Engagemang, intresse och lärande

Engagemang som begrepp för att beskriva och diskutera undervisning har varit ett av mina främsta fokus de senaste åren. I takt med att min kunskap ökar börjar slutet också att närma sig.

I min forskarvärld börjar det dra ihop sig och snart har jag hållit på med detta i tre år. Det innebär att mitt 75%-seminarium närmar sig och att mitt arbete så här långt skall läsas av en extern granskare så att det håller måttet. Min avhandlingen kommer att bli en sammanläggning vilket betyder att den kommer att innehålla två vetenskapliga artiklar och en kappa. Kappa innebär att man skriver en sammanfattande introduktion till artiklarna. Just nu har jag en artikel som i stort sett är klar, en artikel som är påbörjad (med lite god vilja kan man säga att den är påbörjad) och en massa överbliven text som skulle kunna utgöra stommen i en kappa. Det känns som att ett berg av arbete ligger framför mig och det är inte en angenäm känsla på något sätt men jag litar på min erfarenheten av att det brukar gå bra. Först och främst vill jag bli klar med min första artikel och skicka in den till den vetenskapliga tidskrift som jag hoppas kommer att publicera artikeln. Att bli publicerad är en lång process. Först granskas det man skrivit för att se om ens artikel överhuvudtaget är aktuell för tidskriften i fråga. Sedan blir det peer review, en auktoritet på området läser och kritiserar texten. Under den här processen får jag skriva om och komplettera, förmodligen i flera omgångar innan artikeln förhoppningsvis blir accepterad. Det tar flera månader, kanske ett halvt år. Många jag pratat med inom forskarbranschen säger att första artikeln alltid tar längst tid och jag väljer att tro på det.

I min andra artikel kommer jag att fokusera mer på hur lärare kan göra för att skapa engagemang för innehållet i NO-undervisningen. Elevernas intresse är en viktig komponent när det gäller engagemang som i sin tur har en stark koppling till elevernas prestationer och lärande.  Inom forskningen finns det två grenar när det gäller vad som är viktigast för kopplingen NO-undervisning och lärande. Dels elevernas egna, medhavda intresse för det som behandlas och dels hur man undervisar om ämnesinnehållet. Även om elevernas eget intresse är viktigt finns det starkt stöd för att det är hur man undervisar som har störst betydelse. Man delar ofta upp intresse i två delar: individuellt intresse som byggs upp under lång tid och varar länge samt situationsberoende intresse som uppstår i stunden och inte varar så länge. Undervisningen i NO kan skapa ett situationsberoende intresse som ger ett engagemang och positiv kunskapsutveckling. Det kan dessutom utvecklas till ett långsiktigt engagemang för naturvetenskap om intresset underhålls. På så sätt blir det viktigt hur man undervisar snarare än vad man undervisar. Elever kan bli intresserade av naturvetenskapliga begrepp modeller, teorier men det beror på hur man undervisar. Frågan är hur man gör det, särskilt i de fall när elevernas individuella intresse är lågt från början. Jag vill också veta mer om elevengagemangets betydelse för  exempelvis deras lärande, för lärarens egna engagemang eller hur läraren undervisar ett speciellt ämnesstoff. Som underlag för min andra artikel planerar jag ett antal fokusgruppintervjuer med lärare (om du är NO-lärare i Skåne och undervisar åk 4-9 och tror att du och dina NO-lärarkollegor skulle vilja delta i studien får du gärna höra av dig).

Undervisning skall bygga på vetenskaplig grund och väl beprövad erfarenhet. Det finns oerhört mycket forskning om skola och det är många som vill lyfta in nya rön om hur vi lärare skall göra för att eleverna skall lära sig. Min erfarenhet efter att ha jobbat över 20 år som utbildad lärare är att professionalismen, medvetenhet om forskning och öppenhet inför utveckling är stor och blir allt större. Men ibland undrar jag vilken syn omvärlden har på skola, lärare och undervisning. I Sydsvenskan den 16 oktober kan man under rubriken ”Skola saknar ny kunskap om inlärning” läsa följande:  locken på datorer skall läggas ned när de inte används för att elever har svårt att lära sig om de blir distraherade, genomgångar skall vara max 15 minuter långa och det är bra för inlärningen att repetera. Jag tänker att vi i skolan har kommit bra mycket längre än så.

Att diskutera:

  • Hur resonerar du när du skall undervisa om ett område som din erfarenhet säger inte intresserar eleverna?
Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *