Enskild reflektion i det kollegiala lärandet

Jag har varit delaktig i planeringen av analys-och utvecklingsarbetet på Marbäcksskolan under många år. När jag läste Att följa lärande av Dylan Wiliam refererade han till en studie om högengagerande klassrumsmiljöer och ett uttryck fastnade hos mig och har blivit en viktig del både i min undervisningspraktik och i det kollegiala lärandet. När du är aktiv och deltar i diskussioner blir du klokare. Förväntan på att delta i samtal behöver finnas och den tid vi har tillsammans är värdefull. Hur gör vi då för att skapa delaktighet och engagemang i det kollegiala lärandet? Hur ska vi göra för att få alla pedagoger aktiva och faktiskt bli klokare? 

Delaktighet

En del i att skapa motivation och engagemang i kollegiet är att skapa delaktighet i analysprocessen. På Marbäcksskolan har vi tillsammans hittat det som våra elever behöver utveckla och det är nu ett av våra prioriterade mål i det systematiska kvalitetsarbetet: “Eleverna har strategier för att klara/lyckas i det sociala samspelet under hela dagen.”  Efter att ha identifierat elevernas behov har vi gått vidare till att utveckla och fördjupa våra kunskaper. 

Skriva och samtala

Vi arbetar i lärgrupper som träffas var tredje vecka och mellan träffarna läser vi litteratur och genomför aktiviteter eller observationer.  Arbetet mellan träffarna sker individuellt och dokumenteras i en skriftlig reflektion. När lärgruppen träffas igen inleder vi alltid med en runda där var och en lyfter fram något ur sin reflektion. Att reflektera innan möten gör att vi är förberedda och har tänkt igenom det vi vill lyfta och den enskilda reflektionen hjälper oss således att komma på djupet i våra samtal. 

Jag upplever att delaktigheten har ökat och kvaliteten i våra samtal blivit högre. 

Inspiration

När vi sågs senast berättade min kollega som arbetar i förskoleklass om en övning som hon genomfört med fokus på känslor. Barnen fick i grupp visa olika känslor. När de kloka sexåringarna skulle lista ut vilken känsla kompisarna visade kom de fram till att alla som skulle visa känslan inte visade på samma sätt. Barnen blev dessutom arga av olika saker och hade många tips till varandra på vad de kunde göra om man blev riktigt arg. Linas och hennes elevers upplevelse och erfarenhet av övningen inspirerade oss alla och nästa gång vi träffas får vi lyssna på hur övningen gick i åtta andra klassrum. 

Jag läser just nu Handbok för superhjältar för mina elever och vi har testat några av de känslor Lisa upplever i bokens början. Barnen fick gruppvis gestalta en känsla och kompisarna skulle lista ut vilken det var. Som hjälp på traven återberättade vi tillsammans det som hände Lisa i boken. I boken säger Lisa att hon avskyr skolan och fyra barn gestaltade tre glada barn och en (Lisa) som stod en bit bort. Känslan var avsky och det är ett ord som barnen tidigare diskuterat länge. Vi stannade länge vid ensamhet. Lisa avskyr sin skola och att känna sig ensam samtidigt som alla andra leker, skrattar och berättar hemlisar. Jag frågade barnen om det fanns någon gång som det kunde vara bra att vara ensam.

När man är arg.”

“När man vill tänka och vara ifred.”

“När man vill lugna ner sig.”

När lektionen var slut frågade jag barnen vad de lärt sig. I skolan tränar vi på saker, vad tränade vi den här lektionen? Mina elever svarade: 

“Vi har tränat på att visa känslor.”

“Vi har lärt oss att man kan vara glad inuti och ändå ha en sur min. Eller tvärtom.”

“Vi har tränat på att se hur andra känner sig.”

Jag får inspiration att utveckla och förbättra min undervisning. För att jag som lärare ska känna att uppgiften är meningsfull för min undervisningsgrupp är det viktigt att den blir en del av vårt sammanhang. 

Avslutande ord 

Läsårets sista reflektion kommer att utgå från de kriterier som vi tagit fram tillsammans. Vad vill vi se hos våra elever? Vad vill vi inte se? Har vårt arbete förändrat något i elevernas lärandemiljöer? Vad har jag förändrat i min undervisning? Reflektionerna blir underlag för läsårets sista träff i lärgrupperna och ger oss ett nuläge på vilka framsteg som vi gjort och vi får en gemensam grund som vi tar avstamp ifrån när vi tar vid igen till hösten. 

Det finns en tydlig förväntan på alla att bidra. Jag pratar ofta med mina elever om att det är viktigt att lyssna och inte bara att prata själv. “Kompisarna säger ofta väldigt kloka saker och vi kan lära oss av det.” I våra samtal i lärgruppen kommer jag längre än i min egen reflektion och ibland skriver jag efter mötet också. Det är viktigt med struktur, även för oss lärare och att skriva och reflektera har blivit en viktig del i vårt utvecklingsarbete. 

Att diskutera:

  1. Vilka möjligheter ser du i den enskilda reflektionen?
  2. Hur gör ni på din skola för att skapa engagemang i utvecklingsarbetet?
Share Button
Om författaren
Förstelärare Marbäcksskolan | frida.celander@skola.svedala.se

Legitimerad lärare i svenska, matematik, NO och SO för förskoleklass och grundskolans tidiga år. En del av min tjänst är jag arbetslagsledare.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *