Fungerande rutiner – välbefinnandets profit

Har ni läst mina två tidigare inlägg? Då har det inte undgått er, att Helena Wallbergs bok ”Lektionsdesign” har spelat en stor roll på min skola under mer än ett läsår. Vi bestämde oss för att skynda långsamt och låta varje kapitel få ha sin tid under årets KU-dagar. Vi är inte riktigt klara än men med facit i hand har vår skola (i alla fall  åk7-9) profiterat från de ”guldkorn” i boken som vi valde att betona och implementera. (Jag bortser här från distansundervisningen och skriver om den fysiska verkligheten.)  Till exempel har begreppen ”rutiner” och ”ritualer” fått ta plats. Det vi tidigare pratade om har nu förankrats och blivit till en hjälpsam verklighet. För att det här ska fungera, krävs kollegial lojalitet. Det är nödvändigt att alla gör likadant, annars upptäcker eleverna genast kryphålen. (Nu vet vi ju alla, att vision och verklighet inte går hand i hand, men jag är lyckligt förvånad över att det går så bra som det gör:)

Här kommer några exempel som har haft en välfungerande, lugnande effekt på undervisningen. Även vikarier har uppskattat att få de här enkla verktygen för att starta, genomföra och avsluta lektioner. Eleverna upplever att vikarien kan skolans rutiner och vikarien får ”gratis” pondus och acceptans. (Som vi ju alla vet sker eller inte sker detta ofta på några sekunder.)

  • Mobilfri undervisning: i alla klassrum finns mobillådor. Eleverna lämnar in sina mobiler. Finns mobillådan inte på sin plats, väntar eleverna utanför klassrummet, tills läraren har satt fram den nära dörren. Vissa kollegor föredrar att till och med hålla i lådan medan elev efter elev sätter dit sin käraste ägodel.
  • Alla lektioner börjar (och avslutas) på samma sätt. Alla står upp, alla hälsar, man sätter sig.
  • Läraren skriver kortfattat på tavlan: lektionstiden och planen för lektionen (samma eller en mer detaljerad lektionsplan kan sedan ändå visas på digitala sätt: Classroom, Classroom screen m.fl)

Den största vinsten med en lugn start på lektionen är möjligheten att få börja enkelt men differentierat. Eftersom jag, läraren, genast kan börja undervisa, det vill säga följa min planering och känna tryggheten att veta vart jag vill styra lektionens innehåll, kan jag vara professionellt inriktad på min metodik och pedagogik. Jag kan rikta min kraft och energi på rätt sak.

Fas 6 i ”Lektionsdesign” handlar om att ta reda på vad eleverna kan. Jag hinner nu med att förmedla olika sätt och nivåer så att eleverna kan visa sin kunskap. Jag hinner med en allsidig bedömning. Vi, eleverna och jag, lyckas skapa någonting som liknar Vygotskijs ”proximala utvecklingszon” (eleven är kapabel att klara nya uppgifter med hjälp av en instruktion, en lärare eller en klasskamrat) eftersom de ovannämnda rutinerna på ett så okomplicerat och ändå effektivt sätt har hjälpt mig att få elevernas fokus i början av lektionen.  Här ett enkelt men mysigt exempel från förra veckan.

Tysklektion åk 7:

Rutinerna är genomförda. Alla sitter. Jag säger min vanliga ritual: ”Guten Morgen….”, eleverna svarar (vill ni veta mer läs denna blogg). En elev säger sedan: ”F–, vad tyst det är. Varför är alla tysta?” Jag pekar mot tavlan, där planeringen står i korta drag. Anledningen till tystnaden ser ut så här:

Deutsch 7
9.00 – 9.50

  1.  T _ x_                (Seite 12)
  2.  Z  _h _ e _        (0-1000)
  3.   _ h _ z _ i _      (13.25 Uhr)

Eleverna har blivit nyfikna. De tänker. På grund av studieron kan deras ”ficklampa” riktas mot det jag vill fokusera på. Den enkla differentieringen består i att de utelämnade bokstäverna tillhör olika svåra ord, så att alla elever aktivt kan delta. Parenteserna ger tips. Ord 1 ”Text” låter jag besvaras av en svagare elev, ord 2 ”Zahlen” (siffror) av den som innan hade påpekat tystnaden och ord 3 ”Uhrzeit” (klockslag) av en elev som kommer att svara rätt (jag vill inte riskera att ”fastna” just där och då). Mitt mål är att utnyttja nyfikenheten och hålla flytet genom att involvera hela gruppen samtidigt som jag får tre elever, som befinner sig på olika nivåer av olika anledningar, att må bra.

Att må bra – ja! Välbefinnandet i skolan blir en allt viktigare faktor. Jag skriver medvetet inte att skolan ska vara ”rolig”. Det synonyma med ”underhållande” stör mig, vilket jag har sagt många gånger. Undervisning handlar inte om att läraren aktivt ”roar” medan eleverna passivt ”underhålls”. Desto viktigare är det att få eleverna att känna lust för lärande genom studiero och genomtänkta planeringar som i den bästa av världar kan ta hänsyn till elevernas varierande förutsättningar genom att skapa nåbara utvecklingszoner så ofta det bara går.

Tysklektionen flöt sedan på i lagom takt. Även det kräver att läraren är fortsatt alert och målmedveten, men det är ett annat kapitel.

Att diskutera:

  1. Vad är en välfungerande rutin i ditt klassrum/din skola?
  2. Hur kan du ge dina planeringar den extra krydda som ska öka elevens välbefinnande?

 

Share Button
Om författaren
Förstelärare Naverlönnskolan | cornelia.falkentoft@skola.svedala.se

Lärare i tyska och engelska på Naverlönnskolan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.