NOVEMBER. Ända sedan barnsben har jag varit en själ som behövt fysisk stimulans. En sport har avlöst en annan för att nu de senaste åren enbart fokusera på distanslöpning. Att förbättra sig som löpare innebär dock inte enkom att man springer samma distans om och om igen. Kroppen behöver belastas hårdare, muskler behöver stärkas och anpassas till de förhållanden som löpningen kräver. Intervaller och snabbhetsträning varvas med styrketräning och långa distanspass; knoppen är mentalt förberedd och man är medveten om att mental närvaro i sin träning, och ansträngning, är AO för att ge det resultat man eftersträvar.

Inom idrotten kallas resultatet från en tung träningsperiod för superkompensation, vilket i kort innebär att kroppen är lite bättre rustad än vad den var innan den tuffare träningsperioden påbörjades. Inom pedagogiken använder sig James
Nottingham av ett annat begrepp, nämligen Eureka, för att visa på det resultat man kan uppnå av en kognitiv utmaning som är såväl mödosam som krävande och kräver, just det, ansträngning, precis som inom sporten. Oavsett om det gäller idrott eller något mentalt är det just att anstränga sig som är nyckeln.

Nottingham ligger bakom begreppet The learning pit (inlärningsgropen) som en metafor för att visa på hur elever i skolan kan utmanas genom intellektuella dilemman som får dem att tänka mer än vad de annars skulle göra. I videon The Learning Challenge berättar han om de fyra olika delarna som The learning pit består av. Initialt behöver eleverna få ett (1) nyckelbegrepp introducerat för sig, utifrån vilket det även ska kunna gå att skapa en (2) konflikt. Exempelvis förklarar han i klippet att om man frågar vad huvudstaden i Frankrike är skapar svaret ingen konflikt. Om man däremot frågar vad en huvudstad är, behöver eleverna såväl individuellt som tillsammans med andra (3) skapa sig en förståelse som de nödvändigtvis inte hade sedan tidigare. Detta kräver i sin tur att eleven behöver använda sitt tänkande i större grad och ifrågasätta sig själv och andra för att hitta svaret. Där har vi konflikten! Svaret är följaktligen inte givet och något som ”serveras” till dem. Enligt Nottingham är det just denna ANSTRÄNGNING som gör att man når ”Eureka”, eller ”Jag har funnit det”, och en djupare förståelse för begrepp. Den avslutande delen i inlärningsgropen inbegriper de metakognitiva frågorna som syftar till att få eleven att tänka till kring förförståelse, strategier och tillvägagångssätt under arbetets gång, för att på så sätt synliggöra lärandet.

Även Fredrik Ahlén uppmärksammar just ansträngningen som en nyckel till att lyckas i skolan för att nå längre än man annars hade nått. I boken ”Hellre små steg än stora kliv” tar Ahlén tidigt upp att svårigheter elever möter i skolan kräver ansträngning. Han använder skogen och en stig som en metafor där det bekanta i en skogspromenad representerar nuvarande kunskap. Ju längre in i den okända skogen man kommer, desto svårare blir det att lokalisera sig. På samma sätt är det med ny kunskap. Vi försöker se kopplingar till den kunskap vi redan förvärvat med den nya kunskapen som ligger bortom vår förståelse. Precis som Nottingham pratar om att man genom ansträngning kan nå Eureka utifrån dilemman, menar Ahlén att ny kunskap kräver att man tar sig in i den okända vegetationen och där skapar sin inre förståelse, sin inre karta av den nya kunskapen för att befästa den och få den att hänga samman med det man redan kan. Detta kräver i sin tur att man just anstränger sig. Att detta är en pedagogisk utmaning är något Ahlén diskuterar vidare i boken.

Att vi i skolans värld arbetar med pedagogiska utmaningar kan nog de flesta hålla med om, och att få elever att just anstränga sig med rätt saker för att utvecklas är något som görs dagligen. I mångt och mycket tror jag att det handlar om att skapa en miljö och – för att använda ett klichéartar uttryck – ”kultur” som främjar ett sådant tänkande hos våra elever, vilket Ahlén går in på i sin bok. Exempelvis hur gör jag som lärare när jag pratar med eleven så att hen känner en fortsatt motivation och drivkraft trots motgångar? Vilka faktorer kan påverka om jag lyckas eller inte lyckas med mitt skolarbete? Hur synliggörs elevers framgångar för eleven så att just dessa blir en motor i det fortsatta arbetet? Hur ser mina förväntningar ut för olika elever och hur kan detta påverka hur de vill anstränga sig i just mina ämnen? Hur kan undervisningen stärka elevernas självkänsla för att få dem att våga tro på sin egen förmåga och våga mer i skolan, våga utmanas och ta de kognitiva risker som kräver just ansträngning?

Efter att Nottinghams The Learning Pit och Ahléns bok fått sjunka in har jag fått nya insikter och tankar kring hur min undervisning kan förändras, för att dels skapa en mer tillåtande, positiv och stöttande miljö/anda i mitt klassrum, dels hur utmaningar som kräver ansträngning kan designas. I samma veva som detta skrivs har min årskurs 7 i engelska börjat med arbetsområdet musik. För att använda mig av mina nytillkomna kunskaper blev min första fråga till eleverna: What is a musician? En fråga som vid handen kan upplevas ganska enkel att besvara blev helt plötsligt mer komplicerad än vad den från början var. Genom att problematisera och få eleverna att tänka utifrån nya perspektiv kunde de sakta men säkert klättra upp ur gropen. Det slutade med att vi på tavlan gjorde en tankekarta där många kriterier skrevs upp för att bestämma vad en musiker egentligen är.

Åter igen var det dags att ta sig en runda i löpspåret. Till skillnad från tidigare, känner jag mig denna gång ännu mer motiverad och driven för jag vet att den ansträngning och vilja som nu läggs ner kommer ge ett positivt resultat. I slutändan är det dock tiden som får avgöra om ”Eureka”( läs superkompensation) uppnåtts i just detta fall.

Att diskutera

1. Hur arbetar du för att få elever att känna av fruktens sötma efter en ansträngning i skolan?
2. Hur kan du utmana dina elever utifrån The Learning Pit eller att vara mer ute i den okända vegetationen och arbeta med ”svåra saker”?
3. Hur kan du förändra din undervisning och ditt upplägg om det innehåll som behandlas redan idag är en för stor utmaning?