Förväntningar på kors och tvärs

Inför en uppgift finns det förväntningar på eleven från olika håll.  Eleven själv vill givetvis klara att utföra uppgiften inom tidsramen och ofta med en viss kvalitet för att nå högre mål. Föräldrar vill självklart att eleven gör sitt bästa med de uppgifter som ska betas av. Som lärare har jag alltid förväntningar på att eleven ska utnyttja sin potential för att nå nya mål. Med detta sagt kan man ana varför en del elever känner sig stressade.  Men det gäller för pedagoger och föräldrar att balansera det hela för att dra ner på stressen för eleven. Jag tänker här berätta hur jag provat att jobba med förväntningar under terminen.

foto: Bengt Christensson foto: Bengt Christensson

Eftersom mina slöjdelever inte jobbar parallellt över tid så är det knappt genomförbart att sätta upp ett visst mål som alla ska ha nått vid en viss tidpunkt. Då har jag istället valt att låta eleven sätta sina egna mål vid lektionsstart, detta för att sedan utvärdera vid lektionsslut (se tidigare blogg:  Aktiv elev – men effektiv?). När eleven sätter för låga mål brukar jag reagera och låta eleven tänka en runda till eftersom jag har tron och förväntningen att nyss nämnda mål blir avklarade långt före lektionsslut. Minst lika ofta sätter eleven för höga, ja rent av omöjliga mål. Man behöver inte gå längre än till sig själv för att känna en stark vilja att hinna med mycket på kort tid, men man förbiser ofta att olika moment tar längre tid än man tror.

foto: Bengt Christensson

Jag ville prova en annan angreppsvinkel på elevens mål och förväntningar, så jag testade med ett för mig nytt perspektiv. Jag frågade ett par klasser om vi kunde prova att jag gick från elev till elev för att tala om hur långt jag bedömde att de kunde hinna under lektionen. Jag fick grönt ljus direkt av de båda klasserna. Förutsättningarna var att såväl slöjdalster som ritningar var framtagna så jag snabbt kunde bilda mig en uppfattning om nuläget och med detta som utgångspunkt snabbt kunna sätta nya mål.

foto: Bengt Christensson

Sagt och gjort, jag tog mig runt i klassrummet och delade ut (mina) förväntningar till eleverna. Ingen reagerade negativt när de fick höra vad de kunde tänkas hinna med. Jag fick känslan att mina elever tyckte det var bekvämt att det var jag som satte målen, så slapp man göra det själv. Detta är oftast inte baserat på lättja utan mer på att jag som lärare bättre kan bedöma tidsåtgången. Efter lektionen utvärderade vi som vanligt. Och som vanligt nådde en del sina mål medan andra inte nådde  riktigt ända fram.

foto: Bengt Christensson

Jag pratar här kvantitet men jag hade även kvalitet i mina avvägningar. Jag kan ju inte låta en elev stressa fram ett visst resultat vars kvalitet är sämre än vanligt bara för att jag delat ut ett mål där tidsmarginalen råkade bli för knapp. Vi har även diskuterat det i elevgrupperna som jag använt metoden i.

Efter detta test använde jag arbetssättet brett i de flesta av mina grupper.

 

 

Utfallet kan summeras enligt följande:

  • Metoden tar (trots halvklass) en del tid i anspråk. Därför kan jag bara använda den vid enstaka tillfällen.
  • Eleverna är överlag positiva, speciellt bland så5 och så6-elever. När jag inte använt metoden under ett par slöjdlektioner efterfrågar en del elever att jag ska använda den igen.
  • Många elever kände mer inspiration att nå mål satta av mig jämfört med när de själva satt sina mål
  • Jag ser inte metoden som allena-saliggörande utan mer som ett komplement. Jag tycker fortfarande att elever behöver lära sig bedöma och överblicka hur lång tid ett moment tar att genomföra.

 

Att diskutera:

  • Hur medvetandegör du dina elever avseende dina förväntningar?
  • Hur jobbar du med elever som sätter för stora/små krav på sig själv?
  • Hur agerar du om förväntningarna hemifrån blir för stora?
Share Button
Om författaren
Förstelärare Klågerupskolan | bengt.christensson@svedala.se

Legitimerad lärare i trä- metallslöjd och matematik.

2 reaktioner på ”Förväntningar på kors och tvärs”

  1. Det jag nog mest uppskattar med det du beskriver här är din lyhördhet, att du bjuder in eleverna i ett öppet samtal om hur de kan tänka kring undervisningen och sin egen roll och, kanske framför allt, balansen mellan frihet och styrning. Det är alltid intressant att läsa dina bloggar. Du är en lärare som jag väldigt gärna skulle vilja ha haft som kollega på min egen gamla låg- och mellanstadieskola, Jag tror att vi hade kunnat ha otroligt intressanta samtal kring skola och undervisning och att vi skulle ha kunnat skapa egna projekt där slöjden var en del av mera övergripande temaprojekt.

    1. Tack Jan för din positiva respons! Efter många år i yrket har man mejslat fram en undervisningsmodell som passar ens personlighet och som förhoppningsvis landar bra hos eleverna. Då är det roligt när någon ger uttryck för att ha ett liknande tänk. Och – som du skriver – att prata pedagogik, lyssna på andras framgångsfaktorer, att ständigt skruva på sin egen undervisning för att förbättra och nå högre mål. Det finns ju alltid en förbättringspotential hos oss lärare och kan man se den som en (ständig) utmaning så blir vårt yrke så mycket intressantare.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.