Distansundervisning i praktiskt ämne – är det görligt?

Ständigt ställs vi inför utmaningar i vår lärargärning. Vi lägger ner jobb och möda på att utveckla vår undervisning hela tiden. En utveckling som bygger på tidigare erfarenheter. Vad händer då när vi inte längre kan bygga på beprövad erfarenhet?  När vi måste bygga helt eller delvis nytt redan från början? Vi ställs inför nya tider. Ett virus som vänder upp och ner på vår vardag. Och som påverkar skolan på ett avgörande sätt den dag undervisningen ska bedrivas enbart med hjälp av datorer. Vi pratar distansundervisning.  Och de speciella utmaningar det kan föra med sig, särskilt när man undervisar i ett praktiskt ämne.

Med träslöjd som utgångspunkt får jag många funderingar. Varje gång jag avslutar en slöjdlektion vet jag inte i stunden om jag nästa vecka träffar mina elever i slöjdsalen eller i min laptop. Både jag och  elevgruppen är väl medvetna om detta. Även om vi försöker jobba på som vanligt finns det en underliggande oro hos båda parter. ”Vad händer om vi inte får komma till skolan nästa vecka?”  ”Hur ska vi kunna jobba med slöjd hemma?”  ”Räknas det som slöjd om man hjälper pappa/mamma att bygga uterum?”  ”Var lägger du ut uppgifter till oss?”  ”Ska man följa vanligt schema om man jobbar hemma?”

foto: Bengt Christensson

Frågorna är många och jag sitter långtifrån på alla svar. Jag kan mycket väl vara i situationen att jag ska servera eleverna uppgifter via dator i slöjdämnet nästa vecka, detta samtidigt som deras pågående slöjdalster ligger i tryggt förvar i slöjdsalens elevskåp. Visst går det att pausa det praktiska arbetet och släppa fram teoribiten. Resonemanget bygger dock på att eleverna kommer tillbaka under terminen och får avsluta sina slöjdarbeten. Men  det vet man ingenting om i förväg.

Vilken typ av uppgifter kan det då vara aktuellt att skicka hem till eleverna?  Jag tänker att eleverna först kan dokumentera pågående slöjdarbete så långt man hunnit (i den mån det inte redan blivit gjort).

Kanske du kan filma en förestående genomgång i en viss teknik eller ett visst moment inom  pågående arbetsområde. Detta är fullt möjligt att genomföra med så enkla redskap som en mobiltelefon.

foto: Bengt Christensson

Vidare så finns det arbetsområden gränsande till slöjdämnet som är väl värda att lyfta när möjligheten nu ges. Jag tänker på ergonomi. Ganska ofta ser jag elever med fel arbetsställning eller som har fel tyngdpunkt för att kunna utföra ett visst arbete. Detta går ju bra att visa med en egen videosnutt eller om man hitta något lämpligt material på nätet.

Ibland när man sjösätter ett arbetsområde skulle man vilja ge mer av bakgrunden till det hantverk som ligger till grund. Nu finns det verkligen möjligheter att fördjupa sig i ett sådant ämnesområde.

För äldre elever skulle ett inslag som avhandlar materialvård kunna vara på sin plats. Varför inte en instruktion på hur man slipar ett verktyg?

I situationen av ett riktigt långt avbräck från elevernas skolnärvaro skulle man möjligtvis kunna börja planera inför nästa termin. Låta eleverna inspireras av utlagt material, låta eleverna komma på idéer på hemmaplan, och börja skissa och rita på nästa arbete från hemmet.  Men man måste vara väl medveten om vilka moment som ska vara föremål för bedömning här. Som lärare har jag ingen aning om i vilken utsträckning idé och ritning kommer från eleven själv eller från en alltför välmenande förälder som ”bara” vill hjälpa sitt barn. Jag menar på intet sätt att detta sker regelmässigt men som pedagog ska man ha en medvetenhet.

foto: Bengt Christensson

Hur tänker jag då om elevernas möjligheter att jobba praktiskt på hemmaplan? Man måste i så fall klargöra syftet med att lägga ut en sådan uppgift. Som jag ser det kan jag inte göra en bedömning av arbetet eftersom jag inte kan följa processen. Även om eleven skulle filma sig i sitt praktiska görande på hemmaplan så blir det antingen fragmentariskt filmat och då missar jag helheten. Eller så filmar eleven hela görandet och då har jag ett bedömnings-material som är ohanterbart stort. Överlag tror jag att det är viktigt att i dessa situationer ge eleverna uppgifter som inte är överdrivna vare sig till kvalitet eller kvantitet.

Om eleverna ska sysselsätta sig med ovan nämnda uppgifter under några veckor eller någon månad så borde det kunna fungera hyfsat. Men vad händer då med ämnet om vi ska bedriva distansundervisning över längre tid, låt säga större delen av en termin eller mer? Som jag ser på saken så blir det i stort sett omöjligt. Slöjdundervisning bygger till övervägande del på praktiskt arbete där vi följer processen från ritning till färdig produkt. Och där dessutom de flesta av våra bedömningar ligger just i processbiten. Antar att skolverket i så fall kommer ut med rekommendationer hur vi ska agera där och då.

foto: Bengt Christensson

I skrivande stund finns inget beslut om distansundervisning och varje elevgrupp jag släpper får min önskan med sig på utvägen – ”Jag hoppas vi ses nästa vecka”. Inget mer än folkhälsan skulle gynnas av att skolan bedriver distansundervisning. Men kanske kommer vi till den punkten där folkhälsan gör att skolans verksamhet till slut ändå måste anpassa sig. Då gäller det att ha både en mental och en praktisk beredskap för detta. Det förstnämnda har nog insmugit sig hos de flesta av oss. Det sistnämnda känns långtifrån färdig för min egen del. Men av idéer och intentioner finns i nuläget det jag redovisat här. Återstår så att se om det kommer till användning.

 

Att diskutera:

  • Vilken beredskap har du/din skola om distansundervisning skulle bli en verklighet i morgon?
  • Var ligger de största svårigheterna i ditt ämne?
  • Finns det någon typ av uppgifter eleverna kan göra på hemmaplan men som ändå kan bedömas?
Share Button

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *