Etnografiskt perspektiv i religionsundervisningen

Etnografi är en datainsamlingsmetod för att analysera sociala och sociologiska strukturer genom olika former av fältstudier. Om man dessutom använder metoden utifrån ett hermeneutiskt förhållningssätt (tolkning av text/lära) är det en metod som går att använda sig av som ett ämnesdidaktiskt verktyg i syfte att utveckla sin undervisning i religionskunskap. Jenny Berglund, professor i i religionsdidaktik vid Institutionen för ämnesdidaktik vid Stockholms universitet, använder begreppet “etnografiska glasögon” som en metod för att försöka se företeelser som har med religion att göra. Den här metoden kom jag i kontakt med under en utbildning jag gått under våren; Didaktiska perspektiv på islam. I det här blogginlägget vill jag beskriva metoden och hur den kan bidra till att undervisningen i religion blir icke konfessionell och opartisk samt uppmärksammar hur människor inom olika religiösa traditioner lever med och uttrycker sin religion och tro på olika sätt. 

Att använda ett etnografiskt perspektiv kan t ex innebära att man  som lärare studerar den religiositet som uttrycks / inte uttrycks på skolan och dess omgivning och därefter reflekterar kring hur detta påverkar ens undervisning. Undervisningen i svenska skolan ska vara icke konfessionell och opartisk, vilket man som lärare får stöd igenom att koppla på de “etnografiska glasögonen” och göra mindre studier av tro och tradition i syfte att bredda och fördjupa kunskapen om dem. Ett exempel på detta är hur en lärare i undervisningen om islam sa till sin klass att muslimer inte firar profetens födelsedag varpå det utbröt stora protester i klassrummet: “Jovisst gör vi det!”. Läraren beslutade sig för att använda sig av sin klassrumserfarenhet och fördjupa  sina kunskaper om islam kopplat till just firandet av profetens födelsedag. Han började med att intervjua sina muslimska elever och vissa berättade då att de inte firar profetens födelsedag och andra sa att de gör det och refererade då till högtiden Mawlid. Läraren beslutade sig för att undersöka Mawlid lite närmare och tog kontakt med en större muslimsk församling i närområdet. De berättade att de inte firar Mawlid. Läraren blev senare samma år inbjuden att delta när en av hans muslimska elever firade Mawlid med sin familj och fick då insyn i hur ett sådant firande kan gå till.  Läraren upptäckte genom sina fältstudier att muslimer och muslimska församlingar har olika förhållningssätt till profetens födelsedag. 

Utifrån lärarens erfarenheter ovan kan man lära och fundera över hur formuleringar hos oss själva som lärare och i läromedel kan bidra till en konfessionell undervisning. Undervisningen ska allsidigt belysa vilken roll religionen spelar i samhället och för individer men allsidighet innebär även att en tolkning såväl inifrån som utifrån av religioner ska visas för elever. Det innebär att man som lärare måste fråga sig vems tolkning av den religiösa traditionen som  förmedlas genom den undervisning man har. Om vi låter en liten elit, de mest hängivna, bli representanter för en stor och komplex tradition, riskerar undervisningen bli partisk. En annan risk med att låta den religiösa elitens tolkning av rätt tro och praktik (doktrinär dimension) stå i fokus är att man robotifierar religiösa människor, dvs förmedlar tankar om att dessa gör och tänker samma sak bara för att de tillhör samma religion. Ytterligare en risk är att undervisningen bidrar till att skapa stereotypa bilder av en religion eller religionsutövare. T ex är det långt ifrån alla muslimer som ber fem gånger om dagen, alla buddhister mediterar inte och alla hinduer är inte vegetarianer. 

En effekt av att låta undervisningen fokusera på den doktrinära dimensionen kan bli att elever som identifierar sig som troende inom den aktuella religionen inte känner igen sig. Kanske börjar de dessutom se sig som usla anhängare då de inte lever upp till den bild av den troende som presenteras. Därtill kanske kamraterna börjar betrakta andra som dåliga utövare då de inte verkar följa de traditioner som i undervisningen presenteras som gällande.

“Islam är likt ett klart vatten, fyllt i olika flaskor:
det tar färg och form av den flaska det fyller”
Junayd al Bagdadi

Hur undervisar man då i religion ur ett etnografiskt perspektiv och hur gör man för att ge bilder av komplexiteten med religion? Man måste helt enkelt ta på de där glasögonen och börja studera sin omgivning: sin skola, religiösa grupper i närområdet, fråga elever och kollegor, vara nyfiken. Dessutom måste man granska och reflektera kring sin egen undervisning och tolkning. Etnografiskt perspektiv innebär nämligen även reflexivet, dvs en ömsesidig process där man studerar andra, får insikt om andra genom att bättre förstå sig själv och genom denna självkännedom bättre förstå andra. Det betyder att man som lärare måste undersöka sin egen kunskap och generaliserande föreställningar samt var de kommer ifrån. Dessutom är det viktigt att se och beskriva likheter och skillnader, såväl inom religioner som mellan religioner; vad är gemensamt och hur, vad är olikt och på vilket sätt? Detta är något man med fördel gör tillsammans med sina elever. Karin Kittelman Flenser har genomfört en studie som är värd att nämna kopplad till hur man skapar en mångfacetterad religionsundervisning. I studien “Religious Education in Contemporary Pluralistic Sweden” kom hon fram till att det finns stora utmaningar för att öka förståelsen för andra människors tankar och handlingar samt motverka stereotypiseringen av religiösa personer. Hon kom nämligen fram till att religion i klassrummet ofta förknippas med förfluten tid, en tid då människor inte visste bättre och då religion fyllde en roll, vilket den inte gör längre. Ett annat resultat av studien var att ateism ses som neutralt och normalt och religion som något främmande och omöjligt att förena med en modern och självständig människa. Utifrån dessa tankar såg Kittelman Flenser att det konstruerades ett “vi” och ett “de”, där “de” är liktydigt med troende i allmänhet och särskilt muslimer. 

I studien pekar Kittelman Flenser även på faktorer i undervisningen som motverkar stereotypiseringen. I klassrum där man arbetar utifrån riter, bön, synen på liv och död, tiden och myter blev inte “vi” och “de” lika starkt betonat då det gav möjlighet  koppla samman den egna synen med olika trosinriktningar samt det sekulära samhället. 

Genom att använda de “etnografiska glasögonen” kan du utveckla din undervisning.

 

 

 

 

 

 

Att fundera över och samtala kring när du satt på dina “etnografiska glasögon”:

  1. Hur syns/syns inte olika religioner på din skola (elever, personal, bilder, böcker, tavlor, mat, filmer etc.)?
  2. Vilka generaliserade föreställningar har du om muslimer, kristna, buddhister, hinduer, judar?
  3. Hur har du fått dessa föreställningar?
  4. Stämmer dessa föreställningar med alla i gruppen?

 

 

 

Share Button
Om författaren
Förstelärare Spångholmsskolan | annica.eldh@svedala.se

Legitimerad lärare i åk 3–9 i svenska, historia, religion, samhällskunskap och geografi. Arbetslagsledare för arbetslag 7–9.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.