– Vad ska vi göra idag?
– Jag vill leka “floor is lava”.
– Det vill inte jag. Jag vill spela vägg.
– Kan vi inte leka skola?
Det är onsdag, klockan är 11.00, och det är dags för familjerast i vår klass. Eleverna sitter i sina familjegrupper och de har just börjat planera för dagens rast. Vi pedagoger håller oss i bakgrunden och observerar och lyssnar.
I mitt förra blogginlägg, Basgrupper – bas för trygghet och studiero? skrev jag om Susan Wheelans modell för grupputveckling och Barbro Goldings tankar om familjegrupper. Vi i arbetslaget bestämde oss för att använda oss av dem för att arbeta med läsårets sociala mål:
- Vi vill att alla elever i klassen ska kunna samarbeta med varandra.
- Vi vill att eleverna ska få chansen att lära känna fler klasskompisar.
Arbetet inleddes med vi pedagoger delade in klassen i grupper om 4-5 elever. Syftet med gruppindelningen var att skapa nya konstellationer av elever som inte brukar arbeta tillsammans. Dessa grupper kallas familjer. Tidpunkten för aktiviteten blev lunchrasten på onsdagar, och uppgiften att bestämma och genomföra en lek tillsammans i familjen. Familjemedlemmarna sitter även tillsammans i matsalen.
Vår organisation av familjerasten ser ut på följande vis:
Före rasten: Eleverna har 20 minuter på sig innan lunchen till att planera rasten. Planeringen diskuterar de tillsammans med en pedagog.
Lunch: Gruppen äter lunch tillsammans och kan finjustera lekplaneringen om de behöver. Vi har märkt att lunchen blir en bra paus om det är några i gruppen som har blivit osams. Med lite mat i magen är det lättare att samarbeta och fatta kloka beslut.
Rasten: Gruppen samlas vid den bestämda mötesplatsen och leker det som de planerat. Pedagoger finns tillgängliga på rasten och stöttar vid behov.
Efter rasten: Grupperna samlas i klassrummet igen och utvärderar rasten tillsammans. När de är klara diskuterar de utvärderingen med en pedagog.
Eleverna reagerade med nyfikenhet och tyckte att det var spännande att få en ny familj. Första gången vi skulle ha familjerast gick det förvånansvärt smidigt. Att bestämma lek tillsammans i grupperna var lätt och rasten blev väldigt kul, tyckte eleverna. Kanske var det “nyhetens behag” som gjorde att alla grupperna kom överens och lekte bra. Vid följande tillfälle blev scenariot ett helt annat: det var svårt att bestämma lek tillsammans och eleverna blev osams ute på skolgården. Vid utvärderingen av lektionen diskuterade vi detta.
- Varför tror ni att ni blev osams?
Vi pedagoger berättade att vi faktiskt hade räknat med att det skulle bli osämja. På tavlan ritade vi en linje i form av en “berg-och-dal-bana” och berättade att det brukar gå “både bra och dåligt” när man lär sig något nytt. Det är naturligt och inte farligt. Några av problemen som dök upp lyfte vi i helklass och hittade gemensamma lösningar genom att dramatisera händelserna.
Efter denna gjorda erfarenhet förstod vi pedagoger att eleverna behövde mer stöd och struktur under familjerasten. Följande vecka lanserade vi därför en planeringsmapp. Varje rast fyller eleverna i ett protokoll med följande frågor:
Vad ska ni tänka på idag? (Här fyller eleverna i det som framkom under förra lektillfället.- Vad ska ni göra på rasten? Hur bestämmer ni?
- Var ska ni leka?
- Var samlas ni?
- Vad gick bra? Vad gick inte bra?
- Vad ska ni tänka på till nästa gång?
Några elever uttryckte att det var svårt att komma på lekar. Lösningen blev “lekburken”, en burk med lekförslag som eleverna kan använda om de har svårt att komma på egna. Alla elever i klassen fick ge tips på olika lekar som skrevs ut i Widgit, laminerades och lades i burken. För elever som behöver lite längre förberedelsetid eller har svårigheter att uttrycka sig fyller burken en viktig funktion. De får möjlighet att titta igenom burken i lugn och ro och kan då välja ut lekförslag innan den gemensamma planeringsaktiviteten startas.
Vi har även gjort en arbetsgång för att underlätta samarbetet i beslutsprocessen. När eleverna kommer till punkt 3 kan de använda våra tips för att bestämma tillsammans.
I sin bok ““Fem år av ditt liv – barns utveckling under åldersperioden 7-12”, skriver Barbro Golding om att det sociala samspelet tränas bäst i en liten grupp. Där blir varje deltagare synlig – man lär sig läsa av minspel och ansiktsuttryck, blir mer uppmärksam på andras tankar och känslor. Det går att avläsa på kompisarna om det man säger eller gör är ok eller inte, menar Golding.
Genom vårt arbete med familjegrupperna märker vi att det har skapats nya relationer och att elevernas lekmönster har förändrats. Detta får vi syn på genom rastobservationer och även i de sociogram vi regelbundet gör. Där får eleverna fylla i vem de helst leker med på rasterna och vem de helst samarbetar med på lektionerna. Vi märker även att eleverna har utvecklat sina samarbetsförmågor och behöver inte lika mycket stöd av oss pedagoger som tidigare.
Inför utvecklingssamtalen bestämde jag mig för att undersöka vad eleverna tycker om familjerast. Här är några av elevkommentarerna:
- Jag tycker att det är svårt när man blir ovänner.
- Jag tycker det är bra att lära känna fler i klassen.
- Jag tycker att det är svårt att bestämma tillsammans.
- Jag tycker det är kul och ganska lätt.
Jag pratade även med vårdnadshavarna och förklarade vår pedagogiska tanke med familjerasterna. Någon elev hade uttryckt hemma att det är jobbigt med familjerasterna eftersom de ibland blev osams. Jag fick även höra att elever har gjort stora framsteg med att våga säga vad de tycker även i andra sammanhang.
Till höstterminen bestämde vi i arbetslaget att ändra grupperna. Eleverna hade då varit i samma familj i cirka sex månader. Vår tanke var att vi ville ge fler i klassen möjlighet att “upptäcka” varandra. Vi gjorde en intressant observation när de nya familjerna planerade tillsammans för första gången. Eleverna refererade då till sin förra familj och berättade hur de brukade göra. De kunde t ex säga:
-I min förra familj brukade vi vänta på varandra ute vid lekstugan efter lunchen.
-I min familj brukade vi leka två olika lekar varje familjerast.
Det här visar att varje grupp skapar sina normer, erfarenheter och förväntningar. För varje gång eleverna hamnar i en ny grupp så utvecklar de sina sociala färdigheter. De lär känna sig själva och tränar sig i att förhålla sig till och förstå andra människor i gruppen.
Att arbeta med familjeraster har varit en berg-och-dal-bana, men absolut en lärorik åktur både för eleverna och för oss pedagoger.
Hur gick det nu för eleverna i inledningen? Jo, de bestämde sig för att leka floor is lava och spela vägg denna gång och att leka skola nästa gång.
Att fundera vidare på:
- Skulle ni kunna arbeta med familjeraster på er skola?
- Hur kan eleverna få möjlighet att träna på sina sociala förmågor i mindre konstellationer?
Beskrivning