Expert novis lärare elev

På senaste tiden har jag medvetet och aktivt skalat av min undervisning. Jag har sänkt tempot och ägnat mer tid åt återblickar och repetition än vad jag gjort tidigare. Jag har funderat mer på vilka delar i min undervisning som är utsmyckning för trevnadens skull och vilka delar som är relevanta intresseväckare. De delar som är irrelevanta för det egentliga budskapet har jag försökt att skala bort. Anledningen till detta är att jag läst lite om kognitionsforskning och fått lära mig lite mer om hur hjärnan fungerar när vi ska lära oss nya saker.

Enligt kognitionspsykologen Daniel T Willingham uppstår tankar när man kombinerar information på nya sätt. Tänkande som leder fram till ett resultat baseras på fyra grundläggande faktorer. Dessa faktorer är:

  • den information man får från omgivningen
  • den fakta som redan finns lagrad i långtidsminnet
  • procedurer i långtidsminnet
  • arbetsminnets kapacitet.

Enligt psykologen Robert McCrae kan långtidsminnet liknas vid en modell av omvärlden, som vi själva skapat i vårt inre. Det består av det vi känner till och av vår personlighet. Det styr vårt beteende och så vitt vi vet saknar det begränsningar. Det som är lagrat i långtidsminnet befinner sig utanför vårt medvetande fram till den stund när vi behöver det. När behovet uppstår, flyttas det över till arbetsminnet och görs därmed tillgängligt för vårt medvetande. Ju mer automatiserad den informationen är, desto mindre belastning kommer den att utöva på arbetsminnet.

Kunskap är de fakta och procedurer som länkats samman och lagrats i långtidsminnet som ett slags mentala scheman. Det är dessa som får oss människor att fungera och dess utformning bestämmer hur vi kommer att fungera. Den kunskap vi redan har kommer att styra på vilket sätt vi kommer att använda nyinförskaffad fakta.

Detta betyder att det inte är särskilt produktivt att fortsätta mata en elev med nya procedurer som ska länka samman redan inlärd fakta med ny om den fakta som redan ska vara inlärd faktiskt inte är det. Då blir det bara rörigt i huvudet på eleven och hen kommer förmodligen inte att förstå hur hen ska göra. Det blir väldigt svårt för eleven att sortera i de inlärda procedurerna och troligtvis kommer hen att blanda ihop olika procedurer och använda dem vid fel tillfälle och på fel sätt.

Jag har sett detta ske vid flera tillfällen. En elev som helt plötsligt börjar prata om pi, när hen ska beräkna arean på en rektangel eller helt plötsligt pratar om Gustav Vasa som en av nyckelpersonerna vid Skotten i Sarajevo. Det kan verkligen bli God dag yxskaft emellanåt. För mig som lärare är detta extremt frustrerande. Det känns som om eleven framför mig har stängt ner systemet och det går inte längre att nå fram.

Frustrerande för mig men för eleven är det förmodligen en känsla på gränsen till skräck. För det är ju precis det som händer, systemet stänger ner. Arbetsminnet är överbelastat. De mentala funktioner som vi normalt sett aldrig behöver fundera över, för att de alltid fungerar, slutar helt plötsligt att fungera. Eleven famlar i blindo i sitt inre och kan i ren panik svara precis vad som helst.

Förklaringen till detta är egentligen enkel. Elevens roll är i detta fall novisens. Allt som vi redan har lärt oss är relativt enkelt från den sekund den verkliga inlärningen skedde. Men innan den proceduren är förankrad i oss så är det svårt. Då krävs det så mycket energi för att försöka få proceduren att fastna att det inte är meningsfullt att försöka komma med nya fakta och nya procedurer. Risken är att föregående procedur blandas upp med det nya och missförstås och det missförståndet riskerar att fastna.

Då är det mitt jobb att bromsa och backa. Befästa och eventuellt korrigera senast inlärda procedur och sen, försiktigt, fylla på med nytt. Jag, läraren, är i detta fall experten. Den som redan kan. Det problematiska med att vara expert är att när man redan kan något, så är det väldigt svårt att förstå hur svårt det kan vara att lära sig det. Det ligger i sakens natur. Så fort vi har lagt en ny procedur i långtidsminnet och automatiserat den, så försvinner medvetenheten om hur svårt det var innan. Ju fler automatiserade procedurer vi lagrat, desto lättare blir det dessutom att knyta ihop dessa med nya fakta och skapa nya fungerande procedurer.

Därför är repetition i lugn och ro en av de viktigaste faktorerna för att inlärning ska ske. Att ge goda exempel och uppgifter som är delvis lösta i förväg är viktigt för att eleven ska komma igång. Procedurerna behöver tid för att automatiseras. Ibland är jag för snabb med att förse eleverna med svåra flerstegsuppgifter. Detta kan försvåra för eleven och i värsta fall leda till att det som eleven redan har lärt sig rörs ihop, vilket inte bara försvårar nästa steg i inlärningen utan kan även förstöra det som tidigare fungerat.

Diskutera

  • Leder stressen över att hinna med allt i kurserna till att vi når ett sämre resultat för vissa elever?
  • Målen för betyg är redan förutbestämda. Vi kan inte påverka dem. Hur kan vi göra för att hinna med allt som ska hinnas med i kursen och samtidigt försäkra oss om att eleverna får tillräckligt med tid för att befästa procedurerna?
Share Button
Om författaren
Förstelärare Nils Fredriksson Utbildning | bjorn.persson@svedala.se

Förstelärare i Svedala kommun på Nils Fredriksson Utbildning, kommunens gymnasieskola. Undervisar i SO och matematik på i huvudsak introduktionsprogrammen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *