En skola skapar sig profil – från vision till verklighet

Vi stod där med en nybyggd skola, nyanlagd skolgård, ny utrustning och nya läromedel.  Framför oss hade vi uppgiften att bygga de mjuka värdena med våra elever typ ansvar, gemenskap, tillit, självförtroende, harmoni, trygghet, traditioner, m.m.

Till våra traditioner ville vi ha en värdig avslutning på såväl höst- som vårtermin. Även luciafirande kändes som ett måste. Där låg ribban inledningsvis, en nivå som snart kom att stiga när vi efterhand nådde nya delmål.

foto: Bengt Christensson

En bit in på första terminen ville eleverna ha ett event, en möjlighet att sjunga, spela och uppträda för resten av skolan. Vi riggade en enkel scen i den nybyggda idrottshallen. Som spotlights fungerade två vanliga läslampor som placerades på golvet alldeles nedanför scenen. Ljudet spreds från en liten gitarrförstärkare. Eleverna gjorde bra ifrån sig på scenen men det mesta runtomkring i form av utrustning saknades. Där börjar historien om våra event som – med elevernas hjälp – sedan skulle utvecklas till betydligt större format.

 

En vision målades upp där vi lät oss inspireras av allt från konserter, festivaluppträdanden till tv-arrangemang. Hur skulle vi med våra små ekonomiska resurser och med ganska begränsade tidsramar ändå kunna skapa event som kändes aptitliga och attraktiva med skolans mått mätt?

foto: Bengt Christensson

Scenbelysningen var som sagt under all kritik. En kollega var villig att sätta sig in i problematiken och snart fanns det anbud på riktig scenbelysning och finansiering ordnades för inköp. På samma sätt täcktes behovet av bättre ljud med en ljudanläggning omfattande mixerbord, slutsteg och högtalare. Plötsligt hade vi en del utrustning men saknade plan för hanteringen. Vem skulle nu sköta och ha ansvar för de olika delarna, vem skulle rigga inför event och vem skulle plocka ner utrustningen efteråt? Det skulle bli en tung uppgift för en handfull intresserade lärare att sköta allt detta. Det var här vi började tänka i banorna att ge genuint intresserade elever chansen att såväl rigga all apparatur som att sköta ljud och ljus under showerna. Elever som kunde ta ansvar och som vid behov kunde vara på skolan utanför de vanliga undervisningstiderna. Vi gav även elever i så9 i uppgift att fungera som konferencierer under eventen. All elevaktivitet (under överinseende från vuxna) visade sig fungera över förväntan. Många elever tog ett överraskande stort ansvar.

Det växte fram ett behov av att vi pedagoger strukturerade upp det hela. Att ha en fungerande organisation kändes viktigt när så mycket skulle ordnas och klaffa inför varje event, mer än vad man hinner prata ihop sig under en rast eller två. Då bildade vi Klågerupskolans traditionsgrupp med ansvar för alla evenemang. Eleverna delades upp i en ljud- och ljusgrupp, och även en dekorationsgrupp bildades. Efterfrågan att uppträda tilltog och vi skapade även en höstshow och en vårshow.

foto: Bengt Christensson

Det jag beskriver ovan har ca 20 år på nacken.  Befintlig utrustning har kompletterats och ny utrustning har införskaffats i olika omgångar. Allt från byggbar scen, scendraperier, projektor, projektorduk, ett antal datorer som styr ljud, ljus och effekter, moving heads, följespot, m.m.  m.m.  Varje läsår har vi höstshow, lucia, julavslutning, vårshow, och sommaravslutning. Till det kommer en årlig uppsättning av skolans musikal och som integrerar skolämnen som svenska, musik, bild, och slöjd. Detta drivs som ett temaarbete för äldre elever i slutet av vårterminen. Magnus Larsson har beskrivit detta mer ingående i sin blogg  https://1larare.svedala.se/en-kansla-av-att-vara-oersattligt-viktig/

Inför varje event har vi följande tågordning: Traditionsgruppen har två förberedande möten på konferenstid där vi utvärderar föregående event, utser konferencierer till nästa och ser vilka elever som anmält sitt intresse till kommande show. Vi fastställer vem som ska få uppträda och i vilken ordning.

I god tid före event finns det ett antal frivilliga elever tillhörande dekorationsgruppen som i bildsalen skapar 2- och 3-dimentionella utsmyckningsdetaljer tänkta att sättas på eller vid scenen. Dagen före evenemang riggas all utrusning upp i idrottshallen vanligtvis efter lektionstid. Elever stannar kvar för att hjälpa till att bära och rigga utrustning inklusive sittplatser för ca 500 elever. De som ska uppträda ges möjlighet att testa på scenen med ljudanläggning inkopplad. Detta sker på sen eftermiddagstid. På evenemangsdagen är det genrep på morgonen, alla inblandade är frilagda från schemat  och ska vara på plats i tid, tajmingen finslipas för att få ett bra ”flow” på showen. Efter förmiddagsrast är det sedan skarpt läge, showen som brukar ta 50 – 60 minuter genomförs helt av elever på skolan och sen är det bara att plocka ner all utrustning igen. En stark vi-känsla infinner sig bland alla deltagande på och utanför scenen.

foto: Bengt Christensson

Elever som jobbar med ljud och ljus besitter en unik erfarenhet där äldre erfarna elever i så8-9 lär upp yngre elever i så5-7.  På så sätt får vi mjuka övergångar i den mening att när kompetenta så9 elever slutar finns det alltid yngre elever som redan är inskolade.

