Ett sätt att utmana elever vid utvecklingssamtal

Jag har under mina år haft många utvecklingssamtal med elever. Några har blivit bra och utvecklat eleverna medan andra, som jag upplevt det, inte varit utvecklande för eleverna utan de har blivit ännu ett sätt för dem att få bekräftelse på hur de ligger till men inte hur de ska komma vidare i sin utveckling. Jag har alltid mål som eleverna tar del av för lektionerna  och vi försöker utvärdera nästan varje lektion. Eleverna ska genom detta få möjlighet att upptäcka om de kommer närmare målet, men dessvärre upplever jag att eleverna har svårigheter att se att lektionerna är en del i utvecklingen mot deras mål. Under vårterminen 2017 provade vårt arbetslag därför att förändra våra samtal så att eleverna får se sin utveckling på ett mer konkret sätt. De yngre eleverna som jag arbetar med behöver ofta olika stöd för att utveckla sin förmåga att upptäcka sin egen framgång.

Kollegialt samarbete och förberedelser inför samtal med elever och föräldrar

Under vårterminen 2017 kom jag i kontakt med James Nottingham och hans sätt att tänka kring elever och deras utveckling och lärande. Det jag fastnade för och som jag upplevde som konkret och bra för mina elever var ett enkelt sätt att visa de enskilda eleverna sin utveckling. Eleverna placerades i olika rutor som visade var jag och mina kollegor tyckte eleverna befann sig i de olika ämnena. Några elever kunde placeras i en ruta där det skedde god utveckling och lärande, andra i en ruta där det skedde utveckling men inte så stor samt att lärandet var något sämre, nästa ruta fanns ingen utveckling eller lärande och sista rutan där utveckling och lärande fanns men i mindre grad. I det arbetslag jag arbetade då beslöt vi oss för att placera in våra elever i dessa fyra rutor inför utvecklingssamtalen i våras. 

Exempel på hur det kan se ut för elever.

Ganska snabbt började vi diskutera hur vi uppfattade utveckling och lärande och efter en del diskussioner var vi överens om hur vi tänkte kring dessa frågor och placerade in våra elever i den ruta där vi upplevde att de passade bäst. Vi graderade även dem så att de kunde befinna sig på väg mot nästa nivå inne i rutan. Att placera in eleverna var ganska lätt och efter det hade vi en bild av hur eleverna i årskursen låg till och vilka elever vi behövde ge extra stöttning för att de skulle komma till nästa nivå i rutan eller gå vidare till en annan ruta. Vi fick också en ganska klar bild över elever som fastnat i högt resultat men med låg utveckling, vi upptäckte att vi hade alltför många elever som slagit sig till ro med höga resultat och inte blivit utmanade av oss att utvecklas vidare.

Utvecklingssamtalet

På utvecklingssamtalen använde vi sedan dessa rutor och placerade in eleverna som ett kryss i de olika ämnena. Det blev väldigt konkret för eleverna när de såg i vilken ruta de befann sig och diskussionerna därefter kom att handla om hur de skulle komma vidare. Det blev ett bra utvecklingssamtal där eleverna fick en konkret bild att förhålla sig till när vi diskuterade vad vi i skolan kunde hjälpa dem med och vad de behövde arbeta med för att komma vidare. Eleverna hade i början svårt att koppla att rutorna visade deras kunskapsutveckling men under terminen kom några och frågade om de var på samma ställe eller hade förflyttat sig närmare sitt mål.   

Arbetet fortsätter

När utvecklingssamtalen startade i höstas tog jag fram de skriftliga omdömena och rutorna var de befann sig under våren. En del elever kommer in och tittar på sina omdömen och frågar hur ska de ska göra för att få högre än målet i några av ämnena. Då återvänder vi till rutorna. Vi tittar var de befinner  sig och hur de ska komma vidare. De allra flesta har gått framåt och de kan se det i rutan med kryss. Jag har gjort en anteckning, en pil eller har flyttat dem till nästa nivå. Jag upplever att eleverna har bilden av var de var i våras klar för sig och att de nu när jag kan peka på var de befinner sig under hösten oftast blir positivt överraskade. Jag vet att jag kan mer nu men jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att komma vidare, kan du ge mig några förslag, undrar några. Diskussionen startar och fokus ligger på lärandet och hur vi tillsammans ska hjälpas åt att få dem att komma längre i kunskapsutvecklingen. Utifrån deras frågor kan vi nu hjälpas åt att utveckla deras förmågor och kunskaper. Jag upplever att de känner sig mer delaktiga vid detta samtal och att de förstår att deras arbetsinsats ger resultat i deras utveckling och därmed också i de skriftliga omdömena. Föräldrarna är positiva och ser utvecklingen deras barn gjort och gör sedan i våras och de kan stödja barnet att arbeta vidare.

Praktiskt i klassrummet

Ibland under lektionerna kan jag nu gå förbi en elev och säga: “tänk på vart du vill komma. I vilken ruta vill du vara och vad behöver du göra för att du ska nå dit, gör du det nu?” Det gör att eleven behöver stanna upp och tänka till. Många elever upplever nu att deras ansträngningar börjar ge resultat. Jag känner att jag är på väg att hjälpa mina elever att utveckla en utvecklingsinriktad självbild. Jag förklarar ofta för eleverna att jag är i skolan tillsammans med dem för att hjälpa dem att lära sig och bli så bra på det de lär sig som de någonsin kan, men att det är deras ansträngningar som gör att de utvecklas vidare.

James Nottingham beskriver bland annat i sin bok Utmanande undervisning i klassrummet att mängden arbete som eleverna ägnar åt en uppgift är baserat på hur högt de värdesätter inlärningsmålet, multiplicerat med i vilken utsträckning de förväntar sig att nå sitt mål. Det betyder alltså att om inte viljan finns kommer eleven inte att anstränga sig hur högt de än vill komma i sin måluppfyllelse eller tvärtom även om viljan är stor kanske inte ansträngningarna är tillräckligt stora om de inte förväntar sig att kunna nå sitt mål. Det är alltså viktigt att eleverna vet vad de har för förväntningar på sig från mig och att de vet målen som finns i läroplanen, men framför allt ska de veta hur de ska göra för att lära sig och utvecklas vidare mot nya mål.

Utveckling inför nästa utvecklingssamtal

Min tanke är att arbetssättet ska utvecklas framöver. Till exempel kan eleverna vid nästa utvecklingssamtal få sätta in sig själv i rutorna, var de upplever de befinner sig i förhållande till målet och deras egna utveckling i de olika ämnena. Vi pedagoger gör samma sak och utifrån det kan vi diskutera utveckling och målsättning framöver.   

Positivt lärande

Eleverna måste enligt Nottingham utvecklas inom flera områden för att få en positiv lärandespiral. De måste ha en positiv inställning till lärande, vara nyfikna och inte minst uthålliga. De behöver även kunna delta i samtal och kunna arbeta på olika sätt för att uppnå ett så bra resultat som möjligt. De behöver slutligen vilja veta mer och känna till och kunna använda begrepp och teorier inom de olika ämnena för att utvecklas optimalt. Vi lärare behöver ibland sakta ner vårt tempo i undervisningen och fästa större uppmärksamhet på att skapa förutsättningar genom att arbeta med förhållningssätt, färdigheter och begrepp inom de olika ämnena för att eleverna ska lära sig att lära. När de kan det kommer de också att klara av mer faktainlärning på egen hand då deras nyfikenhet kan hjälpa dem att lära.   

Att diskutera

  • Hur arbetar du för att få eleverna mer delaktiga i utvecklingssamtalen?
  • Hur arbetar du för att eleverna ska förstå att deras arbetsinsats ger resultat på deras lärande?
Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *