Ett axplock av tips

I mitt tidigare blogginlägg skrev jag om barns tidiga signaler på energiläckage.   I det här inlägget kommer jag ge några metoder och exempel från en undervisningsvardag där jag försökt möta upp mina elevers olika behov där den differentierade undervisningen varit en del av lösningen.

Vi vet alla vilken mångfald av olika personligheter vi har i våra klasser. Behoven är ofta lika många, om inte fler, som det finns individer i ett klassrum. Lägg sen till olika förväntningar, dagsmående, förutsättningar och andra saker som våra elever har med sig i ryggsäcken.

Vi lärare har länge jobbat med anpassningar och utmaningar för att kunna möta våra elevers behov. Vi har blivit mästare på att hitta speciallösningar.  Vi vänder och vrider på våra idéer för att våra elever ska få det så bra som möjligt. Men vi kan ibland se en  problematik i att vissa anpassningar blir exkluderande.

Det kan skava lite när jag tänker på det. Ju äldre eleverna blir, och medvetna om sig själva i förhållande till andra, desto svårare kan det upplevas att sticka ut. Alla elever vill höra till, många vill vara som alla andra. Barnen vill lyckas och känna sig stolta över sig själva.  Det här är varje lärares önskan såklart, och vi måste fundera över hur vi kan göra undervisningen och skolan, mer inkluderande.

Här nedan följer några! konkreta och enkla exempel som underlättar för både mig och mina elever under en skoldag.

Grunden är att ha en god relation till barnet.  Varje barn behöver känna att jag har ett genuint intresse att lära känna just den personen. Skapa en tillitsfull relation. Det svåra blir lite lättare att bära om man inte står ensam, utan med en vuxen bredvid som stadigt står kvar och håller ut (håller om). Jag behöver kartlägga eller lyssna in hur eleven tänker kring vad som känns bra eller jobbigt. Finns det miljöer och situationer som dränerar? Hur kan vi hitta lösningar för det? Jag försöker vara lyhörd och fokusera på att hitta lösningar tillsammans med eleven.

För elever som har svårt att uttrycka sig verbalt, har jag  bildstödskort som eleven kan ha på bänken. Utifrån behov kan det vara kort som; Jag vill ha hjälp! Det är ok, Jag förstår inte. Jag är ledsen. Jag är orolig, eller bara färger, rött, gult och grönt. Det är inte alltid eleven till en början ser korten som ett hjälpmedel och man får träna tills det blir en vana eller inte behövs längre. Alla som vill får såklart dessa kort.

Det finns elever som har svårigheter med det taktila eller fysiska, att man sitter för nära, pratar så andedräkten känns, beröring, dofter. Om vi tittar efter ser vi snabbt vilka elever det är och jag försöker vara följsam och anpassa mig efter dem. Tänk vad jobbigt det måste vara att en vuxen andas på en eller rör vid en när man försöker fokusera på att lyssna och lära sig något svårt och det enda som hjärnan registrerar är just doft och känselintrycken. När barnet behöver hjälp sätter jag mig bredvid men inte mitt emot eleven.  Pratar framåt så min andedräkt inte når eleven.

Vi använder både time-timer och timstock, där jag tillsammans med eleven kan tydliggöra hur lång tid varje moment ska ta och lägga in paus, och classroomscreen.

tabata Old town road

Jag försöker lägga in några brainbreaks under dagen, här länkas till ett exempel   Tabata country för barn . Beroende på den grupp elever jag har och deras behov kan det egna arbetet vara mellan 20 och 30 minuter innan vi tar en dans eller annan aktivitet. På skolan delar vi lärare idéer och allt pedagogiskt material på driven under olika mappar och vi har en mapp enbart med länkar till brainbreaks och mindfulness för barn.

En tydlig struktur över dagen med bildstöd är viktigt. Vi har Widget – online på vår skola. (Även här delar vi lärare mappar med varandra med goda exempel). Lektionerna presenteras på ett strukturerat och likartat sätt. Bilder på vad klockan är när det är dags för rast eller vi ska sluta upplever många elever som positivt. Alla de där frågorna barn ställer – de visar oss vuxna vad vi behöver vara tydligare med. Bättre att förekomma med tydlighet  – och det hjälper eleverna att bli mer självständiga när de själva kan hitta svaret på  till exempel tavlan.

Vygotskij ser på lärande primärt som en social företeelse. Vi utvecklas i interaktion med andra människor.

“Eftersom elevernas självbild växer fram genom interaktion med omgivningen är det detta samspel som utgör förutsättningen för lärandet och blir avgörande för om eleverna ska känna sig inkluderade, trygga, våga kommunicera och kunna utvecklas./…/  Hundeide understryker lärarens viktiga roll för att skapa en klassrumsmiljö där eleverna känner tillit, mening och sammanhang och där eleverna stärks i sin identitet som individer med värdefulla resurser och erfarenheter ” (Stöttning på olika nivåer)  Skolverket.

På Kyrkskolan har vi i snart två och ett halvt år arbetat med att utveckla och differentiera undervisningen.  Inspiration fick vi från Helena Wallberg och hennes bok Lektionsdesign ( 2019 ). Vi såg möjlighet till att inkludera fler elever om vi gjorde vissa justeringar eller förändrade vårt sätt att planera och genomföra våra lektioner.

Läraren kartlägger klassen och planerar och utformar lektionerna utifrån de behov som den aktuella elevgruppen har. Det som slagit mig under den här resan är hur fint alla elever “smälter in” i arbetet. Jag som lärare planerar lektionen, och organiserar för ett differentierat lärande. Eleverna erbjuds ett flertal olika uppgifter som är differentierade utifrån tempo, nivå, omfång, metod och intresse. Det står barnen fritt att välja bland uppgifterna och metoderna kan vara enskilt arbete, samarbete, lärarstöttat m.m. Eleverna kan själva vara delaktiga i att komma med egna förslag på hur man kan arbeta utifrån det lärande som ska ske. På det här sättet får eleverna dels ett större inflytande över sitt lärande, men kan också välja på vilket sätt hen vill arbeta utifrån sitt behov. Jag upplever att det här sättet att jobba för med sig en större lust att lära, värdighet för varje individ och att fler kan delta på sina egna villkor och ändå känna sig som en viktig del av elevgruppen.

 

Att diskutera och fundera vidare på:

  1. Dela era framgångar med varandra i arbetslaget. Vilka tips kan ni ge varandra?
  2. Var generösa och dela med er av era misslyckanden också. Där finns mycket att lära sig av en god idé, som kanske inte föll så väl ut som ni hoppats. Kanske man vill fundera på varför?
  3. Låt era elever vara med och berätta vad ni redan nu gör som fungerar bra, och de vill ha mer av. Varför inte engagera skolrådet för de lite äldre eleverna? Och sprida ännu fler goda exempel.
Share Button
Om författaren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.