En skeptiker på BETT

Världens största mässa för utbildning och teknologi. Min första tanke var; vad gör jag här? För mig var det överväldigande och inte odelat positivt att kliva ut på mässgolvet på Excel arena i London. I ryggen hade jag en föreläsning där Skolverket presenterade sitt arbete med den nya nationella it-strategin för den svenska skolan. Denna ska sjösättas 2018 och innebär att digitalisering skrivs fram i våra styrdokument, läroplan, ämnesplaner och vissa examensmål. På Skolverkets föreläsning fick vi bland annat ta del av de nya skrivningarna i läroplanens första del – undervisningen ska ge eleverna förutsättning att:

  • Förstå hur digitalisering påverkar individer och samhälle.
  • Använda och förstå digital teknik
  • Förhålla sig till medier och information på ett ansvarsfullt och kritiskt sätt
  • Lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt med användning av digital teknik

 Så, med dessa punkter i ryggen tog jag mig an robotar, VR-glasögon, programmering, äventyrare, F1 i klassrummet, Saudiarabiens utbildningsdepartement (Jodå!), lärplattformar, appar och artificiell intelligens. Minst sagt svindlande. Vad tog jag då med mig därifrån? Jag ska försöka sammanfatta.

För det första tänker jag att den digitala tekniken är ett medel, inte ett mål i sig. Det är genom den digitala tekniken jag kan nå längre med vissa delar av min undervisning. Jag ska inte tänka på tekniken i första hand utan på vad jag vill uppnå med undervisningen och sedan fundera på vilka digitala hjälpmedel som kan hjälpa mig och eleverna att nå dit. Inget revolutionerande men väl en påminnelse om detta fick jag på William M Ferriters föreläsning. Ferriter är lärare, skolutvecklare och författare med fokus digitalisering och undervisning. Han menade att det finns rätt och fel svar på frågan ”Vad vill vi att eleverna ska göra med tekniken?” Fel svar är enligt Ferriter bl.a. ”göra prezi-presentationer, starta bloggar, skapa wordles, producera videos och utveckla appar”. Vad är då rätt svar? Jo, ”knyta kontakter, driva utveckling, påverka, förändra och få nya idéer”. Ferriters analys är att teknik som ”kul krydda” inte fungerar. Det tröttnar eleverna på, snabbt. Vi kan enligt Ferriter inte heller tro att eleverna ska bli mer motiverade endast genom tekniken. ”Det är som att be dem bli motiverade av sina skor. Det är svårt att bli motiverad av något du använder dagligen utan ge det eftertanke”. Jag tycker att Ferriters tankar definitivt kan kopplas till delar av Skolverkets nya skrivning.

För det andra tänker jag på skolverkets tredje punkt ”förhålla sig till medier och information på ett ansvarsfullt och kritiskt sätt”. Att undervisa om källkritik är inget nytt men ett digitaliserat samhälle ställer nya krav på oss som undervisar inte minst idag när ”alternativa fakta” är på tapeten. Hur kan vi träna elever att bli bättre på att förstå vad som är fakta och vad som är propaganda i en digitaliserad tid? Har vi de rätta redskapen?

Slutligen kan vi konstatera att digitaliseringen av samhället är ett faktum och därför är det svårt att säga annat än att det är relevant att våra styrdokument uppdateras. Ändå tror jag att vi måste vara försiktiga så att inte varumärken, profit och ”snabba, enkla lösningar” tar över det som bör vara i fokus i skolan d.v.s undervisningens innehåll.

Att diskutera

  1. Vilka förutsättningar finns på er arbetsplats för att ni ska kunna bedriva en mer digitaliserad undervisning?
  2. Hur ser ni på den digitala tekniken, är den ett mål, ett medel eller både och?
  3. Vad kan ni lära av varandra när det gäller digitala hjälpmedel i undervisningen?
Share Button

En reaktion på “En skeptiker på BETT”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *