Elevernas utvärdering av undervisningen

Efter en termins arbete är det dags att göra bokslut. Blev det som jag hade tänkt mig? Fungerade mina arbetsområden, mitt undervisningssätt, mina förberedelser och mina elevrelationer? Lyckades jag med att förmedla mitt ämne, väcka lust och skapa nyfikenhet?

Så klart har jag en egen bild av detta men en viktig del av lärarjobbet handlar om att kunna se och förstå elevperspektivet. Därför tycker jag att det är av stor vikt att höra hur eleverna uppfattat terminen utifrån just min undervisning. Vi pratar om elevernas utvärdering.

För min del har jag inte en och samma mall från år till år. Jag gör frågeställningar utifrån vad jag är nyfiken på för tillfället. Frågorna är ändå alltid öppet hållna för att jag ska kunna få in en så bred bild som möjligt av hur eleverna tycker och tänker. Ibland utvärderar jag anonymt, andra gånger inte. Ibland blir det den skriftliga varianten, eller så tycker jag att det kan räcka med muntlig utvärdering. Nackdelen med muntlig utvärdering är givetvis att det kan lägga ett filter på somliga elever som är rädda för att deras röst ska påverka min bedömning och det betyg jag ger. Jag måste övertyga eleverna om att jag är minst lika intresserad av negativ kritik som positiv. När jag får negativ kritik får jag ju något att jobba med. Det är då kritiken blir intressant.

foto: Bengt Christensson

Gemensamt för dem alla är att jag får tankeställare inför upplägget av nästa termins planering. Sedan måste man dela upp inkomna svar i olika kategorier. Synpunkter som är påverkbara och synpunkter som är svåra att gör någonting åt. Som pedagog får man inte falla för frestelsen att hänföra de flesta synpunkter till den senare kategorin.  Att gå in med öppet sinne är ju A och O om man vill få ut något av arbetet med utvärderingen.

Till kategorin opåverkbart placeras önskemål om fler slöjdtimmar/slöjdtillfällen per vecka, att ämnet i sin natur är roligt, o.s.v.  Trevlig läsning men svårt att påverka.

foto: Bengt Christensson

Så till sådana synpunkter med önskemål om förändring eller bibehållande av redan fungerande  existerande arbetssätt. Här kommer ett axplock: Fler instruktioner på dator, fortsätt skapa utmanande uppgifter, muntliga instruktioner/genomgångar är tydliga, onödig tidsåtgång vid lektionsstart med frånvarohantering också den klassiska ”Du har för långa genomgångar”. Vilken lärare har inte hört det påpekandet? Det är en synpunkt som jag gärna skulle hänföra till kategori opåverkbart. Men – måste jag tänka varje gång jag hör det – detta är ju faktiskt vad eleverna tycker. Och vem är jag att tala om för eleverna att de ska tycka annorlunda. Det är bara att tugga i sig detta (igen) och försöka förbättra sig. Provade vid något tillfälle att låta en elev ta tiden på min genomgång. Efter fem minuter lovade jag vara färdig. Eleven hojtade efter avtalad tid och jag var alls inte färdig med min genomgång då som jag hade lovat. Tror att jag ska låta någon elev i varje elevgrupp mer systematiskt hojta efter 5 minuter. Så kanske jag kan skärpa mig och få högre måluppfyllelse.

foto: Bengt Christensson

När jag en gång i tiden gick min lärarutbildning hade vi en lärare som var ganska fåordig men det han sa fastnade: ”Varje genomgång som är längre än 10 minuter är en misslyckad genomgång”. Detta var tänkt med den tidens elever som undervisades på 80-talet.  Nu tror jag man kan halvera tiden för en genomgång där man vill ha alla med sig på hela resan.

Så tillbaka till utvärderingen igen. En tredje kategori som jag inte går in på närmare här är hur jag uppfattas som lärare. Det kan ofta vara trevlig läsning men även där kan man få sig en och annan tankeställare. Ofta får man försöka att känna av själv om framförda åsikter kanske gäller en enskild elevs tyckande och tänkande eller om eleven gör sig till tolk för en allmän uppfattning i elevgruppen. Ibland är det inte lätt att veta vilket och då kan man ju faktiskt återkomma till gruppen och fråga hur många som tycker så.

foto: Bengt Christensson

Sedan är det ju så lätt att man inför vårterminens upplägg göra som vanligt igen. Att vara nöjd med att ha skannat av elevernas åsikter för att sedan åter köra i gamla beprövade hjulspår. Därför är det bra att skriva ett memo till sig själv där det en gång i månaden (eller vilket intervall man nu vill ha) kommer upp ett meddelande typ: Hur går det med korta genomgångar, fler instruktioner på dator, minimal tid för frånvarohantering, o.s.v.?  Det är svårt att blunda för fakta, åtminstone tycker jag det, det är bara att plocka fram orken och gilla läget…

Summa summarum:

  • Låt eleverna få göra sin röst hörd avseende lektionernas innehåll och upplägg
  • Låt gärna eleverna tycka till om ditt sätt att undervisa
  • Ta till dig relevant kritik och ändra på det som går att förändra (till det bättre)
  • Se till att du verkligen kan visa på förändring, så att dina elever märker skillnad

Att diskutera:

  • Hur ofta gör du utvärderingar med dina elever som då inte handlar om deras prestationer utan om din undervisning?
  • Hur är din beredskap att ta till dig och lyssna på inkomna synpunkter?  Hur sorterar du vilka synpunkter  som är relevanta och vilka du kan lämna därhän?
  • Hur gör du för att inkomna synpunkter inte bara förblir just synpunkter utan implementeras i framtida planeringar?
Share Button
Om författaren
Förstelärare Klågerupskolan | bengt.christensson@svedala.se

Legitimerad lärare i trä- metallslöjd och matematik.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *