EPA – en struktur för kooperativt lärande

EPA står för enskilt, par och alla. Det är en gammal metod som jag använder mig en hel del av i min undervisning.  Eleverna tycker att den ger dem en chans att enskilt tänka efter, få hjälpthinkpairshare eller nya infallsvinklar från en kamrat och att de då vågar och är mer delaktiga i gemensamma diskussioner. Den stärker deras självförtroende och förmedlar att allas röst i klassrummet har en betydelse.

Metoden är japansk , men jag har inte fördjupat mig i dess teoretiska bakgrund. Däremot arbetade amerikanska lärare i Maryland  i slutet av 70-talet  på liknande sätt för att inkludera alla elever, skapa kommunikationsmöjligheter och låta eleverna också lära av varandra mer effektivt. Lärarna kallade strategin för “Listen-Think-Pair-Share”, vilken alltså innehöll fyra faser. Först att lyssna på frågan, sedan att tänka på frågan följt av att diskutera frågan med en kamrat och sist att dela med sig av sin diskussion i helklass. Det visade sig i undersökningarna att metoden var gynnsam då fler elevers tänkande aktiverades, fler elever aktivt deltog i diskussioner, samt också att fler delade med sig av sina kunskaper i helklass. Detta skedde alltså redan i slutet av 70-talet men fungerar på samma sätt idag.

Film om “think-pair -share”


 

EPA går att använda i alla ämnen och utvecklar språket, samt förmågor som att argumentera eller beskriva och förklara. När jag använder mig av metoden vid större uppgifter försöker jag att formulera dessa, så att eleverna verkligen har nytta av att kunna arbeta med uppgiften i tre steg. Däremot använder jag även den vid kortare uppgifter där alla stegen sker muntligt. Detta för att så mycket som möjligt minska handuppräckning och dialoger mellan mig och enskilda elever.

Det finns flera fördelar med att använda EPA

  • Varje elev ges tid till att tänka över sina egna idéer innan någon annan talar.
  • Varje elev får prova sina idéer i par innan de presenterar dem i större grupp.
  • Förståelsen i gruppen stiger för varje steg.
  • Det skapar en trygghet hos osäkra elever att hela gruppen har formulerat vad som ska presenteras för hela klassen

 

Enskilt arbete
Jag startar med enskild  kortskrivning eller flödesskrivning.  Då skriver de ner precis det som de tänker på. Ibland skriver eleverna i sina skrivhäfte,men ofta använder vi våra små mini-whiteboards. Exempel på en fråga som vi arbetat med nyligen är “ Vad är det som händer när vi hör ljud, hur går detta till?” Under tiden eleverna skriver går jag runt och stötar elever som behöver lite skrivhjälp. Jag har också en nyanländ elev, som behöver hjälp med att hitta ord och att formulera sig. Eleverna gör tummen upp när de är klara.


 

Pararbete
Nästa steg är att de i par, delger varandra genom att redovisa det de skrivit. Det sker genom att de läser upp sin text. När båda har gjort detta kan de ställa frågor till varandra, utveckla och få förklara mer. Jag uppmuntrar  dem också till att ställa frågor till varandra. Det är här tycker jag som mycket av lärande sker och alla har något att bidra med.  Denna termin har jag i denna fas också börjat att använda mig av  Padlet – ett verktyg som skapar delaktighet.

Eleverna får på en digital anslagstavla tillsammans efter sin diskussion skriva/rita ner det de kommit fram till. Här kan de även ta hjälp av andra par eftersom de kan se hela klassens beskrivningar och förklaringar. I början var det en del elever som tyckte detta var fusk, för man kunde ju “skriva av” andra.  Vi fick prata om detta att vara lärresurser för varandra, att det är bra, och nu gillar eleverna jättemycket att göra parfasen på Padlet.

Skärmavbild 2015-12-13 kl. 16.07.18


 

Alla
Till sist är det dags för den sista fasen att sammanfatta i helklass den kunskap eleverna arbetat fram. Här brukar jag låta några grupper redogöra för sina diskussioner och övriga elever har möjlighet att ställa frågor och utveckla med egen kunskap. Här har även jag som lärare när jag hör elevernas föreställningar möjlighet att föra till kunskap och förtydliga.


 

För att skapa språkutvecklande ämnesundervisning behöver eleverna ges många möjligheter att interagera med varandra. För detta krävs strukturerade samtalsmodeller. EPA – metoden tycker jag ger mig som lärare möjlighet att få syn på vad eleverna har för uppfattning och var de befinner sig i sitt lärande. Jag kan då planera den fortsatta undervisningen med hjälp av det jag ser. Eleverna får också syn på varandras tankar och kan utveckla sina egna genom att ta del av andras. Det som Vygotsky menar är en viktig del i sin sociokulturella teori är “att utveckling beror på samspel med andra människor, att det är tillsammans med andra som vi lär oss och utvecklas”. Min uppgift blir att handleda eleverna så att de utvecklas, men det är eleverna själva som skapar kunskap.


Diskussionsfrågor:

  1. Hur gör vi för att utveckla elevernas kommunikativa förmåga?
  2. Vilka andra strukturerade samtalsmodeller finns och arbetar ni med?
EPA - en struktur för kooperativt lärande
EPA – en struktur för kooperativt lärande
Share Button

8 reaktioner på ”EPA – en struktur för kooperativt lärande”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *