Så stod det i dokumentet. Inget mer. Jag kunde ju inte stänga av kommunikationen helt med mina elever under svensklektionen. Nedan följer en redovisning av en lektion med mina nior där jag nog lärde mig precis lika mycket som eleverna. Älskar mitt jobb fortfarande!
Jag hade jobbat hårt för att sälja in författare inför vårt avslutande arbete. Eleverna valde omsorgsfullt och intresserat. Sedan dog det. Tanken var som så många gånger förr att eleverna själva under några lektioner skulle förkovra sig i de författare de själva valt ut. “Om ni vet för lite för att skriva om något vad behöver ni då göra?” Skaffa koll. När jag släppte eleverna fria föll många direkt in i gamla beteendemönster och lektionen blev mer ett socialt forum för privatliv, fotbollsstatistik, nya trender på Tiktok varvat med den där farbrorn Moberg eller tanten Lagerlöf. Jaha… Det var det det…
Du Magnus…
Vad händer när du upplever att du inte kan göra annat än att göra som alla andra? Gör du då som alla andra? Åtminstone var det den teori jag klurade på inför elevernas nästa svensklektion. Om alla andra befinner sig i ett socialt forum dras du med i det kollektiva sorlet. Å andra sidan vad skulle hända om alla andra arbetade flitigt och du var den enda som inte gjorde det?
Jag samlade eleverna utanför klassrummet och förklarade för dem att idag gör vi något annorlunda. Jag hade delat ett dokument med dem där alla kunde skriva till mig i och alla såg varandras kommentarer. “Det är bara här ni får kommunicera med mig under lektionen”. Jag förklarade för eleverna att det skulle vara helt tyst när eleverna passerat klassrumströskeln och om någon sa något fick de lämna lektionen. Det tog inte tio sekunder innan jag körde ut första eleven under protest. Efter trettio sekunder fick nästa elev lämna. Hårt och orättvist men direkt nödvändigt om min lektion skulle lyckas. Efter det var det tyst. Nu behöver du som läser detta förstå att jag har en väldigt god relation till min klass och eftersom de känner mig väl köper de också lektionsupplägget eftersom de förstår att jag har en baktanke med den. Det behöver kanske också klargöras att de elever som fick lämna inte satte sig ner och rullade sina tummar utan dök också upp i dokumentet med relevanta funderingar. Med andra ord de arbetade med det de skulle.
Tre aspekter av vad som följde var intressanta för mig. Att följa deras funderingar i dokumentet, att betrakta hur de arbetade och att i slutet av lektionen diskutera med eleverna hur de upplevde lektionen.
Dokumentet
Det är fascinerande att följa elevernas funderingar i skrift. När jag rör mig i klassrummet i vanliga fall svarar jag säkert på samma frågor men här har jag en möjlighet att analysera deras funderingar. Den största behållningen jag bär med mig är hur osäkra de är, Flera frågor som ställdes är frågor som jag vet att de redan kan svaren på. Varför är det så?
Hur arbetade de?
De var tysta och arbetade. I vilken utsträckning och hur effektivt de arbetade har jag såklart svårt att greppa på individnivå. Mina ögon var ofta riktade på de elever som vanligtvis har svårt att koncentrera sig och även om det syntes att de ibland vred och vände på sig så arbetade de.
Vad tyckte de?
Har lugnet blivit vår fiende? Jag lyssnar på mina elever och funderar på hur svårt en majoritet av dem upplever tystnaden. Även om flera elever lyfter att de fått mer gjort än vad de själva förväntat sig är jag mer intresserad av det faktum att en betydande del av eleverna uttrycker att de “inte står ut” med tystnaden.
Varför är det så svårt att koncentrera sig under en så begränsad tid? Switch-cost-effekten kan beskrivas som den tid du förlorar när du flyttar fokus från en sak till en annan och hur detta påverkar oss i det vi gör. Ordet multitaska ses idag som en positiv egenskap men våra hjärnor är inte riktigt skapta för att göra flera saker samtidigt. Vi kan egentligen bara göra en sak i taget om vi förväntar oss ett betydande resultat. Ändå är det precis så våra ungdomars vardag ser ut. De multitaskar. Hjärnan stimuleras konstant av intryck. Vad hände egentligen i klassrummet när jag genomförde lektionen på det sätt jag gjorde? För de som “inte stod ut” försvann möjligheten att multitaska. Något som de annars gjort om lektionen sett ut som vanligt. Den positiva effekten var att de arbetade längre koncentrerat. Den negativa att det var jobbigt för dem eftersom det blev en utmaning.
Dagen efter vad det dags för svensklektion igen och jag samlade klassen utanför klassrummet och berättade för dem att de hade trettio minuter att arbeta själva på innan jag skulle börja gå igenom det fortsatta arbetet. Jag var också tydlig med att det inte fanns några förhållningsregler att rätta sig efter så som lektionen dagen innan. Jag var helt övertygad om att gamla beteendemönster skulle fallas in i som så många gånger förr. Jag hade fel. Samtliga elever arbetade tyst och koncentrerat i trettio minuter. När jag avbröt klassen för att gå igenom något nytt blev flera elever irriterade på mig. Här finns mer att undersöka tänker jag.
Att diskutera:
- Vad är syftet med att stänga av den muntliga kommunikationen under lektionen och istället använda ett dokument för kommunikation?
- Hur tror du eleverna upplever detta nya sätt att kommunicera under lektionen och vad kan det innebära för deras lärande?