Det finns två saker som jag imponeras mest över. Dels är det vilket stort ansvar eleverna tar. De tar sin middagsrast till att börja plocka fram och bära utrustning, de finns där till sen eftermiddagstid, ibland kvällstid när vi riggar allt. De kommer redan vi sju- halvåttatiden på morgonen för genrep (för tidigt för skolbuss gör att föräldrar skjutsar), de fixar fram snygga ”moving backgrounds” på sin fritid, efteråt bär de undan allt utan klagan. Det finns ett stort mått av att känna sig viktig och då tar man klivet fram till ett stort ansvarstagande.

En annan sak jag frapperas över är hur en del blyga elever verkligen gör scenen till sitt forum. Hur kommer det sig att en lite blyg, fåordig elev som inte vågar läsa högt i stor grupp i klassrummet kan ställa sig på en scen och sjunga ensam inför 800 personer? För mig obegripligt, för eleven ett superkliv till att stärka sin egen identitet.

 

Vinsterna för våra elever är många:

Uppträdande elever:

  • Möjligheten att uppträda och visa sina färdigheter i musik, sång, dans etc. där de får utlopp för ett konstnärligt behov och stärker sin självkänsla.
  • Blyga elever som övervinner sin rädsla, vågar stå på scen och gå utanför sin komfortzon.
  • Att som konferencier ha modet att leda ett stort evenemang (elever + skolpersonal + föräldrar kan i antal bli uppåt 800 – 900 personer).

Scenarbetande elever:

  • Att kunna ta ett stort innehållsmässigt och tidsmässigt ansvar, före, under och efter ett event.
  • Bli specialist på teknisk utrustning och kunna sköta detta i skarpt läge.
  • Att utföra ett teamwork där kvaliteten på slutprodukten blir väldigt beroende av varje enskild elevs prestation.

Åhörande elever:

  • Möjlighet att låta sig underhållas och inspireras av andra elever.
  • Sätta upp egna målsättningar att själv våga uppträda någon gång i framtiden. Kanske skriva sin egen musik eller jobba fram sin egen koreografi.
  • Att elever från så1-9 finns på en och samma arena och blir respekterade för sina prestationer utifrån sin ålder. Det skapar förståelse över gränserna.
foto: Bengt Christensson

Räknar man på antalet aktiva elever vid ett arrangemang landar vi på runt 10% av skolans elever d.v.s. 50 – 60 st (2 st. konferencierer, 8 st. som sköter ljud och ljus, runt 5 st. som dekorerar, ca 25 st. som bär och sätter upp utrustning och ca 15 st. som uppträder, ofta fler.

 

Vi hade en vision men hur blev den då till verklighet?

  • Det fanns ett behov –  befintlig utrustning och kompetens saknades eller räckte inte till.
  • Det fanns ett intresse –  olika personer inom personalgruppen ville engagera sig.  Även utanför ordinarie skoltid.
  • Välvilligt inställda skolledare –  som såg till att prioritera tid och resurser för engagerade lärare

Det ska i sammanhanget sägas att Klågerupskolan inte är en profilskola. Däremot har vi – liksom många andra skolor – enskilda företeelser som ger karaktär och som ändå skapar profil åt verksamheten. Våra shower är ett bra exempel på detta och nyinflyttade elever låter sig ofta imponeras över våra shower. Det har blivit ett av våra varumärken.

foto: Bengt Christensson

Många elever har genom åren stärkts i sin roll vare sig det gäller att ha koll på, och kunna hantera tekniken under showerna eller att få träning i att stå på scen. Extra bonus blir det när någon elev efter ett antal gånger på skolans scen plötsligt äntrar större scener och blir rikskändis. Jag tänker då på Oscar Zia som idag inte behöver någon närmare presentation. Men för tio år sedan var han en helt vanlig skånepåg, känd för sin sångröst endast bland skolans elever. Då var Klågerupskolans shower hans huvudsakliga arena.

Traditionsgruppens medlemmar har bytts ut efterhand, lärare har slutat och nya har tillkommit. Som en av få pedagoger som varit med på hela resan har jag nu gjort mitt i traditionsgruppen och ser fram emot att inta åskådarplats de sista få åren av min lärargärning. Under dessa 20 år har jag sett hur ca 160 elever varit konferencierer, ett 70-tal elever tagit ansvar för ljud och ljus, något färre har varit dekoratörer. Jag har fått bevittna runt 900 nummer i form av elevframträdanden, ofta med flera elever i samma nummer. Det känns fantastiskt att ha fått vara en del av allt detta!

 

Att diskutera:

  • Vilka för- nackdelar finns det när en skola profilerar sig?
  • Vilken profil skulle ligga dig varmt om hjärtat och hur skulle du vilja jobba för att implementera den?
  • Hur skulle du arbeta med att få eleverna så delaktiga som möjligt?
Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *