabba beslut som ska fattas. Desto viktigare att se till att man tar sig tid att hinna maila om en utflykt, en uppstartsdag och planera lektioner utifrån en inkluderande checklista: Inkluderande planering för att bejaka lustfyllt lärande

Jag är helt övertygad om att de lärare som bad eleven läsa eller missade att meddela ändrad samlingstid inte gjorde det för att de ville göra eleven illa. Genom att lösgöra tid till att sitta ned och fundera vad man ska prioritera möjliggörs kommunikation, inkludering och lustfyllt lärande.

I lilla rummet lärde jag mig nog minst lika mycket som eleverna som jag undervisade där. Ibland i myllret av alla kunskapskrav och alla krävande pedagogiska situationer man ställs inför är det lätt att glömma att det i varje klass sitter en eller flera individer som kämpar för att klara skolan, som stör lektioner, öppnar dörrar vid genomgångar, men som innerst inne inget hellre vill än att lära och vara en bland som alla andra.

Året gick och jag bestämde mig för att fortsätta på lärarutbildningen. Innan jag lämnade lilla rummet, fick jag ett kort (se nedan). Vi läste aldrig Jane Eyre, men vi tog små kliv och vi tog stora kliv. Texten på kortet var nog det största. Bokstäverna hade under året vållat mycket tårar och ilska. Då och då stöter jag på människor som undrar om det här med inkludering egentligen är lönt. Jag brukar alltid inleda mitt svar med: Vill bara säga en mycket viktig sak… resten kan du nog gissa dig till när du läst den här bloggen.

Vill du läsa mer om hur Naverlönnskolan har arbetat med att utveckla en inkluderande undervisning bl.a. genom att höja medvetenheten om språklig sårbarhet, klicka på länkarna nedan:

Lärare på skolbänken kan ge roligare skola 

Kvutis ett stöd för att alla ska lyckas – lärmodul inkludering 

Att diskutera

  1. Hur arbetar ni  för att skapa trygga grupper där olikheter blir en tillgång, och hur förebygger ni kränkande behandling?
  2. Hur arbetar ni för att alla elever ska känna tillhörighet och delaktighet i skolan/klassen?
  3. Hur planerar du din undervisning så att alla elever blir delaktiga och känner lust inför att lära?
Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *