Julen närmar sig och en hösttermin med nya elever är slut. Det är alltid en speciell termin när man har nya elever. Redan i våras såg vi i arbetslaget fram emot hösten med skräckblandad förtjusning. Det är roligt att träffa nya elever och få upptäcka vem de är och det är lite mysigt att träffa yngre elever igen. Samtidigt vet vi att det är tufft när eleverna ska få nya lärare i alla ämnen, många nya klasskompisar och de ska vistas på en ny skola där de inte ens hittar i början. Många saknar tryggheten från lågstadiet, en del tycker det är jobbigt att skapa nya relationer, både med barn och vuxna, och samtidigt ställer vi högre krav än vad de är vana vid. Då är det skönt att känna att vi är ett arbetslag som har lätt för att samarbeta och som lägger prestigen åt sidan och försöker hjälpa varandra i olika situationer, det känns verkligen bra när allt emellanåt gungar rejält.
Vi var överens om att det viktigaste i starten var relationerna och strukturen. Det är en stor skola med 700 elever och vi har fem paralleller i vår årskurs så det finns många elever överallt. Rutinerna kring hur vi påbörjar och avslutar en lektion ska vara samma hos alla lärare, eleverna ska känna igen sig. Vi ställer alltid upp eleverna på led i korridoren innan de får gå in i klassrummet och vi hälsar på alla elever när de går in, detta gör vi inför varje lektion hela dagen. Mobiltelefonerna samlas in i dörren inför första lektionen och delas ut när eleverna går hem. Dagens schema sitter på tavlan och läraren som har första lektionen går igenom det med eleverna. Vi går på led tillsammans till matsalen och vi har fasta matlag för att ingen elev ska behöva fundera på om någon kommer att erbjuda en plats vid sitt bord.
Förhållningssätt till lärande
Lektionerna de första veckorna handlade bland annat om vårt synsätt kring hur man lär sig saker. Eleverna fick diskutera vad som krävs för att lära sig nya saker, t ex att koncentrera sig, be om hjälp, ge hjälp, inte ge upp, våga misslyckas, träna osv. De fick också prova synsättet med konkreta övningar som att rita ett äpple som blev bättre för varje gång de fick feedback av kompisar. Fördelen med att arbeta med dessa förhållningssätt i början på årskurs 4 är att vi sedan kan aktualisera dem under hela mellanstadiet. Andra lektioner gick ut på att lära känna varandra som personer, vad tycker vi om att göra, vad som är viktigt för oss att andra vet m.m. Under tiden började vi också ha lektioner som hörde till våra arbetsområden. Ganska snart upptäckte vi vilka elever som tycker det är väldigt kämpigt med att läsa och skriva eller som bara kan koncentrera sig korta stunder. Några klarar inte av att vara inne i klassrummet när hela klassen är där och några är utåtagerande. Detta är självklart inget nytt för oss. De eleverna finns i alla årskurser, men när man har haft samma elever i tre år så har man under lång tid vetat hur man ska bemöta varje elev för att den ska känna sig trygg men också för att få eleven att arbeta och känna sig nöjd med sitt arbete. Uppförsbacken med nya elever är lång. Diskussionerna i arbetsrummet blir många då vi jämför våra arbetssätt och vilka som verkar fungera på de olika eleverna. Återigen måste jag säga att det är så mycket värt att ha ett arbetslag där dessa diskussioner kan föras utan prestige och där alla tacksamt tar emot tips.
Stressig höst
Halvvägs in i terminen var det tuffast, vi hade visserligen börjat skapa relationer men inte löst hur vi skulle arbeta med de mest utmanande eleverna. Samtidigt kom stressen kring vad vi borde ha hunnit med i våra ämnen eftersom det var dags att sätta omdömen. Det är också en stress att behöva konstatera att vi har elever som vi inte känner att vi kan stötta tillräckligt. Vi påminde varandra om att precis så här kände vi förra gången vi hade årskurs 4 och det blev ju lugnare efter ett tag. Vi går också tillbaka i tankarna till nationella proven som vi hade med årskurs 6 i våras för att påminna oss om vilka brister vi upptäckte då som vi sa att vi skulle arbeta mer med redan från årskurs 4. Det handlar för oss svensklärare mycket om skrivandet. Vi vill arbeta mer med grundläggande skrivregler men utan att få de elever som behöver utmaningar att tappa lusten. Läsningen är också en stor utmaning. Flera av oss har varit lärare i många år och vi upplever verkligen en skillnad i hur mycket eleverna läser, eller rättare sagt hur lite de läser, jämfört med tidigare år. Vi har redan planerat flera olika arbetsområden med läsning och fler blir det till våren. Vi har också lagt en stor del av vår resurstid på att läsa med de elever som behöver det mest men den stora utmaningen tycker jag är att väcka engagemang. Det blir svårare för varje gång man får nya 4:or. Vi ser det som en utmaning och hoppas att eleverna under våren blir sugna på att läsa och att lyssna på högläsning.
På vår skola är det årskurs 4, som tillsammans med några elever från årskurs 8, går luciatåg för resten av skolan. När jag idag satt framför eleverna, som tog sin uppgift på största allvar och bjöd alla de andra eleverna på fint luciatåg, var jag så stolt och kände att allt arbete under hösten har gett resultat. Dessutom deltog alla eleverna i luciatåget och det värmde verkligen mitt hjärta, tänk att de allihop kan gå på jullov och känna att de ingår i vår årskurs och är en viktig del av den. Nu ser jag fram emot en lite lugnare vårtermin!
Att diskutera:
- Hur tänker ni kring att ta emot nya elever?
- Vad är viktigt att fokusera på i början och efter ett tag?
- Vilka lärdomar gjorde ni förra läsåret som ni tar med er in i detta läsåret?
