En riktig rysare…bildligt talat

– Ja, vi ska skriva en berättelse!

eller

– Åh, nej jag kommer ju aldrig på nåt att skriva!

Ja, reaktionerna i ett klassrum är ofta olika när man ska skriva en berättande text. Inför Halloween skulle mina elever skriva en läskig historia. Vissa elever tyckte att det var en rolig uppgift medan andra tyckte det kändes jobbigt. Det kräver fantasi…vilket alla elever inte har så lätt för. (Visste du att i varje klass finns ca 3–4 elever som har svårt för just fantasi?). Utmaningen blev då att även dessa elever skulle känna att detta var en uppnåelig uppgift och dessutom lustfylld.

Inledningsvis valde jag att läsa ett par läskiga historier för eleverna för att de skulle få en känsla för ämnesområdet. Därefter gick vi igenom vad som kännetecknar dessa historier. Eleverna använde sig av sina inferenser från tidigare av berättande texter. De belyste hur en historia alltid har en inledning, handling med problem och lösning samt en avslutning. De betonade även den röda tråden som krävs för att inte förvirra läsaren. Fortsättningsvis fick eleverna, med hjälp av en mall med givna förslag på de olika delarna, muntligt göra en egen kort berättelse enskilt. Sedan för en kamrat och i nästa steg i sin ”bikupa” på 4 elever. Avslutningsvis berättade en elev sin berättelse högt för klassen. Denna skrevs upp på tavlan och eleverna hjälptes åt för att få en röd tråd i berättelsen.

Några elever frågade om de fick visa en Google Presentation som de gjort om just läskiga saker och händelser. Det gav deras kamrater stöd i sitt tankearbete. Vi skrev upp alla läskiga varelser som vi känner till på tavlan för att låta oss inspireras.

 

Så till det viktiga förarbetet/tankekartan som vi behöver för att kunna skriva en text. Jag betonar vid all textskrivande hur viktigt det är med ett ordentligt förarbete och stöd av en checklista. Många elever vill bara sätta igång och menar att de redan har allting i huvudet. Men min erfarenhet säger att det endast är få elever i varje klass som klarar detta. Jag uppmuntrar därför dessa elever att göra ett förarbete i en enklare form med endast några stödord på vägen. Majoriteten av eleverna visar dock ett behov av ett mer utförligt förarbete och det är här som den viktiga checklistan kommer in. Checklistor av olika slag är något som SPSM (Specialpedagogiska skolmyndigheten) rekommenderar för elever med språkstörning, men min professionella bedömning är att denna anpassning är ett utmärkt verktyg för ALLA elever. Ju tydligare vi är med vad vi vill ha ifrån våra elever, desto bättre resultat visar eleverna. Jag valde att göra två olika checklistor.

 

I den ena står det med enbart text vad eleverna ska ha med, en del för innehåll och en del för struktur. Denna lämpar sig för elever som är självständiga i sitt skrivande och i sin förmåga att strukturera.

 

 

 

 

Den andra checklistan, har jag arbetat fram tillsammans med vår specialpedagog och den innehåller samma saker, men är uppbyggd med hjälp av begrepp OCH bilder. Denna är lättare för många elever på grund av bilderna.

 

Dessutom arbetade vi fram en checklista för våra fem sinnen, vilken alla elever använde för att beskriva miljöer. Med stöd av dessa checklistor, bildstöd och förarbete kunde alla elever börja skriva på sina texter, trodde jag i alla fall…

 

 

 

 

Nej, vissa elever kände att de hade svårt att komma på vad som skulle hända i just deras historier. Jag skapade då en Google Presentation med bilder på olika figurer och miljöer som jag vet finns i läskiga filmer och berättelser, för att inspirera. Nu hade de verktyg för att kunna bygga upp en egen historia.

 

Kamratbedömning och bearbetning av text

När eleverna skrivit klart sin text fick de bedöma varandras texter i par, utifrån checklistan, på varje del i texten (inledning, problem, lösning och avslutning). Vad hade kamraten (skribenten) lyckats med och vilka utvecklingsmöjligheter fanns? Därefter bearbetade de sin text utifrån kamratens återkoppling. Nästa steg var att jag läste deras texter och gav återkoppling och slutligen bearbetade eleverna sin text igen för den sista ”finputsningen”.

 

Reflektion:

Alla elever skrev en egen historia med en mer eller mindre röd tråd, vilket jag upplever är den svåraste biten för eleverna. Jag rekommenderar att ha en bildserie för de elever som har svårt att komma på en handling. Bildserien hjälper eleverna att få en röd tråd i sin historia.

Eleverna ska efter lovet läsa upp sina texter för varandra i smågrupper under lite ”mörkare tider” i en miljö som underhåller både den läsande skribenten och de som vågar lyssna…woooohhahahaha!!!

 

Att diskutera:

  • Hur använder ni bildstöd i arbetet med eleverna?
  • Hur kan vi hjälpa de elever som har svårt att hitta den ”röda tråden”?
Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *